Förutom det demokratiska samtalet spelar Almedalsveckan också stor roll för Gotlands ekonomi. Regionen räknar med att omsätta cirka 750 miljoner per år. Cirka 250 miljoner endast från turistnäringen, vilket blev märkbart under pandemiåret 2020. Meit Fohlin har rätt i att evenemangen under Almedalen är många. Över 2000 samtal och seminarier arrangeras under hela veckan. Det är sammanlagt 80 event varje påbörjad timme. Men hur mycket politisk substans och demokratiska samtal finns i dessa? Och hur många betalande företag, lobbyister, jippon och festprissar står bakom innehållet?

Festade på 1800-talet

Det speglar tankarna som man hade redan för över 20 år sedan. En tid där cirka hundra evenemang hölls under politikerveckan. 

”Uppenbart är att inte vem som helst kan styra debatten; är man inte en eldsjäl eller hängiven forskare krävs resurser som bara partier eller organisationer har. Under veckan i Almedalen är det också öppna mingel och olika slutna fester som när socialdemokrater bjuder journalister på middag” skrev Expressen 2002. 

Dagens ETC har grävt i arkiven och upptäckt att maktens festande i Almedalen går att spåra så långt tillbaka som till slutet av 1800-talet. Då var det officerare, underofficerare och konstaplar som under några timmar intog den soliga och gröna Almedalsparken som ”präglades av kamratlighet och gemytlighet”, enligt tidningen Gotlänningen 1893. 

Allt började inte heller på ett lastbilstak 1968 såsom otaliga tidningar beskrivit födelsen av Almedalen och politikerveckan. Olof Palme höll visserligen ett sommartal, men det var i utkanten av Almedalen tillsammans med den dåvarande näringsministern Krister Wickman som ”Palmedalen” bildades. Den sommaren höll även Högerförbundets Gösta Bohman tal i Almedalen. Men det var Palme som under sin årliga Gotlandssemester tog tillfället i akt och talade elva år i rad i Almedalen. Till slut insåg oppositionen att även de kunde ta del av den massiva mediala uppmärksamheten som talen alltid fick. 

”Med viss avund har andra partier noterat hur en solig Palme i avspänt uppknäppta semesterskjortor kunnat driva sina teser om tillståndet i landet utan att bli emotsagd”, skrev Expressen 1979. 

Först 1979 samlades dock samtliga partiledare på Gotland för att hålla tal i Almedalen. Sedan dess har evenemanget vuxit, ändrat format, bytt namn, publik och deltagare. 

Mikael Damberg (S) har varit i Almedalen under många år tillbaka, sedan tiden i ungdomsförbundet SSU. Han påpekar att det nu är lite lugnare efter några år där politikerveckan fullkomligt exploderade. 

– Det var några år med enormt mycket seminarium och det var nästan omöjligt för småorganisationer att vara här för ekonomiska skäl. Så det blev väldigt kommersiellt ett tag. Nu vet jag inte om det här med lite kortare, lite mindre format är vad vi ska fortsätta med. Att det kanske kan gå tillbaka lite mer till hur det var. Jag har svårt att bedöma om det här är en trend eller om det råkar vara så det här året.

Rullade runt i gräset

Journalister på plats har alltid levt i symbios med politikerna och lobbyisterna. Man kan säga att det är för dem som politikerna samlas. Men det är också där, i soliga samtal på Donners plats, eller i kvällskylan nere vid havet, som skandaler, konflikter, maktkamper och politiska intriger plockas upp och kommer upp till ytan. Almedalens första mediesnackis var 1979 när en ung nervös partifunktionär skulle ta mikrofonen och tacka VPK-ledaren Lars Werner som nyss hållit sitt sommartal. ”Tack Olof Palme”, sa han och blev citerad över hela landet för sin felsägning. Mer än 40 år senare får vi tag på upphovsmannen, gotlänningen Roland Norbäck.

– Det var så här att Olof Palme skulle tala i Almedalen dagen efter. Och sen på slutet av Werners tal så ställde han en massa frågor till Olof Palme. ”Därför frågar jag dig Olof Palme”... ”därför vill jag veta Olof Palme”, och sen gick han ner från talarstolen och då kom jag på att jag måste gå upp och tacka så då gick jag upp och tackade för Olof Palmes tal, säger Roland Norbäck och skrattar. 

Vad kände du då?

– Ja, då skulle jag gärna velat sjunka genom jorden. Men efteråt så tyckte jag att det var roligt. Jag fattade inte själv först vad jag hade sagt. Jag såg bara hur folk började skratta och började rulla runt i gräset.

Hur reagerade Werner?

– Ja, han reagerade inte så speciellt mycket men han sa efteråt att han skulle ta med sig mig i sin memoar. Men vad jag vet så har han inte skrivit någon memoar. Jag har klarat mig hittills.

Roland Norbäck tycker att Almedalen har förändrats på ett bra sätt genom åren, med formatet att partierna får färre dagar och att två partiledare får dela på en dag. Han tycker också att det är bra att säkerheten blivit bättre efter mordet på Ing-Marie Wieselgren i fjol.

”Drygar ut pensionen”

Som ett led i det nya säkerhetsarbetet har regionen i år särskilda Almedalsvärdar. Det är volontärer som rör sig runt i publikhaven och på torgen och som finns tillgängliga för alla besökare. Lasse Permerud sticker ut med sin skrikrosa volontärsväst bland den sorlande publiken som samlats för att titta på Magdalena Anderssons partiledartal. Han tycker att det är viktigt att ställa upp för andra, och säger att Almedalsveckan betyder massor för Gotland.

– Vi svarar på frågor och visar upp att vi finns här för att hjälpa till. Titta på hur mycket folk det är! Gotland blommar upp, och veckan betyder också att en hel del privatpersoner kan hyra ut sina bostäder och dryga ut pensionen och lönen lite. Jag vet också att Almedalen har förändrats, inte på många år egentligen men jag konstaterar att det har förändrats i år från i fjol. Det är en ny säkerhetsdebatt nu och det påverkar, säger Lasse.

Tilde-Mae Gardemeister, 16, är förstagångsbesökare. Hon säger att veckan inte alls var som hon trodde att det skulle vara – och är positivt överraskad.

– Hittills har veckan varit helt otrolig. Jag har varit runt överallt! Mina hjärtefrågor är barn och unga och utbildning, och det finns hur mycket som helst om det här. Det har varit superintressant. Igår fick jag träffa makthavare på ett evenemang om Youthwasing, och jag upplever att jag kunde komma till tals, att jag verkligen blev lyssnad på. Visst, det kanske inte är här politiska beslut fattas men det är här de diskuteras och det känns jättekul att vara på plats där det händer. Och så många coola människor!