– Det har krävts att adopterade ska exponera sina personliga historier, med kidnappning och människohandel, för att bli tagna på allvar. Det är bekymmersamt att det ska behövas. Vi har exponerat oss över tid och har byggt upp en tolerans, men det är fortfarande otroligt krävande att gå ut och kritisera och berätta sin historia, säger hon.

Hon säger att offren i dag själva måste bevisa sina historier för att tas på allvar. Hon själv gick ut med sin adoptionshistoria i dokumentären ”No place like home” förra året. Hennes mamma var 25 år när hon blev gravid och som ensamstående kvinna var hon i en svår situation. När hon bad om hjälp fick hon besked om att ett avlastningshem skulle kunna ta hand om dottern i två år. 

Livslångt trauma

I efterhand har det visat sig att lokala organisationer tillsammans med sjukhuset försökt få mamma att gå med på en adoption. Hennes dotter togs ifrån henne två gånger på sjukhuset men när hon sa nej till adoption hittade de på historien om ett avlastningshem.

– Då gick mamma med på det. Hon trodde att det var en tillfällig lösning, men det visade sig att det var en permanent adoption till väst, säger hon.

Händelsen blev ett livslångt trauma för hennes mamma. 

– Min mamma reste runt på gatorna och letade efter mig i tio år, säger hon.

Startar oberoende utredning

Barnministern Kjersti Toppe gick förra veckan ut med att en oberoende utredning av internationella adoptioner i Norge ska startas. Angelica Bråten, ordförande i UTAD, organisationen för utlandsadopterade i Norge, säger att organisationen länge krävt det, och fått till svar av ministern att det ansvariga departementet Bufdir, barn-, ungdoms- och familjedepartementet, måste utreda frågan först. Men norska medier kunde förra veckan rapportera att Bufdir faktiskt redan begärt en oberoende granskning. 

Förtroendet för både barnministern och departementet är skadat, säger Angelica Bråten.

– Det är sannerligen på tiden att Norge ansluter sig till den rad av länder som nu genomför en grundlig granskning av adoptionspraxisen. Vi i UTAD har uttryckt att vår tillit till de­partementet har försvagats, då det krävdes stor mediebevakning och att vi lämnade ut oss själva offentligt för att departementet skulle lyssna på oss som är offer för potentiell människohandel, säger hon.

”Hoppas de förstår allvaret”

UTAD vill nu ha inflytande i resten av processen.

– Vi uppmanar minister Kjersti Toppe att nu med handling visa att hon framöver både kommer att involvera oss i utformningen av ramverket för utredningen, och att vi ser att våra inspel används i praktiken.

Priyangika Samanthie säger att en oberoende utredning är det enda etiska man kan göra i det här läget, och för henne har det mer varit en fråga om när utredningen skulle göra, snarare än om. Hennes organisation kommer att lämna in ett förslag på vem som ska sitta i den oberoende granskningen. Hon betonar också att det är oroande att praxis för adoptioner inte har granskats någon gång under de 70 år som den funnits.

– Det handlar trots allt om att människor skickas från 37 olika länder på en global marknad. Jag hoppas att norrmän förstår allvaret i att adoptionerna har beskrivits som etiska, bara baserat på åsikter och personliga känslor under dessa år, säger hon.