Presidentvalet i USA närmar sig och alltmer uppmärksamhet riktas mot den sittande presidenten Joe Bidens ålder. Biden fyllde 81 år i höstas och är den äldsta presidenten i USA:s historia. Hans främsta utmanare, den tidigare presidenten Donald Trump, kommer att ha fyllt 78 år innan valdagen i november. Därmed har både Joe Biden och Donald Trump passerat den förväntade medellivslängden för en genomsnittsamerikan.
Utifrån en svensk kontext är de amerikanska presidentkandidaternas ålder anmärkningsvärt hög. I dagsläget är endast tio ledamöter i Sveriges riksdag över 65 år. Det motsvarar knappt 3 procent av alla ledamöter. I en statlig rapport som presenterades 2018 konstaterades också att äldre är kraftigt underrepresenterade i politiken på nationell nivå.
Framhåller fördelarna
Äldst bland svenska riksdagsledamöter är Gudrun Nordborg, som fyller 78 år till hösten. Nordborg är jurist i grunden med en omfattande meritlista i bagaget. Hon tog över platsen i riksdagen från förre V-ledaren Jonas Sjöstedt och blev omvald i riksdagsvalet 2022.
– Det känns såklart jätteroligt. Det var framförallt yngre partikamrater som uppmuntrade mig att ställa upp, vilket var extra kul. Det är viktigt att vi har representation från olika åldersgrupper och att vi kan samarbeta över åldersgränser. Jag upplever att jag fick ett fint mottagande när jag tillträdde och trivs fortsatt väldigt bra, säger Gudrun Nordborg.
I USA debatteras Joe Bidens förmåga att klara av presidentyrket på grund av sin ålder, men Nordborg framhåller snarare de fördelar som lång livserfarenhet kan innebära som politiker.
– Bara det faktum att ha varit med ett tag, i arbetslivet och livet i stort, gör att man förstår en del saker lite annorlunda. Jag har erfarenheter som de unga av naturliga skäl inte kan ha haft, erfarenheter som sträcker sig över tidsepoker. Självklart är det krävande att vara politiker, men det vågar jag påstå att det är oavsett ålder. Särskilt om man representerar ett mindre parti som jag gör, då finns det inte så många att dela upp arbetsuppgifterna på. Därför är det så avgörande med samarbete.
Varför tror du att det finns förhållandevis få äldre politiker på nationell nivå i Sverige?
– Det är en svår fråga att besvara. Självklart kan det ju vara så att många som går i pension ser fram emot att inte behöva pressa sig längre, på ett eller annat sätt. Sen kan det ju också finnas en rädsla för att ta sig an något nytt, men då ska man ha i åtanke att det går att prova på politiken på många olika nivåer.
Hur kan man uppmuntra fler äldre att överväga en politisk bana?
– Jag tror att det är viktigt att det finns föregångare, att man kan se att det är flera som redan har gjort det. Barbro Westerholm var en sån person, som bröt mark och var med länge. Man ska inte tvinga folk att jobba länge, men om man kan och vill göra det så ska man få möjlighet. Det är också viktigt att man som äldre vågar tro på att man har någonting att ge.
Hur har du själv resonerat kring att fortsätta verka inom politiken?
– Att sitta i riksdagen är ju fortfarande ganska nytt för mig, men jag har varit politiskt aktiv sedan slutet av 1970-talet. Folk frågar ibland “orkar du fortsätta?”. Då blir svaret “jag orkar inte sluta”. Jag har ju ett engagemang; ska jag då lägga energi på att släcka det eller ska jag göra någonting av det? Jag har kommit fram till att jag mår bäst av att göra någonting av det.
Hur länge tror du att du blir kvar i politiken?
– Det vet man aldrig. Jag tar det dag för dag. En stor fördel är att jag aldrig behöver bekymra mig om att ha tråkigt på ålderns höst.
