Förra året hade över 18 procent av de anställda i Sverige ett tidsbegränsat jobb. Det är fler än någonsin. Och bland de anställda som är under 35 år är det betydligt fler än så som saknar ett fast jobb – 2012 var det en av tre. En siffra som har stigit för varje år de senaste åren. Krister Andersson, förste ombudsman på LO i Västsverige, tror inte att de tillfälliga jobben är frivilliga.
– Det finns en nidbild som säger att unga inte vill ha fast jobb, men självklart vill de ha trygghet, de vill kunna gå till banken och ta ett lån för att skaffa bo eller köpa bil. Visst finns det en rebelliskhet i alla ungdomar, men de är inte beredda att prisa bort tryggheten i sitt eget liv, säger han.
Bemanningsföretag vanligare
Och arbetsmarknaden har förändrats på fler sätt de senaste åren. Allt fler jobbar numer som uthyrda i ett bemanningsföretag. Branschen har fördubblats de senaste tio åren och i dag arbetar 1,3 procent av arbetskraften för ett bemanningsföretag. Och trots att tillväxten i branschen minskat från 2011 till 2012, så tror Hans Uhus, presschef på branschorganisationen Bemanningsföretagen att andelen kommer att växa.
– Marknaden är fortfarande liten i Sverige om vi jämför med andra länder. I till exempel Holland är andelen bemanningsanställda mer än tre gånger så stor, och så är det nästan i England och USA också, säger han.
Att utvecklingen i Sverige kommer att gå åt samma håll är han övertygad om.
– Bemanningsbranschen kommer utgöra en betydligt större del av arbetsmarknaden än idag. Den är en naturlig del av arbetsmarknaden, och behövs för att skapa effektivitet och rörlighet, både för anställda och arbetsgivare.
Ifrågasätter stämpeln
Manpower är Sveriges största bemanningsföretag med 11 000 medarbetare. Informationschefen Hans Makander säger att branschen felaktigt kopplas ihop med otrygga anställningar och osäkra villkor. Han påpekar att 80 procent av dem som arbetar för bolaget är tillvidareanställda.
– Folk tror fortfarande att man inte har någon ersättning när man inte är ute hos en kund. Hela branschen har fått stämpeln att det handlar om tillfällighetsjobb. Vi har varit dåliga på att kommunicera vilket bra insteg vi är på arbetsmarknaden, säger han.
Hans Makander säger också att Manpower har tecknat kollektivavtal med bland annat LO och Unionen, vilket ska garantera att de bemanningsanställda inte tvingas till sämre villkor och löner.
Men Krister Andersson, förste ombudsman på LO i Västsverige, håller inte med om att kollektivavtalet i alla lägen är en garant för lika villkor.
– Även om det finns ett bemanningsavtal i botten så är det lika fullt det här gänget som drabbas först när det blir nedskärningar. Att säga att bemanningsanställda har lika bra villkor är inte sant, säger han.
Tunga ensidiga jobb
LO i Västsverige släppte nyligen en rapport som visar att bemanningsanställda ofta får arbetsuppgifter med kort upplärningstid, många gånger tunga och ensidiga jobb. Men trots att jobben ofta är tunga visar rapporten samtidigt att bemanningsanställda inte har samma trygghet om jobbet skulle göra dem sjuka.
– När det gäller rehabilitering är det skillnad på fast anställda och bemanningsanställda. Sliter man ut en person så är det bara att ringa efter en ny. På det sättet kommer man runt det här med att ha ett ordentligt arbetsmiljöansvar, säger Krister Andersson.
Han tror att den nya arbetsmarknaden, både när det gäller bemanningsbranschen och tillfälliga anställningar med otrygga villkor, kommer att fortsätta växa så länge det är arbetsgivarna som har makten att diktera villkoren.
– Det hänger ihop med att vi har en hög ungdomsarbetslöshet, det ger ungdomarna ett skevt styrkeförhållande gentemot arbetsgivaren. Många unga vet i dag inte från en dag till en annan om de har jobb, och även om de inte vill ha den situationen kan det vara det enda som erbjuds för dem som vill jobba och tjäna pengar, säger Krister Andersson.
Karin Annebäck
Stina Berglund
”Orkar man inte så får man inte komma tillbaka”
Tuffare villkor och hårdare jobb, men ett sätt att få in en fot. Så beskriver bemanningsanställda Jim, 23, villkoren på den nya arbetsmarknaden.
Jim är en av 135 000 personer som förra året arbetade inom bemanningsbranschen. Han ser både för- och nackdelar med den nya flexibla arbetsmarknaden.
– Fördelen är att man får in en fot, man får möjlighet att se många arbetsplatser och om man lyckas så kan det öppna många dörrar, säger han.
Nackdelen är att man snabbt kan förlora ett uppdrag om kunden inte är nöjd.
– Man sitter lösare till. De kan välja vem de tar in. Officiellt blir man inte sparkad, men i praktiken blir det ändå så om kunden väljer att inte hyra in en mer, säger han.
Jim pluggar till arkitekt på heltid och har jobbat extra för Academic work sedan 2010. Academic work är ett bemanningsföretag som har specialiserat sig på att hyra ut unga akademiker, på sin hemsida förklarar bolaget för potentiella kunder varför man ska anlita just deras anställda, som beskrivs som ”young professionals” i början av karriären, såhär: ”De vill framåt och vet att vägen dit går via ett extremt väl utfört jobb hos ditt företag”.
Andra villkor för bemanningsanställda
Företaget tjänar på att hyra ut personer som har studier som huvudsyssla, eftersom det innebär att man slipper betala garantilön för de dagar som den anställde inte jobbar. Och om Jim skulle bli sjuk kan han ha svårt att få ut sjuklön eftersom han bara har rätt till lön för de pass han blivit inbokad på – och det i en värld där en del kundföretag väntar in i det längsta med att boka personal.
Men trots att villkoren ser annorlunda ut än på den övriga arbetsmarknaden poängterar Jim att han tycker att bemanningsföretaget behandlar honom schysst. Problemet i branschen är inte i första hand bemanningsföretagen, utan en del av de bolag som väljer att anlita dem, tycker han. Under sina tre år på bemanningsföretaget har Jim arbetat på nära tio olika arbetsplatser. En del har varit bra, andra sämre.
– Det finns företag som överutnyttjar bemanningsanställda. Det finns regler för exempelvis tunga lyft, men som de inte bryr sig om. Om man inte orkar så får man inte komma tillbaka. Jag har varit på ställen där vi som kommit från bemanningsföretag fått göra de tyngre och tråkigare arbetsuppgifterna, säger han.
I dag har han sitt huvuduppdrag på Posten, där han trivs bra och hoppar in mellan 20 och 50 timmar i månaden, och tjänar 127 kronor i timmen. Just nu passar upplägget honom bra, men om några år hoppas Jim ha fått in foten på arbetsmarknaden mer stadigt.
– Det är frustrerande att inte ha en fast arbetsplats. Det är svårt att leva ett vanligt liv, om man vill stadga sig så fungerar inte ett sånt här jobb i längden, säger han.
