Utomhus finns en riktig tennisbana i Hammarkullen. Men de, av 53000 Angeredsbor, som vill spela tennis inomhus måste söka sig utanför stadsdelen.
– Vi vill verkligen ha vår egen tennisbana inomhus här och försöker kämpa för det. Det är jättesvårt att lära barnen spela på ett grönt golv där det inte finns linjer och inget riktigt tennisnät. Och det går bara att spela med mjuka bollar, säger Amal Abdilahi.
Ansvaret lockade
Hon är inne på sitt tredje år som ordförande i Angereds Tennisklubb. Amal tog på sig uppdraget redan som 17-åring. Hon och några andra ungdomar grundade klubben 2015.
Det var fritidsledaren Marwan Mohammad, med egen tennisbakgrund från Irak, som började prata med tjejerna och killarna på fritidsgården om att de kunde starta Angereds första tennisklubb.
– Jag visste knappt vad tennis var och hade aldrig sett det. Men han sa att jag skulle få lära mig, bli skickad på utbildning och att jag skulle få ta ansvar. Jag tyckte att det lät jättekul faktiskt, säger Amal Abdilahi och fortsätter:
– Jag är uppvuxen i förorten och tänkte ”varför inte?”. Om barnen kan komma till oss och spela tennis i stället för att göra olagliga saker och stå bakom Ica och hänga, så skulle det vara jättebra. Så jag sa ja till att testa att ta ansvar för detta. Blir det något bra så fortsätter jag, annars släpper jag det.
Tre så senare håller du fortfarande på, så det har alltså blivit något bra?
– Ja. Det har blivit fantastiskt. Och det har blivit något nytt. Jag känner inga andra hijabister som spelar tennis, haha. Jag är nog en av de första som spelar tennis och har sjal på mig.
Den där dagen på fritidsgården 2015 frågade fritidsledaren om Amal kunde tänka sig att vara ordförande i den nya tennisklubben. Och så blev det.
Varför tror du att han frågade just dig?
– Jag tror det beror på att han såg att jag är social. Jag pratade med alla. Alla kände mig och jag kände alla. Jag hade koll på vad som hände där ute, typ. Han förstod att jag kände en massa barn som verkligen behövde hjälp.
Och med början idag ska Amal och hennes klubbkamrater hålla i ”Tennis på gatan” i Hammarkullen och Angered centrum.
Hur startade det här projektet?
– Jag var med i ett inslag på SVT och berättade om klubben och att vi har svårt att behålla barnen. Många slutar efter bara några träningar.
Efter det blev Amal uppringd av en kille från en klubb i Stockholm.
– Han hade sett mig på tv och berättade att de upplever samma problem. Och han ville att vi skulle träffas för att hitta en lösning.
I vintras reste Amal och de andra ledarna från Angereds Tennisklubb till Stockholm på ett möte. Samtalen ledde så småningom fram till projektet ”Tennis på gatan”.
– I stället för att vara inomhus och vänta på barnen så går vi ut på gatan och visar vad vi kan erbjuda. Vem som helst får testa. Om 50 personer kommer till ”Tennis på gatan” och provar så kanske fem av dem fortsätter att spela på riktigt i klubben.
Svårt med ideellt arbete
Det är inte alltid enkelt att driva en liten ideell förening.
– Vi hade möte i söndags, och då valde fyra andra i styrelsen att hoppa av för att de inte får något betalt. Vi skulle behöva nya sponsorer för att få bättre ekonomi.
Vad är det som gör att du själv fortsätter och vill lägga så stor del av din fritid på att göra allt detta?
– Visst, det tar mycket tid. Men jag vill verkligen inte att barnen i förorten ska hålla på med det som många håller på med idag, utan vi vill ha dem hos oss i tennisklubben i stället. Ofta när folk hör talas om Angered så tänker de att något dåligt har hänt där. När vi har startat tennisklubben har vi gett nytt hopp för Angered. Så känns det för mig, säger Amal.
Hon tillägger:
– Om fler ungdomar i Angered tar tag i sina liv och verkligen drar nytta av de valmöjligheter som erbjuds i Sverige så kan de starta egna föreningar. Då blir vi Angereds framtid.
”Jag gillar unika saker”
Ledarskapet och tennisträningarna med barnen har också fött personliga drömmar och målsättningar hos Amal Abdilahi, som förra våren gick ut naturvetenskapsprogrammet på Cybergymnasiet vid Järntorget.
Ett tag var hon inne på att bli lärare, men nu har hon mer högtflygande planer.
– Jag vill bli pilot. Man kan utbilda sig till det i Västerås och Trollhättan. Men jag har inte sökt ännu. Det kostar jättemycket pengar. Nästan en miljon…
Nu jobbar Amal Abdilahi på ett lager och försöker spara ihop pengar.
– Utbildningen kostar mer än 800 000 kronor men man kan finansiera upp till 600 000 med studiebidrag och lån från CSN. Min plan är att söka till nästa år.
Varför är det lockande att bli pilot?
– Jag gillar unika saker, något som de flesta inte håller på med. Tennis är en sådan sak, pilot en annan. Det är nog inte många tjejer som söker till pilotutbildningen.
Jakob Lundberg
