Amanda Palmqvists dröm: att ta ett djupt andetag

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Hon har mediciner, slangar med syrgas hänger på överläppen och ringlar över lägenhetsgolvet till en tank och hon inhalerar saltlösningar för att lösa upp slemmet och kunna hosta bort det. Hon berättar om sina olika hosttekniker som i klartext handlar om att gräva sig ner i lungorna och rensa lite djupare för varje gång. Samtidigt, i ett cirkellopp, produceras det nytt segt slem.

Andra chans

Amandas lungor är sedan april 2015 dödsdömda. Då hade effekten från antibiotikan avtagit och transplantation blev aktuellt. Kroppen var hårt sliten och det var med stor möda hon lyckades landa studierna vid Umeå universitet. Nu väntar hon.

– Många ser det som en hemsk och farlig operation. För mig är det en andra chans, säger hon.

Är du rädd?

– Nej, under själva operationen är förutsättningarna goda. Risken är efteråt, att kroppen stöter bort  lungorna. Men alternativet att inte operera har ingen framtid.

Nästa vecka är det donationsvecka i Sverige. 864 svenskar väntar på organ. Men bara 167 personer donerade ifjol. Arbetet under donationsveckan syftar till att kapa glappet mellan de siffrorna.

– Jag är för svag för att kunna engagera mig ute, men jag medverkar på sociala medier och min mamma hjälper till att sätta upp posters, berättar hon.

– Jag önskar att fler svenskar registrerar sig i donationsregistret. Det är viktigt oavsett om man säger ja eller nej till donation eftersom det underlättar för anhöriga och vårdpersonal om det skulle bli aktuellt.

– Eller tänk om alla tvingades ta ställning till donation när de kör upp och att det stämplas på körkortet hur man vill ha det. 85 procent är positiva till organdonation men bara 15 procent är registrerade. Någonstans har det misslyckats rejält.

Kön Amanda väntar i är nationell och det finns ingen turordning. All matchning sker individuellt. Det är 30 personer som väntar på lungor och statistiskt ska det inte dröja så länge innan Amandas chans kommer. Men det finns inga garantier.

För att genomföra en lungtransplantation krävs en donator som är hjärndöd men med fungerande andning. Storleken på lungorna måste passa i kroppen de ska opereras in i. Det underlättar också om det är rätt blodgrupp, men det är inte längre helt avgörande. Så när chansen ges är det bråttom.

Amanda Palmqvist sover med sin telefon. När samtalet kommer, när vården har hittat rätt lungor åt Amanda, så måste hon finnas i Lund inom ett par timmar för att operera. Hon är stand-by dygnet runt.

– Från början hoppade jag till varje gång det ringde men det gick över. Då hade jag också en packad väska, men jag insåg att jag hade alla mina favoritkläder i väskan och de vill jag ju använda.

– Nu har jag en lista ifall jag skulle få hjärnsläpp när jag måste packa.

Amanda Palmqvist drömmer om att bli frisk, att få jobba, kunna jogga några kilometer i skogen, rida och allt det där som andra tar för givet.

Har du lärt dig något av sjukdomen?

– Otroligt mycket. Jag har tvingats utmana mina känslor och jag har lärt mig att acceptera sjukdomen i stället för att fly, säger Amanda Palmqvist och tillägger:

– Framför allt har jag lärt mig att ha fokus på framtiden.

Hon konstaterar att hon har väntat i 17 månader.

– När jag blundar och tänker på livet efter operationen så står jag på balkongen och tar ett riktigt djupt andetag, ett så djupt så att man känner det ända ner i botten av lungorna. Och jag gör det utan besvär, utan att hosta, säger Amanda och konstaterar.

– Det är min stora dröm.