Ett år har gått sedan coronakommissionen kom fram till att Sverige misslyckats med att skydda sina äldre under pandemin. Den höga andelen timanställda vikarier inom äldreomsorgen pekades ut som en av huvudorsakerna. Kommissionen menade att den bristande kontinuiteten i vilken personal som besöker de äldre skapar en ökad risk för smittspridning. Arbetsgivarna inom äldreomsorgen måste därför ”kraftigt minska andelen personal med timanställning”, skrev kommissionen.
Men en ny granskning, som tagits fram av SVT Nyheter, visar att den arbetade tiden av timvikarier inom äldreomsorgen i många kommuner i stället har ökat sedan dess. I 22 av landets 50 största kommuner har andelen timvikarier bland undersköterskor och vårdbiträden i äldreomsorgen ökat.
”Allt handlar om pengar”
En av de kommunerna är Lidingö. Här har den kommunala hemtjänsten dessutom genomgått en omorganisation av verksamheten under det senaste året, då fyra hemtjänstområden slagits ihop till ett. Enligt undersköterskan Lindha Hjertén, som jobbat i verksamheten i 20 år, har det varit en fruktansvärd tid.
– Helt kaotiskt, och allt handlar om att effektivisera och spara in pengar, precis som vanligt, säger hon när Dagens ETC träffar henne.
– Problemet är att våra arbetstider har snörts ihop ännu mer, något jag inte ens trodde var möjligt.
Lindha Hjertén och de flesta i hennes team är på plats på jobbet en halvtimme innan de ens har börjat, på obetald tid, för att hinna planera sin arbetsdag och komma iväg till de första ”kunderna”, som de äldre kallas av arbetsledningen.
– Allt planerande av hur vi ska få ihop våra dagar har flyttats ned till oss på golvet, men vi har inte fått någon mer tid eller några resurser för det. Vi får ta av vår egen privata tid och av de gamlas tid som de egentligen ska ha rätt till, säger Lindha Hjertén.
Att aldrig hinna med och hela tiden känna sig otillräcklig sliter mentalt.
– Om man har den allra minsta förståelsen för stress så vet man att hjärnan först börjar sortera bland saker som behöver göras, för att hinna med att processa allting. Men när det inte går längre börjar stressen sätta sig i kroppen. Folk far så fruktansvärt illa. Flera av mina kollegor går med tryck över bröstet, med inflammerade axlar och bröstmuskler. Själv har jag gått ned i arbetstid för att orka med, säger Lindha Hjertén.
Det höga tempot har lett till sjukskrivningar, att fast anställda sagt upp sig och att fler har gjort som Lindha Hjertén och gått ned i tid – vilket i sin tur leder till att endast timvikarier återstår när schemat ska fyllas ut och de gamla få sin hjälp.
– Folk står inte ut, och även om timvikarierna är jätteduktiga och jättesnälla, så går det ju självklart ut över kvaliteten i omsorgsarbetet när all erfarenhet försvinner från personalstyrkan. Våra chefer säger att de försöker prata med politikerna om mer resurser, men tydligen slår de bara ifrån sig, säger Lindha Hjertén.
”Resurser måste plöjas ned”
Enligt oppositionsrådet Daniel Larson (S) står Lidingö, precis som de flesta av Sveriges kommuner, inför stora rekryteringsbehov inom äldreomsorgen på grund av ett pågående generationsskifte.
– Och ska vi då lyckas locka unga till yrket så måste vi se till att arbetsmiljön blir bättre. Heltider och tillsvidareanställningar i stället för springvikariat och inhopp är en självklarhet.
För att komma tillrätta med den dåliga arbetsmiljön måste mer resurser plöjas ned i äldreomsorgen och med dem fler anställningar göras, fortsätter han.
Att i det läget sänka kommunalskatten ytterligare inför nästa år, vilket den borgerliga majoriteten har beslutat om på Lidingö, tycker han är absurt. Den redan låga skattesatsen ska sänkas med 0,15 procentenheter till 17,84 procent.
– Om något så har ju pandemin visat hur nedskärningarna har slagit mot välfärden, säger Daniel Larson.
Sven-Erik Wånell, ledamot för Vänsterpartiet på Lidingö och sakkunnig i äldreomsorgsfrågor i coronakommissionen, är inne på samma linje.
– Det handlar inte om illvilja hos dem som driver verksamheten, utan om för låga ersättningar per utförd timme från kommunen. Speciellt inom hemtjänsten tvingas man därför schemalägga för att effektivisera, i stället för att beakta kontinuitet i personalstyrkan och kvalitet i omsorgsarbetet, säger han.
En fråga Sven-Erik Wånell säger sig ha lyft till debatt flera gånger i kommunhuset.
– Man får en underbemanning i äldreomsorgen eftersom den är underfinansierad, vilket leder till allt fler timvikarier då ingen väljer att stanna i yrket.
Vägrar svara
Dagens ETC har sökt Birgitta Sköld från Lidingöpartiet, ordförande i omsorgs- och socialnämnden, för en intervju kring hur den politiska ledningen tänker när skatten ska sänkas samtidigt som behoven är stora. Hon vägrar dock att svara på några frågor om resursbrister i äldreomsorgen på Lidingö och bollar frågan vidare till förvaltningschef Stefan Heinebäck, som skriver så här i ett mejl:
”I Lidingö är vårt mål att öka grundbemanningen och minska antalet timanställningar. Under pandemin har dock bemanningssituationen delvis varit ansträngd, mycket på grund av sjukskrivningar och vård av barn. Vi arbetar på flera sätt med att öka vår grundbemanning. Bland annat genom projektet ’Heltid som norm’, ett samarbete vi gör tillsammans med fackförbundet Kommunal, som syftar just till att få ned volymen timanställda”.
