Ali och Mushtaba kan sättas på planet till Afghanistan i dag

Socialtjänsten har bedömt att Ali har behov av assistans dygnet runt. Han lider också av posttraumatisk stress med svåra panikattacker och huvudvärk, vilket kräver långvarig behandling som Ali omöjligt kan få i Afghanistan.

I läkarintyget framgår också att Ali ger intryck av att ha en funktionsnivå som hos ett åtskilligt yngre barn – och ett yttrande från en socionom belyser att Migrationsverket konsekvent underlåtit att ta i beaktande de bedömningar som finns från experter gällande Alis hälsa samt att de inte beaktat och bedömt flera av hans skyddsbehov.

Afghanistan säger nej

Inför den senaste deportationen var Alis väskor packade och personalen hade förberett honom på att åka, men när gränspolisen skulle ta honom till bussen sa de plötsligt att han inte skulle åka.

– Afghanistan ville inte ta emot mig, de vet ju om mina problem, säger Ali, när Dagens ETC träffar honom på förvaret i Märsta.

När Ali tänker på att behöva återvända till Afghanistan vill han inte leva. Hans armar täcks av märken från tidigare försök att avsluta sitt liv. Självmordstankarna kommer plötsligt, som attacker. Han säger att han vill leva, i Sverige, men att känslan av att vilja dö tar över när han tänker på Afghanistan.

– Jag tänker att jag aldrig mer ska få träffa min familj här, att de ska skicka mig. Det blir svart och känns i hela kroppen.

När Ali får panik sätter personalen på förvaret honom i ett tomt rum med låst dörr. Där finns inga möbler och han har sovit på golvet i rummet flera gånger. Han har frågat varför personalen inte hjälper honom istället, men de har sagt att reglerna är så.

– Det blir inte bättre när jag är där, ensam. Jag mår inte bra men de lyssnar inte. De vill inte hjälpa mig, säger han.

I isoleringen blir tankarna ännu svårare för Ali och han har vid flera tillfällen slagit sitt huvud mot väggen tills han blött.

– Det är svårt i ett rum med ingenting, säger han.

Nästa namn på listan

På förvaret i Märsta sitter också Mushtaba och väntar på att utvisas. Också han har en funktionsnedsättning som både skola, kuratorer och Migrationsverket själva konstaterat. Han har aldrig varit i Afghanistan men till skillnad från Ali så har han familj som han vet var de är, men i Iran.

– Jag känner ingen i ­Afghanistan, jag har aldrig varit där, säger Mushtaba.

Han berättar att livet i Iran var svårt för familjen, som lever som papperslösa och att de hade problem med polisen. Föräldrarna samlade ihop pengar för att kunna skicka Mushtaba till Sverige där de hoppades att han skulle få hjälp.

– Jag skäms. Jag har skickats fram och tillbaka som en ­fotboll och nu ska jag till ­Afghanistan.