40 år efter att den svenska abortlagstiftningen infördes har abortfrågan fått nytt liv i debatten genom uppmärksammade rättsprocesser. Det mest kända fallet gäller barnmorskan Ellinor Grimmark som med hjälp av stiftelsen Provita anmälde Jönköpings läns landsting till Diskrimineringsombudsmannen. Detta efter hon nekats arbete då hon på grund av sin tro inte vill utföra aborter. DO ansåg dock inte att hon blivit diskriminerad och la ner ärendet. Ellinor Grimmark stämde då Jönköpings läns landsting. Provita har även tillsammans med två andra organisationer anmält Sverige till Europarådet kommitté för sociala rättigheter. Stiftelsens kritik gäller framförallt att Sverige inte erbjuder ”samvetsfrihet”, det vill säga rätt för vårdpersonal att neka till att delta i aborter om det strider mot personlig övertygelse. Något som Vårdförbundet och andra vårdorgansiationer samt alla riksdagspartier utom SD är emot.
Ny taktik
Det här är exempel på en taktikförändring hos svenska abortmotståndare, menar RFSU:s ordförande Kristina Ljungros. Strategin är nu att driva rättsfall som hänvisar till de mänskliga rättigheterna.
– Abortmotståndet har inte ökat men det har blivit mer organiserat och strategiskt. Tidigare var det vanligt att abortmotståndaren använde stora bilder på foster och krävde totalförbud. Det är få som gör så idag, det väcker inget gehör. I stället går man via juridiken, som med barnmorskan Ellinor Grimmark. Att prata om en ”samvetsfrihet” låter mindre hårt än att prata om abortförbud. Inspirationen kommer från hur andra organisationer arbetat i Europa, säger Kristina Ljungros.
Juristen Ruth Nordström är vd för Provita, är barnmorskan Ellinor Grimmarks juridiska ombud och ligger även bakom anmälan till Europarådet. Ruth Nordström är aktiv i den starkt abortkritiska frikyrkan Livets ord och var fram till nyligen ledamot i antiabortorganisationen Ja till livet. Ruth Nordström är också ordförande för organisationen Scandinavian Human Rights Lawyers som företräder Ellinor Grimmark i processen mot landstinget i Jönköping.
– Inom EU och bland Europarådets medlemsländer är det endast ett ytterst fåtal länder som inte har lagstadgad samvetsfrihet för vårdpersonal, skriver Ruth Nordström i ett mejl till Dagens ETC.
– Den rädsla för att ens öppna för diskussionen om samvetsfrihet i Sverige, som uppvisats den senaste veckan, visar hur lite man vet om situationen i våra grannländer, skriver hon.
– Sverige har en skyldighet enligt svensk och internationell lagstiftning, att organisera vården på ett sådant sätt att patientsäkerheten tillgodoses – samtidigt som rätten till samvetsfrihet enligt gällande internationella regler upprätthålls. Väger man sjukhusens eventuella problem med schemaläggning mot individens rätt till samvetsfrihet, väger det senare helt klart tyngre vid en juridisk bedömning.
Leder till normalisering
Anna Dahlquist, chefredaktör för RFSU:s tidskrift Ottar och författare till boken I det tysta – resor på Europas abortmarknad, tvivlar på att Provita kommer att få gehör i Europarådet.
– Att arbeta inom vården är ingen mänsklig rättighet. Men de som driver frågan kommer få ett nytt kampanjverktyg om de får rätt.
Anna Dahlqvist menar att Provitas strategi varit framgångsrik, och även har fungerat ute i Europa.
– Abortmotståndarna blir mer normaliserade. Det är en effektiv metod i ett land som Sverige där det inte finns någon stor gräsrotsrörelse med abortmotståndare. Men det går att driva ett fall och få stor uppmärksamhet med bara en jurist. Plötsligt har det här blivit en fråga som tas upp på agendan, säger Anna Dahlqvist.
