BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Till skillnad från West Pride och Europride är vi antikapitalistiska.
Det vill säga att vi bara välkomnar deltagare som vill vara med utan att de tjänar på det, berättar Alice som är en av initiativtagarna till Reclaim Pride,
ett alternativt pride som kommer att pågå samtidigt som Göteborg står värd för Europride. Hon vill inte uppge sitt efternamn eftersom arrangörsgruppen är organiserad utan ledare eller talespersoner.

Till skillnad från Europride kommer Reclaim Pride, som pågår mellan 16 och 18 augusti, att ha fokus på kamp och främst vända sig till hbtq-personer själva, säger Alice.

– När alla ska med, inklusive partier och företag som vill synas, och kulturkalasbesökare som kanske inte har någon aning om vad hbtq-kampen är för något, urvattnas begreppet pride. Det blir en folkfest utan att folk minns den kamp som pride var från början och fortfarande är för många. Det kan inte bara vara en fest för kärleken. För många handlar pride om att kämpa för ens blotta existens.

”Varför måste de tjäna på det?”

Ordet ”reclaim” betyder att återta och det är precis vad arrangörerna vill göra med pride.

– Begreppet är vanligt förekommande både inom den historiska hbtq-kampen och den autonoma vänstern. Inom hbtq-kampen har det handlat om att ta tillbaka skällsord. ”Queer” var till exempel ett skällsord för 30, 40 år sedan men nu kan en beskriva sig som det med stolthet. När det gäller just pride handlar det om att ta tillbaka det från företagen, myndigheterna, hierarkierna och allmänheten, som vill göra det till en kärleksfest, och göra det på vårt sätt, säger Alice.

Hon anser att det är problematiskt att politiska partier, myndigheter och företag deltar på pride för att visa att de bryr sig om hbtq-personer,
om de inte samtidigt gör något för gruppen under resten av året – så kallad ”pinkwashing”.

– Det blir en PR-grej. Hade de verkligen brytt sig om hbtq-personer hade de kunnat gå med utan att deras företagslogga ska synas, till exempel. Varför måste de själva tjäna på det?

Enligt West Pride måste företag som går in som samarbetspartners i festivalen genomgå en hbtq-utbildning. Vad tänker du om det?

– Det är så klart bra. Jag ser personligen ingen motsättning i att både Europride och Reclaim Pride finns. Det är jättebra att vi kommit så pass långt att ”vanliga” pride handlar om att utbilda allmänheten och företag om hbtq-frågor och att det är priset för att de ska vara med. Men det som händer är att vi som är hbtq-personer som är djupt insatta i kampen kanske inte känner oss välkomna eller vill delta i den sortens festival. Det är bra att West Pride finns och kan ta den rollen och så kan vi göra vår egen pride.

Många är utbrända

Men att få ihop alla delar i Reclaim Prides tre dagar långa program har inte varit helt lätt, berättar Alice. Arrangörerna hade i början inga pengar att röra sig med och allt arbete har skett ideellt.

– Dessutom är många inom queervärlden utbrända. Det är extremt många vi har kontaktat som sagt att de har velat delta men som inte har kunnat av den anledningen, det är så vanligt bland unga hbtq-personer. Men i takt med att det här har vuxit har fler och fler tackat ja.

Nu är ett femtiotal programpunkter spikade och de som deltar är framförallt hemmahörande i Göteborg. Det handlar om allt från samtal om separatistiska rum, funktionsmaktsordningar, pansexualitet och strejkrätt till poesi och livemusik.

– Det händer väldigt mycket roliga, intressanta och lärorika saker. Det blir en blandning mellan politik, kamp och att ha kul, säger Alice.