BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Jag vet inte om eller när vattnet tar helt slut. Man får inte veta något i förväg, säger Maria Borda-Jaklin.
Glaciärerna krymper
I över tre veckor har hon – i likhet med de flesta andra i de samväxande städerna La Paz och El Alto – bara haft kranvatten enstaka timmar. Orsakerna är många. En ökad folkmängd i städerna har inte följts av nya brunnar och reservoarer. Upp till hälften av vattnet uppges försvinna på grund av läckage och illegala kopplingar. Ökad gruvdrift, rask industrialisering och skogsskövling för att ge plats åt coca-odlingar och annat jordbruk både slukar och förorenar allt mer vatten. Ovanpå det drabbas Bolivia hårt av klimatförändringen. Glaciärerna, vars årliga smältvatten utgör en viktig del av vattentillgången, har krympt med nästan hälften på 30 år.
– Egentligen är vattenbristen inget nytt eller oväntat. Bolivia har haft det här problemet åtminstone sedan år 2000, säger Rickard Lalander, doktor och docent i Latinamerikastudier vid Helsingfors universitet.
De senaste veckorna har protester drabbat landet. Medborgare har hållit tjänstemän som gisslan och drabbat samman med polis. Invånarna i La Paz och El Alto är inte vana vid vattenbrist, men de har en tradition av politiskt motstånd, säger Rickard Lalander.
– De kan fälla regeringar. Det är ett känsligt läge för Evo Morales.
För två veckor sedan utlyste president Morales undantagstillstånd.
– I sista stund har han insett allvaret, säger Rickard Lalander.
– Han avbryter andra infrastrukturprojekt och styr om resurser till vattensektorn.
Vattenbrist leder till konflikter
Även om satsningarna blir så stora som krävs lär det ta tid, åtminstone en bit in på nästa år, innan vattenkrisen kan lätta. Under tiden tilltar konflikter. Gruvarbetare och bönder har rykt ihop. Och det eldas under Bolivias traditionella klassmotsättningar, säger Maria Borda-Jaklin. För i delar av La Paz rinner vattnet som vanligt.
– Jag driver en restaurang som ligger i centrum. Det är nästan bara turister som kommer dit, och de har inte märkt av det alls. De slösar vatten precis som vanligt, berättar Maria Borda-Jaklin.
Hon har bott i Bolivia i två och ett halvt år. Hon flyttade dit inspirerad av landets kontakt med "moder jord" och beskriver sig som miljömedveten. Men nu, när skolor och sjukhus stänger på grund av vattenbristen, är hon rädd.
– Det här kom som en chock: Shit! Det här är framtiden! Det kommer att drabba en massa städer och länder framöver. Det är väldigt obehagligt.
Rickard Lalander håller med om att vattenbristen i Bolivia är ett fönster in i en globalt uppvärmd framtid, där desperata konflikter om vatten blir vanligare.
– Det är klart att det här kan ses dystopiskt, som en föraning.
