– Jag fick utslag och klåda på kroppen och hade huvudvärk. När jag sökte hjälp hittade läkaren ingenting, men de sade att det sannolikt hade med stress att göra. Att höra det var nästan jobbigare än att man skulle ha någon form av sjukdom, säger Malin.
Varför då?
– Hade jag haft en vanlig sjukdom hade jag kunnat ta någon form av tablett och fixat det direkt. Jag hade jättesvårt att förlika mig med tanken på mig själv som en stressad person. I min värld var det någon som inte pallar trycket och som är svag. Jag förstod inte att det handlade om att jag hade haft ett för högt tempo och pallat trycket alldeles för länge.
I Sverige accepterades utmattningssyndrom som diagnos av Socialstyrelsen år 2005. Till de vanligare symtomen hör trötthet, koncentrations- och minnessvårigheter, ökad stresskänslighet, depression och sömnproblem. Sommaren 2013, ett drygt halvår före sjukskrivningen, drabbades Malin av depression.
– Jag insåg att något inte stämde när inget av det jag hade planerat inför sommaren kändes roligt. Jag började avboka saker och drog mig undan från folk. Jag har alltid varit glad och positiv, men nu var jag bara konstant sur, lättirriterad och gråtmild. Jag kände inte längre igen mig själv, säger hon.
Under hösten fortsatte problemen för Malin. Hon drabbades av olika typer av krämpor, bland annat domningar i händerna och bränningar i munnen. Ändå dröjde det till senhösten innan Malin insåg att hon var tvungen att göra något.
”Vet inte ens vad jag sagt”
– Plötsligt under en lektion tittar jag på tavlan utan att veta vad jag har skrivit. Jag vet inte vad lektionen handlar om och vet inte ens vad jag har sagt till eleverna. För att rädda mig själv ber jag dem att sätta igång med uppgiften och till min förvåning gör de det. Tydligen har jag gett dem någon typ av instruktioner, men jag vet inte vad. Då insåg jag att det här fungerar inte, det här är inte hållbart, säger Malin.
Trots händelsen jobbade Malin klart veckan ut. Att bara lämna utan att ha ordnat städat bord för en vikarie fanns inte i Malins värld.
– Som den duktiga flickan jag var kämpade jag mig genom hela arbetsveckan. Skrivbordet skulle städas och vikarien skulle få en ordentlig överlämning.
Den första veckan utanför arbetet led Malin. Hon kände att hon fuskade och att hon hade lämnat sina kollegor i sticket.
– Det var först när jag fick en längre sjukskrivning som hjärnan tillät mig att känna efter och då kraschade allt. Jag sov flera timmar varje dag. Att plocka ur diskmaskinen blev ett projekt. Jag gick upp och gjorde det, men när jag var klar gick jag och lade mig för att sova igen.
Inte längre samma stresstålighet
Hur lång tid det tar att bli frisk varierar från fall till fall. Vissa kan vara tillbaka efter ett par månader, för andra kan det dröja åratal. För Malin tog det ett halvår innan hon kunde jobba heltid igen. I dag, två år senare, är hon frisk men har inte längre samma stresstålighet som före kraschen.
– Jag brukar definiera det som att jag har blivit allergisk mot stress, men jag tänker inte att det måste vara negativt utan att det hade varit bra för mig att vara lite allergisk tidigare. Då kanske jag inte hade utsatt kroppen för så stora påfrestningar, säger hon.
I dag har Malin sagt upp sig som lärare och utbildat sig till avspännings- och stresspedagog.
Hon jobbar ständigt för att inte falla tillbaka i gamla vanor.
– Jag har blivit mycket mer noggrann med att ge mig chansen till återhämtning. Jag tycker att många arbetsgivare kan bli bättre på att lära sin personal att ta pauser och att förstå att en kaffepaus faktiskt kan generera något mer, säger hon.