Anna Silver, som har hjälpt EU-migranterna att flytta sina läger, anser att Sverige som EU-land måste ta ett ansvar som man inte har tagit.
– De fattigaste människorna i Sverige behandlas som kackerlackor som vi måste bli av med, säger Anna Silver.
Hon är på väg för att träffa en privat markägare i Stockholmsområdet och hoppas att några EU-migranter kan bosätta sig där utan att riskera vräkning.
– Ska man köra ut människor från deras skjul och säga att det är ett inhumant sätt att leva på måste man ge dem en ny boplats. Antingen ordnar man härbärgen åt alla eller sätter upp baracker och bajamajor vid lägren.
”Söker inte dialog”
Bienvenido Flores anser att bajamajor är en bra idé. Men är kritisk mot att man har hjälpt gruppen att flytta mellan kommungränserna.
– Initiativet saknar plan och strategi, vilket inte är till tiggarnas fördel. Man söker ingen dialog med myndigheterna. Tiggarna har i åtta års tid hittat egna lösningar. De har själva råd att betala för nattlogi, säger han.
Bienvenido förklarar att tiggeriet är en kompletterande inkomstkälla för ett hushåll, som ofta består av uppemot åtta personer.
– Det är kvinnor och äldre som tigger. Männen svartjobbar mest inom byggbranschen men tigger när de inte har jobb. När man nu bekostar deras flytt till nya platser med pengainsamlingar fråntar man dem ansvaret över sitt eget liv
Detta håller Stockholms stads socialförvaltning med om.
– Jag har svårt att se att det långsiktigt blir något bra av sådana lösningar. Engagemang är bra, att man blir bekymrad. Det blir vi också. Men det är ett stort ansvar att hjälpa en person att flytta, säger Fredrik Jurdell, avdelningschef på Stockholms socialförvaltning.
Han betonar att det finns en stor brandrisk i att låta husvagnar och skjul få stå kvar. Inträffar en olycka kommer man att ställa myndigheterna och inte aktivisterna tills svars, förklarar Fredrik Jurdell.
”Ger dem inget alternativ”
Anna Silver tycker att kritiken är obefogad.
– Att riva någons hem för att det är för stor brandrisk och sätta dem på gatan medför också ett ansvar som socialförvaltningen inte uppfyller när de inte ger dem ett alternativt säkrare boende.