Den senaste tiden har adhd diskuterats flitigt, efter att Ekot rapporterat att barn som är födda sent på året i högre grad blir diagnosticerade. Men det finns också en rad andra faktorer som tycks påverka diagnosutfallet – och en av dessa är klass.
Enligt siffror som Dagens ETC har tagit del av är adhd väsentligt vanligare bland barn och ungdomar vars föräldrar saknar akademisk utbildning, det visar siffror över förskrivningen av adhd-medicinen metylfenidat (Ritalin, Concerta). Statistiken är från Socialstyrelsen, som samkört läkemedelsregistret med utbildningsregistret fram till år 2012. Enligt Socialstyrelsen är siffrorna över förskrivningen ett bättre riktmärke för förekomsten av adhd än antalet ställda diagnoser eftersom det finns en underrapportering till patientregistret.
Störst användning bland pojkar
Pojkar i åldern 10-17 år är dem som i störst utsträckning använder metylfenidat. Drygt 5 procent av alla pojkar i den åldersgruppen, med föräldrar med gymnasiet som högsta avslutade utbildning, brukar medicinen. Motsvarande siffra för dem med föräldrar som enbart har grundskoleutbildning är cirka 4,5 procent. Men bland pojkar som vuxit upp i en akademikerfamilj är det knappt 3 procent som behandlas med metylfenidat. Och liknande mönster går igen hos flickorna i samma åldersgrupp. Där föreskrivs medicinen i nästan dubbelt så stor utsträckning till dem från familjer med enbart gymnasie- eller grundskoleutbildning jämfört med akademikerbarnen.
Frågan är förstås om det finns fler adhd-diagnoser bland barn till lågutbildade föräldrar, eller om de bara medicineras i större utsträckning. Enligt Anders Hjern, barnläkare och professor på Karolinska Institutet och Centre for health equity studies, handlar det sannolikt om högre antal diagnoser i gruppen.
– Och jag tror att det finns flera samverkande orsaker till detta. En förklaring kan vara att föräldrarna själva har adhd, och därmed inte har haft samma möjlighet att utbilda sig. Vi lever i ett samhälle där de flesta utbildningar i allt högre grad har kommit att handla om teoretiska kunskaper, vilket kan vara svårt att ta till sig om man har adhd-problematik.
”Stressig miljö kan påverka”
För ett antal år sedan publicerade Anders Hjern en studie om adhd bland barn till lågutbildade föräldrar och visade på resultat snarlika de siffror som lagts fram tidigare i denna artikel. Även i Storbritannien har en liknande studie genomförts, med samma utfall. Att peka på att social miljö är avgörande för uppkomsten av adhd är dock inte helt okontroversiellt, eftersom många forskare betonar att det framför allt är något genetiskt betingat.
– Men det finns faktiskt studier som tyder på att en stressig miljö under de första levnadsåren kan förstärka adhd-problematik. Växer man upp i en familj med låg utbildning och ekonomiska svårigheter kan det naturligtvis påverka. Utbildning är väldigt starkt kopplat till materiella resurser i hemmet, säger Anders Hjern.
Och för en familj med lite resurser och en redan oprivilegierad situation kan det naturligtvis bli svårt att hantera en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
– Därför är det viktigt att se till att våra förskolor håller en god kvalitet. Men där finns det ju också en del som talar för att kvaliteten varierar beroende på bostadsområdenas socioekonomiska karaktär, säger Anders Hjern och fortsätter:
– Man måste titta på fördelningspolitiken i samhället i stort också. En ekonomisk politik som gör det ännu svårare för familjer som redan är mindre privilegierade riskerar att leda till att fler barn drabbas av adhd-problematik.
