Det första som blir tydligt i mötet med Mathilda Cederlund är att hon har lätt till skratt. Hon skrattar högt och ofta – mer än hon gjorde när hon var yngre, berättar hon när vi ses på ett café i centrala Stockholm.

– Jag är mycket snällare nu, jag skrattar mer och är lyckligare och tacksam inför livet i allmänhet – att jag kan prata och gå och att jag kan diskutera vad det är för väder eller politik eller något annat. Det är så befriande.

Det finns en anledning till att Mathilda Cederlund känner så. Hon var bara 26 när hon fick en stroke som gjorde att hon varken kunde gå eller prata. Då jobbade hon som grafisk formgivare i Melbourne i Australien, där hon hade bott sedan hon var 20.

– Jag provade byxor i en affär och rätt som det var ramlade jag ihop, det kom som en blixt från klar himmel. Inombords skrek jag på hjälp när jag vaknade, men utåt hördes ingenting.

Kunde inte prata eller gå

Mathilda Cederlund hade fått afasi, språksvårigheter som orsakas av en hjärnskada. Hon lyckades kravla sig ut ur omklädningsrummet, där en person hittade henne och ringde efter en ambulans. När hon vaknade på intensiven kunde hon varken prata eller gå, men efter en månad fick hon flytta till ett rehabiliteringssjukhus.

– Det var intensivt, från morgon till kväll måndag till fredag fick jag styrketräna, simma, träffa en logoped och en psykolog. I och med att jag var så ung ville de ge mig den bästa vården de kunde ge, så alla deras resurser var tillgängliga för mig.

Efter ett halvår av intensiv rehabilitering flyttade hon hem till sina föräldrar på Mallorca och därifrån flyttade hon till Stockholm och öppenvården på Danderyds sjukhus.

– Från början ville de att jag skulle komma in tre gånger i veckan, men det gick jag inte med på. Jag ville vara där fem dagar i veckan, så mycket möjligt så att jag kunde bli så bra som möjligt och börja arbeta igen. Efter många om och men fick jag som jag ville.

”Fantastiskt att jag kan hjälpa”

Senare började hon på afasiskola för att fortsätta jobba upp talförmågan. Nu säger Mathilda Cederlund att hon kan höra sig själv söka efter ord när hon inte kommer på rätt uttryck, men att hon har blivit så pass duktig att hon kan jobba igen och dessutom lära ut både engelska och svenska till andra med afasi.

– Det är fantastiskt att de vill ha min hjälp och att jag kan hjälpa dem. Jag har varit i samma situation, så jag vet vad som pågår i huvudet. Allt är ju där, men det glappar mellan hjärnan och munnen.

Just afasin var en av de svåraste sakerna för Mathilda Cederlund att hantera när hon hade fått sin stroke.

– Jag ville bara skrika ”Hör mig! Se mig! Jag är här, men jag kan inte säga vad jag vill!” – det var jättejobbigt, frustrerande. Men jag sade åt mig själv att jag snart skulle börja tala med min familj och mina vänner. Det gjorde jag ju så småningom, men det var väldigt jobbigt.

Idag driver hon ett eget företag och frilansar som grafisk formgivare utöver de tre gångerna i veckan som hon arbetar som lärare på Afasicentret i Stockholm. Hon föreläser också om sin stroke och är diagnosstöd för stroke hos Neuroförbundet.

– Nu kan jag inte röra min högra arm och jag går lite konstigt, men hjärnan är okej. När jag vaknade från min stroke sade jag till mig själv att antingen ger jag upp nu eller så tar jag det här och kommer tillbaka. Nu, 7,5 år senare, sitter jag här. Men det har varit en känslosam resa. Jag har gråtit, skrattat och gjort allt för att komma tillbaka.

Risken för unga har ökat

Mathilda Cederlund vet fortfarande inte exakt vad det var som orsakade hennes stroke. Hennes fall är ovanligt, men allt fler människor som är mycket yngre än genomsnittsåldern 75 drabbas av stroke. Enligt en rapport från Neuroförbundet har risken för stroke bland kvinnor som är mellan 35 och 44 år gamla ökat med 21 procent sedan 1995 medan risken för män har ökat med 15 procent.

– Det stämmer att det är en observation som har gjorts de senaste åren. Generellt minskar risken för stroke bland äldre, men bland yngre blir det allt vanligare, säger professor och överläkare Nils Wahlgren, som forskar om stroke.

Ohälsosam diet kan påverka

Ungefär 15 procent av strokepatienterna är under 50, säger Wahlgren. Han berättar att ökningen troligtvis har med olika riskfaktorer att göra.

– Till exempel börjar diabetes, som är kopplat till stroke, gå ned i åldrarna och det vi tidigare kallade åldersdiabetes blir allt vanligare bland yngre. Vi ser också en tydlig snedfördelning som är kopplad till utbildningsnivå – ju lägre utbildningsnivå en person har, desto högre är risken för stroke. Högre utbildningsnivå har motsatt effekt.

Wahlgren berättar att stroke, utöver utbildningsnivån, ökar i grupper som har mindre hälsosamma livsstilar.

– Det finns en socioekonomisk faktor som vi försöker förstå. Risken verkar exempelvis sjunka med tillgång till information om olika livsstilsfaktorer som kan höja risken för stroke, som en ohälsosam diet eller stillasittande livsstil.

Nils Wahlgren vill dock inte läsa in för mycket i att risken för stroke har höjts mer hos kvinnor än hos män.

– Där är vi mer försiktiga med tolkningen, men visst berör livsstilsfaktorer både könen i ungefär samma utsträckning.

Finns det någonting som kan göras för att förhindra att stroke blir vanligare bland yngre människor?

– Dilemmat är att många inte har haft kontakt med sjukvården, men samtidigt har ohälsosamma livsstilar. Hur man påverkar det och når ut med information om riskfaktorer är snarast en politisk fråga. Det sjukvården behöver göra är att fånga upp högt blodtryck och diabetes och uppmuntra hälsokontroller i medelåldern för att upptäcka riskfaktorer och behandla med kost och träning förutom mediciner.