– Det känns som att ingen riktigt bryr sig om den här patientgruppen får vård eller inte, förutom vi som jobbar med dem, säger Mikaela Lindström, psykolog vid Aleris Psykiatri, Trauma och stress. 

Det har gått ett år sedan region Stockholms mittenstyre beslutade om en ny upphandling reserverad för ideell sektor. Målgruppen är patienter med migrationserfarenhet, tortyr, eller erfarenhet av sexuella övergrepp som lider av PTSD. Ungefär samtidigt bestämde regionen att företagen Capio och Aleris, som tidigare haft avtal om den här vården med regionen, inte fick dessa förnyade. 

– Informationen vi har fått är att avtalet kommer att upphöra och att vi från Trauma- och stressmottagningen ska ingå i Aleris allmänpsykiatriska mottagning från juni i år till februari nästa år. När vi då försöker få klarhet i vad det innebär så får vi inte riktigt några svar. 

Det många hos oss är oroliga för är att traumapatienterna nu får hoppa runt i vårdköer, vilket ju kanske är det värsta man kan göra för den här målgruppen

Regionen har i sista minuten budgeterat för att Capios center för stress och trauma, som Dagens ETC tidigare granskat, ska kunna vara verksamma ett år till. Anledningen till det verkar vara att upphandlingen inte gått som regionen hade hoppats. Röda Korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade är den organisation som utifrån sett hade passat bäst in på kravbeskrivningen för upphandlingen. Men under hösten meddelade Röda Korset att även de skulle lägga ner sin verksamhet. Sammanlagt innebär det att tusentals patienter riskerar att förlora sina vårdplatser. Många kommer behöva ställa sig längst bak i kön, för att få remiss till en vårdplats som inom snar framtid även den riskerar att lägga ner. 

– Det många hos oss är oroliga för är att traumapatienterna nu får hoppa runt i vårdköer, vilket ju kanske är det värsta man kan göra för den här målgruppen, säger Mikaela Lindström. 

”Ogenomtänkta beslut”

Hos Aleris är informationen från ledningen att så många som möjligt ska färdigbehandlas under våren. 

– Det blir väldigt svårt att planera en behandling när allt är så oklart. Har jag tre månader på mig eller har jag ett år på mig, det påverkar ju vilken typ av beslut man kan fatta för en behandling. Det blir en risk när vi måste fatta ogenomtänkta beslut och kanske skynda på någonting som egentligen inte ska gå så himla snabbt. 

I juni i fjol berättade Sandra Ivanovic Rubin (MP), sjukvårdspolitiker i region Stockholm och ordförande för psykiatriutskottet att det ska byggas upp ett specialistcentrum i egen regi. Något sådant har ännu inte påbörjats. Åtminstone har inte psykologer som arbetar inom regionens traumavård nåtts av den informationen. Tvärtom har det talats om nedskärningar och anställningsstopp. 

– Jag har tyckt att det har varit konstigt att det här inte debatteras mer. För vi vet ju att när de lägger ner så kommer de komma till oss. Men vi har inte fått fler resurser. Vi har anställningsstopp och var ju med om Banana-gate nyligen, när man skulle spara in på fruktkorgarna, men sen tog man tillbaka dem. Så för oss är det en stress. För många av våra patienter är det redan långa väntetider för psykologisk behandling mot PTSD, ofta över ett år, säger en psykolog vid Traumaprogrammet psykiatri Sydväst, som vill vara anonym. 

Elena Timofeeva, legitimerad psykolog vid Ångestmottagningen vid Rosenlund inom Psykiatri Södra Stockholm berättar att de idag har 15 månaders väntetid.

– Det skapas en dominoeffekt, där nedläggningen av andra vårdinrättningar som Röda Korset, Capio och Aleris ökar trycket på vår mottagning. Detta leder till längre väntetider, vilket är mycket påfrestande för patienterna. Många lider av sömnbrist, förlust av aptit och svårigheter att utföra arbete eller studier. Det är en plågsam upplevelse att brottas med sådana påträngande minnen, och om patienter måste vänta länge på behandling ökar risken för att symptomen blir kroniska. Att avstå från behandling leder till längre sjukskrivningar och ökar risken för kroniska symtom. Så att inte behandla blir en större kostnad även för samhället, säger hon.

Otillräckliga resurser

Både hon och psykologen vid Psykiatri sydväst poängterar att regionen dessutom saknar spetskompetens för att behandla patienter med migrationserfarenhet, som exempelvis en vana att arbeta med tolk eller att hålla kontakter med andra myndigheter.

– Patienter med PTSD och migrationserfarenhet lider av betydande kognitiva svårigheter som påverkar deras dagliga liv, och många i denna patientgrupp kan ha problem med uppehållstillstånd eller boende. Därför behöver de både psykologisk behandling och sociala insatser, men dessa resurser är för närvarande otillräckliga, säger Elena Timofeeva. 

Så varför lägger även Röda Korsets behandlingscenter ner? 

Beskedet kom drygt en månad efter att regionen offentliggjorde upphandlingen i höstas. Ulrika Wickman, avdelningschef för Hälsa och Vård vid Röda Korset, berättar att man länge velat få till ett avtal med regionen. Helst ett så kallat IOP-avtal, där både det offentliga och den idéburna organisationen bidrar till en välfärdsverksamhet. 

– Under många år har vi haft väldigt många möten med både tjänstemän och politiker. Vi har fortsatt att bedriva vård som regionen också har använt sig av. 

Allt sägs upp samtidigt

Men regionen har sagt nej till IOP-avtal och istället valt att gå vidare med en offentlig upphandling, som ställer höga krav på organisationens lokaler, utbud och antal patienter som ska vårdas. Kraven i upphandlingen var omöjliga att förena med den inriktning och kompetens som fanns hos Röda korset, enligt Ulrika Wickman. 

 – Vi arbetar med personer som har överlevt tortyr och som har trauma till följd av krig och svåra flyktupplevelser. Upphandlingen som kom ut omfattade även personer med trauma från sexuellt våld, vilket är en mycket viktig målgrupp, men det är inte vår målgrupp. Den andra målgruppen som ingick i avtalet var alla i befolkningen så att säga. Så då sa vi nej, det finns ingen möjlighet att ställa om hela vår verksamhet. 

I april fick Röda Korset veta att det skulle bli en offentlig upphandling och skickade in sina önskemål för hur den skulle se ut. I samband med det fick de även veta att Capio och Aleris avtal skulle sägas upp. 

– Om regionen haft bättre kommunikativ förmåga gentemot oss och andra aktörer så hade man kunnat undvika att alla avtal avslutas samtidigt.

Röda korset har tidigare fått finansiering från både Stockholms stad och Socialdepartamentet. Dessa bidrag har fortfarande varit möjliga att söka. Men en del av finansieringen har även kommit inifrån Röda Korset. Organisationen ansåg därför, trots vetskapen om att flera vårdgivare för den specifika patientgruppen försvinner, att det var nödvändigt att lägga ner. Även om upphandlingen delvis var riktad mot Röda korset ser Ulrika Wickman det inte som att man hade ett förhandlingsläge. 

– En upphandling är ingen förhandling utan regioner som talar om vad man har behov av. Sen gäller det för oss att leva upp till alla de kraven. Vi tog såklart möjligheten när det var dags att ställa frågor under upphandlingsförfarandet. Och vi har fortsatt dialog med regionen. De har lyft att de vill lyssna in oss när man är färdig med upphandlingen om ingen kommer med något anbud. Så jag är verkligen inte främmande för att vi skulle kunna starta upp en verksamhet på nytt i dialog med Region Stockholm.

Försöker ge färdig behandling

Det senaste året har Röda Korset inspekterats av Arbetsmiljöverket, som har kommit fram till att lokalerna de använder riskerar skada för de som vistas där. Om organisationen inte vidtar åtgärder före juni i år kan myndigheten komma att förbjuda lokalerna för verksamhet. Ulrika Wickman svarar inte på frågan om den processen haft någon inverkan på organisationens beslut om att lägga ner verksamheten. Istället upprepar hon brist på finansiering och en orimlig upphandling som skäl till beslutet. 

Vad blir konsekvenserna av er nedläggning för de patienter som ni har tagit emot?

– Vi kommer inte längre att finnas som ett alternativ. De patienter vi har i behandling idag försöker vi i så hög möjlighet som det bara går fram till sista juni att ge en färdig behandling. Vi har ju också haft ett intagningsstopp i vår verksamhet. Men vi kommer behöva lämna över patienter och vi har då haft kontakt med Capio och Aleris och regionen har också sagt att de själva ska kunna ta emot de här patienterna i sina vanliga verksamheter. 

Region Stockholm behöver fundera igenom hur man vill att vården ska bedrivas utifrån att man har sagt att man har en önskan om att främja idéburen välfärd. 

Hur går det här beslutet ihop med att Röda korset är en värderingsbaserad verksamhet. När även vården hos Capio och Aleris försvinner? 

– Vi har ju humanitet som en grundprincip. Vi har i fem år hållit den här verksamheten flytande utan finansiering från Region Stockholm. Någonstans var vi tvungna att faktiskt fatta ett beslut när vi ser att det inte kommer vara möjligt framåt. Region Stockholm behöver fundera igenom hur man vill att vården ska bedrivas utifrån att man har sagt att man har en önskan om att främja idéburen välfärd. 

Flera psykologer som Dagens ETC talat med lyfter att det behövs ställas kritiska frågor till våra politiker. De vill veta vilka risk- och konsekvensanalyser som gjorts för besluten att lägga ner mottagningar och vad regionen har för plan nu.

Men både ansvarig vid upphandlingsenheten i regionen och ansvarig politiker, Sandra Ivanovic Rubin, lägger locket på, så länge upphandlingen pågår gäller sekretess, hävdar de.