Färre barn från ekonomiskt utsatta familjer har råd att åka på sommarkollo, visar en forskningsrapport. Popkollo utgör ett av undantagen med en modell där deltagarnas föräldrar betalar så mycket de har råd med. – De flesta betalar omkring 2 000 kronor, men de som inte har råd att betala något alls kan ansöka om en subventionerad plats, säger Maria Johansson, på Popkollo i Botkyrka.
Solen skiner från en klarblå himmel, men Moa Lundborg, Felicia Törning och Alva Dahlström har inga planer på att bege sig till badplatsen för ett dopp. De är fullt upptagna med att spela in sin egen ukuleleversion av The Clash Revolution Rock i studion på Kulturskolan i Tumba, söder om Stockholm. Moa slår ackorden och sjunger, Felicia plockar basgången och Alva sitter längst bak i rummet och slår takten på en tamburin. De spelar in låten live.
– Det är som förr i tiden. Den som låter mest får sitta längst bort från micken och vise versa, säger inspelningshandledaren Carin Hallin och ber Alva flytta ytterligare några steg bakåt med sin tamburin.
Moa stampar takten i den röda linoleumattan. Plötsligt avbryter hon sig själv.
– Åhh, fuck också! Nu spelade jag för snabbt igen.
Tjejerna, som även har skrivit en egen poplåt, bestämde sig för att spela in Clash-covern under förmiddagen samma dag och har inte hunnit repetera tillräckligt.
Subventionerad plats
Popkollo är inriktat på musik och drivs som en ideell förening. Deltagaravgiften ligger på 1 500 till 5 000 kronor per barn. Familjerna betalar så mycket de tycker att de har råd med. För familjer som inte har råd att betala något alls finns möjlighet till en subventionerad plats. Merparten av kostnaderna täcks av statsbidrag, sponsorpengar, ideellt arbete och stöd från kommunen där verksamheten bedrivs.
– Syftet är att alla ska kunna gå på Popkollo. Vi har ingen kvot för hur många som kan söka subventioner. Alla som ansökt har hittills fått det beviljat, säger Maria Johansson koordinator för kollot i Botkyrka.
Men Popkollo är med sitt avgiftssystem unikt. Ann-Charlotte Münger, forskare vid institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet, har nyligen kommit med boken ”Stockholms sommarkolonier under 130 år”. Hon kommer i den fram till att sommarkollot gått från att vara en stödinsats för barn från fattiga arbetarhem, till en syssla mellan ridlägret och utlandssemestern för barnen från medelklassfamiljerna.
De mest utsatta uteblir
Till följd av att sommarkolonierna först kommunaliserades och lades ut på stadsdelsförvaltningarna, för att sedan upphandlas av privata entreprenörer och marknadsanpassas, har avgifterna höjts. De mest utsatta barnen som allra mest behöver koloniverksamheten har därmed uteblivit.
– Några exakta siffror på avgiftshöjningen kan jag inte ge, eftersom det är inkomstrelaterat, säger Ann-Charlotte Münger.
Hon anser att det är ett allvarligt problem att barn från utsatta och fattiga familjer går miste om ”det goda sommarlovet”, med glass, bad och lantluft.
– Hela Sverige stänger under sommarveckorna, det finns inga sociala verksamheter som håller öppet. De här barnen som drar runt hemma i förorten och inte har någonstans att ta vägen. Samhället har ett ansvar för dem.
En annan grupp som helt uteblivit från sommarkolonierna är invandrarbarnen.
– När skolan börjar igen och du ska skriva om ditt sommarlov finns det många barn som inte ens kommit iväg till en sjö, säger Ann-Charlotte Münger.
Spelar i punkband
Förutom Clash-låten Moa, Felicia och Alva spelar in, har de även skrivit en egen låt som de döpt till Monday Door. Det är en glad poplåt på vilken Moa spelar bas och sjunger, Felicia spelar kongas och piano, och Alva spelar trummor. Till vardags spelar Moa i punkbandet Vagina Dentata, som planerar att spela in en singel. Alla tre tycker det är bra att avgiften till Popkollo är frivillig.
– Det är bra att alla kan gå, säger Moa Lundborg.
Popkollo är unikt på fler sätt än med sina medlemsavgifter. Det startade som en reaktion mot det manligt dominerade artistutbudet på landets festivaler – och den återkommande frågan: ”Hur känns det att vara tjej och spela elgitarr?” – och tar enbart emot tjejer.
”Inte svårt att göra musik”
– Musikintresset uppmuntras inte på samma sätt för alla. Tjejer får ofta ställa sig i kören, medan killarna sätter sig bakom trummorna. Det är de här normerna vi vill bryta, säger Maria Johansson och förklarar att:
– Vi vill avdramatisera bilden av att det är så svårt att göra musik och lära deltagarna att det finns inga fel när det kommer till låtskrivande, säger Maria Johansson.
