Förra måndagen presenterade Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin och partiledare Magdalena Andersson partiets riktning inför framtiden
Bild: Caisa Rasmussen/TT
Dagens ETC
Nu kommer den – Socialdemokraternas vänstersväng. Det hoppas de som vill se en rödare socialdemokrati när partiet ska uppdatera sin samhällsanalys. Men partiets viljor är många och i slutändan kan Magdalena Andersson bli den som själv väljer riktning.
– Självklart finns en risk för att partiledningen plockar de slutsatser som passar dem, säger Enna Gerin, tankesmedjan Katalys.
Plötsligt händer det: alla sossar är glada. Efter pressträffen förra måndagen med partiledaren Magdalena Andersson och partisekreteraren Tobias Baudin flödade uppåttummarna från socialdemokrater i sociala medier. Beskedet att elva arbetsgrupper får uppdraget att inför kongressen 2025 göra en uppdaterad samhällsanalys och formulera nya politiska lösningar tycks uppskattas av S-märkta partister av alla kulörer: vänstersinnade, högerlutande och de så kallade ”blue labour-sossar” som framhåller stram migrationspolitik och tuff kriminalpolitik.
Så vad sa partiledare Andersson för att göra dem alla på så gott humör? Bland annat det här:
– Sverige ska bli mer som Sverige. Byggt på rättvisa, respekt och gemensamt ansvar.
Och det här:
– Vi tar fram ny politik för en ny samhällsgemenskap.
Enna Gerin, biträdande chef för den fackliga tankesmedjan Katalys, har flitigt kritiserat S-ledningen från vänster. Nu hör hon en partiledning som vill formulera ett alternativ till den högernationalism som brett ut sig de senaste åren. Hennes hopp har väckts om att partiet ska prioritera den ekonomiska politiken och fajtas för ökad jämlikhet.
– När sverigedemokrater pratar om exkluderande nationell eller kulturell sammanhållning måste vänstern ha ett svar på hur vi uppnår en inkluderande social sammanhållning, säger Enna Gerin.
Sura vänstersossar
Det är inte första gången partiet tillsätter arbetsgrupper. När januariavtalet skulle genomföras tillsattes en arbetsgrupp för jämlikhet. Det var när partivänstern var som surast efter löftena till liberaler och centerpartister om marknadshyror på nya lägenheter och avskaffad värnskatt. Sammankallande för gruppen var ingen mindre än dåvarande finansminister Magdalena Andersson.
Ut kom en katalog av relativt långtgående förslag. Där fanns en ny skatt för miljonärer liksom automatisk uppräkning av statsbidragen till kommuner och regioner för att säkra resurser till välfärden. Förslag som for rakt ner i en skrivbordslåda på partikansliet och inte har synts till sedan dess.
Den här gången tror Enna Gerin ändå att det är på allvar.
– Man kan inte dra igång en sådan här process utan att bygga upp förväntningar på en rejäl omprövning, säger hon.
Sedan garderar hon sig. Att arbetsgrupperna är så många och spänner över så mycket kan göra det enklare för Magdalena Andersson att välja och vraka bland de idéer som kläcks.
– Självklart finns en risk för att partiledningen i slutändan plockar de slutsatser som passar dem.
Dissar MP?
Arbetsgrupperna är inte bara många. Långa namn har de också. En heter ”Klimatomställningen ska fungera för vanligt folk i hela landet”. Den hoppas Jesper Lindholm mycket på. Han är talesperson för Kära framtid, ett nystartat nätverk av socialdemokrater som föddes i frustration över partiets klimatpolitik.
Droppen för Jesper Lindholm blev när S i sitt budgetförslag i höstas accepterade stora delar av regeringens nedskärningar av miljö- och klimatanslagen jämfört med fjolåret. Somliga har tolkat ”vanligt folk” och ”hela landet” som att partiledningen snarare är ute efter att distansera sig från sin forna koalitionspartner Miljöpartiet än att vässa sin klimatpolitik. Men Jesper Lindholm hoppas på skarpa förslag för minskade utsläpp. Liksom för ökad jämlikhet och mer pengar i plånboken för folk med låga och normala inkomster.
– Rikas ökade kapitalintäkter går till fler och fler privatplan, lyxvillor och yachter. Om vi ska fortsätta sänka utsläppen måste också rika ta sitt ansvar. Här finns en möjlighet att beskatta och förändra deras konsumtion och använda de resurserna till att stötta vanligt folk, säger Jesper Lindholm.
Nytt stjärnskott
Viss oro finns det dock skäl för, menar han. Klimatfrågan har hamnat i skymundan.
– Det har blivit en backlash i samhället och nu är det viktigt att partiet inte rycks med i den och tappar styrfarten.
En av dem som nu ska göra jobbet med att uppdatera analysen och formulera nya lösningar är Elsa Alm, 22-åringen som pekas ut som arbetarrörelsens nya stjärnskott.
Som LO:s ungsekreterare kan hon sägas representera två grupper där socialdemokratin förlorat stöd de senaste åren: Unga och arbetare. Nu tar hon plats i arbetsgruppen ”Vi ska arbeta oss rikare – ökad produktivitet och höjt välstånd genom en ny arbetslinje”.
Välfärden skriker efter personal. De ”gröna” industriprojekten i norr likaså. Ändå går många utan jobb, i synnerhet unga som inte klarat skolan. Den frågan vill Elsa Alm sätta tänderna i.
– Vi har många lediga jobb i Sverige som få kan ta för att man saknar rätt yrkesutbildning, säger hon.
Även hon hoppas på en större tonvikt på att utjämna klassklyftor. Hon pekar på statistik från den numera ökända banken Credit Suisse som placerar Sverige på plats 12 bland världens mest ojämlika länder, sett till fördelning av förmögenheter.
– Det är katastrof. Om det blir större fokus på jämlikhet är jag den första att applådera.
Att S haft så svårt att locka unga tror hon har att göra med missnöje inför samhällsutvecklingen. Man klandrar det parti som innehaft statsministerposten de senaste åtta åren.
Dessutom är det en generation som vuxit upp med individuella lösningar. Det är upp till var och en att välja skola och vårdgivare och att slå sig in på bostadsmarknaden.
– Vi måste bygga en samhällsgemenskap med starka kollektiva lösningar, det tror jag kan bli en lättnad för många unga, säger Elsa Alm.
Saknar tilltro
Josefine Helleday är 25-årigt kommunalråd i Eskilstuna. Hon ingår i gruppen ”En ung generation med framtidstro”. Till skillnad från Alm brukar hon inte etiketteras som vänster i partiet, men hon är inne på samma spår. Hon ser en ung generation som av olika skäl upplever ett utanförskap – och som saknar tilltro till såväl fackliga rättigheter som politiska lösningar på samhällsproblem.
– I Eskilstuna möter man alltifrån EPA-ungdomar på landsbygden till framför allt unga killar i våra segregerade stadsdelar. Man känner att man blir tittad snett på och samhället inte tror på en. Ett annat exempel är känslan av inte bli tagen på allvar för sin klimatångest.
”Tjatat i tio års tid”
Det är inte bara en diffus känsla av att vara utanför det handlar om. Ungas otrygghet är högst påtaglig på såväl bostadsmarknaden som arbetsmarknaden, menar Josefine Helleday.
– Man vet inte att det skulle kunna vara på något annat sätt än att man förhindras att planera sitt liv, utan hela tiden invänta sms om nästa arbetspass. Det är sådant vi tjatat om i tio års tid, utan att få till tillräckligt relevanta förändringar.