BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Nu plockar vi äpplen, kom igen, några till!
Någon ropar:
– Äh, vi plockar vinbär i stället – vi går mot strömmen, med ålderns rätt!
Skratt i ringen. En särskilt entusiastisk trio består av de nyblivna vännerna Kerstin Hanström, 83 år, Ulla Öberg, 82 år och Birgitta Hallberg, 74 år. Kerstin Hanström är på äldrekollot för första gången.
– Tre av mina närmaste vänner har avlidit under de senaste ett och ett halvt åren så jag har blivit så ensam. Jag satt och letade på nätet vad jag skulle göra och så hittade jag det här. Jag ville försöka utvidga mitt sociala nätverk, berättar hon.
Ulla Öberg och Birgitta Hallberg är här för andra året och har stortrivts från första stund.
– Här slipper man handla, laga middag, ja till och med bädda sängen – det är en lyx, säger Ulla Öberg.
Populärt med äldrekollo
Stenfasta utanför Stallarholmen i Strängnäs är Stockholm stadsmissions sommarkollo för äldre i Stockholms län. Det är landets enda pensionärskollo i sitt slag. Under sommaren finns plats för 350 pensionärer som kommer hit för en eller två veckors avkoppling i sex olika lägerperioder. Gästhemmet, som ligger omringat av vacker natur vid Mälaren, är oerhört populärt.
– Folk hänger på låset när vi öppnar för bokningar den första februari. Det blir fullt snabbt, säger Madeleine Gyllenhammar, verksamhetsledare på Stenfasta.
Det finns mycket att göra på kollot. Promenera i skogen, spela boule, gå tipspromenad, ta ett dopp i sjön eller kanske slumra under ett träd till fåglarnas kvittrande. För den som skulle behöva finns både sjuksköterska och läkare på plats. Det känns tryggt för alla.
För 3 600 kronor i veckan ingår eget rum, delad toalett och tre mål mat om dagen. Men ingen ska behöva avstå för att pengar fattas, betonar Madeleine Gyllenhammar. Stöd kan fås från Stadsmissionen eller från fonder och donationer.
De gemensamma måltiderna är särskilt uppskattade. Många får ökad aptit.
– Förra året kunde jag inte knäppa jeansen när jag åkte härifrån! Så i år har jag såna här knytband, säger Birgitta Hallberg och visar i sin midja.
Hon fick många vänner på kollot förra året och vissa fortsatte hon att hålla kontakten med när höstmörkret kom.
– Jag träffade tre damer här som var 89, 92 och 96 år. Vi skickar fortfarande kort till varandra. Men i år kände de sig för skruttiga för att komma hit.
Få män deltar
Det är 45 kvinnor men bara fyra män på kollot just den här veckan. Yngve Erlandsson, 77 år, är en av dem.
– Gubbar är svåra att få att lyfta på rumpan. Men det gäller ju inte bara här. Överallt där det är aktiviteter är det överskott på damer, säger han.
Yngve Erlandsson är änkeman och bor vanligtvis på Kungsholmen i Stockholm. Han provade på kollot förra året och tvekade efter det inte en sekund att åka hit igen.
– Allra mest gillar jag maten här – den är fantastiskt god! Det är lätt att få kontakt med människor och jag knyter många bekantskaper här, säger han.
Många återvänder
Många återvänder till äldrekollot. Iris Bunner, 99 år, och Elin Dahlsköld, 98 år, tillhör de så kallade veteranerna. Nu är de på väg med varsin rollator i ett stadigt grepp ut i motionsspåret. Skogsslingan över stenar och rötter är ingen barnlek att ta sig fram på med rollatorn, försäkrar de, men det tillhör den dagliga rutinen.
– Det är underbart att komma hit och träffa samma vänner år efter år. Jag blir mer aktiv när jag är här, säger Iris Bunner.
Till vardags bor de i varsin lägenhet i Bromma i västra Stockholm. Båda är änkor sedan tjugo år tillbaka. De har inga problem med att bo själva, men när de kommer till Stenfasta om sommaren så lever de upp.
– Här är man ute hela dagarna. Vi brukar sitta nere vid vattnet varje dag och titta på båtarna som går förbi, säger Elin Dahlsköld.
Åker ni hit nästa sommar igen?
– Jag hoppas att det blir en sommar till, säger Iris Bunner hoppfullt.
I så fall blir det tionde året i rad på kollot för hennes del.
Väninnan Elin Dahlsköld, 98 år, är inte lika säker. Hon känner att krafterna börjar svika henne.
Kollo ökar livskvaliteten
Forskning från Lunds universitet visar att äldre som varit på äldrekollo mår bättre och upplever större livskvalitet. Verksamhetsledaren Madeleine Gyllenhammar tvivlar inte på att det stämmer.
– Ensamheten är stor för många – det spelar ingen roll om du är fattig eller rik. Det klart att man mår bättre av att komma ut, skaffa nya bekantskaper och äta gemensamma måltider med andra. Att bara öppna sin dörr och kunna säga ”Godmorgon!” till folk betyder mycket. Det finns många av våra äldre i dag som inte pratar med någon på flera dagar, eller veckor, säger hon.
Madeleine Gyllenhammar är en riktig eldsjäl. Hon har arbetat på äldrekollot i snart 20 år och har genom åren fått se livsgnistan tändas igen för många som kommer dit.
Hon minns särskilt en tant för ett par år sedan som kom med krum rygg och huvudet så nedsjunket att det inte syntes bakifrån. Madeleine Gyllenhammar fick sätta upp provisoriska snören i hennes garderob för att hon skulle nå att hänga upp sina kläder. Men för varje dag fick hon justera snörena uppåt, då tanten rätade på sig allt mer. När hon åkte hem efter fjorton dagar gick hon med huvudet uppsträckt.
– Taxichauffören, densamma som kom och hämtade henne, trodde inte att det var samma kvinna när han såg henne, berättar Madeleine Gyllenhammar och blir tårögd.
– Du anar inte hur många sådana historier jag kan berätta. För vi behöver ju alla samma sak – kärlek, närhet och gemenskap.
”Inte badat på tjugo år”
En bil kör upp på gården med ett gäng glada seniorer. De har varit inne i Strängnäs på Systembolaget för att kunna ta ett glas vin till middagen. På kvällen väntar sång- och musikuppträdande i trädgården som några av deltagarna står för. Men först ett dopp i sjön, föreslår någon.
Badplatsen är ett populärt tillhåll. Den som vill kan få skjuts ner till bryggan och hjälp ner i vattnet av någon av de fyra volontärerna som finns tillhands.
– En del har inte badat på tjugo år och så ligger de plötsligt där i vattnet. Det är magiskt att se, säger Birgitta Hallberg, som hoppat i det 21 grader varma vattnet.
Vattnet kluckar i vassen och en segelbåt syns ute på sjön. På badbryggan sitter Irene Pettersson och blundar i solen. Hon är 60 år och yngst på lägret.
– Jag var på kollo mycket som barn och har drömt om att göra det igen i vuxen ålder. Det är väl leken jag har saknat tror jag. Nu är jag här och det känns som pånyttfödelse.
Varje dag börjar hon med yoga på badbryggan.
– I morse flirtade jag in mig hos en man som brukar gå förbi här, han bor i Stallholmarna, så på fredag ska jag på dejt. Om han vågar komma!
Hur är det att vara yngst här?
– Det är intressant för det finns så många livsberättelser. Jag sitter och pratar mycket med de som är äldre än mig, eller hur, säger hon och nickar bort mot tanterna i baddräkt.
Hon stannar upp ett ögonblick.
– Jag har varit rädd för att bli gammal, men efter att ha träffat er så är rädslan borta.
Klicka på bilden för att se bildspel.
