Abir Al-Sahlani föddes i Irak 1976. På grund av sin pappas politiska engagemang i det förbjudna kommunistpartiet tillbringade hon sin barndom på flykt, ibland med sina föräldrar – ibland utan. Som 15-åring tog en flyktingsmugglare henne ensam till Sverige. Mindre än 20 år senare valdes hon till riksdagen och sedan fyra år tillbaka representerar hon Centerpartiet i Europaparlamentet.

Dagens ETC träffar Abir Al-Sahlani på en bar i Strasbourg. Hon sticker ut bland kostymgubbarna med sin keffiyehmönstrade blus.

– Jag bär den för att visa att palestinier har rätt till sin mänsklighet. Avhumaniseringen av palestinier har pågått länge men den är helt oacceptabel.

Hur viktig är din bakgrund som ensamkommande flyktingbarn för ditt politiska arbete?

– Jätteviktig. Jag rör mig i en sfär av otroligt privilegierade människor som inte har upplevt krig, fattigdom eller politiska katastrofer på det sättet. Mina erfarenheter ger mig inifrånperspektivet och en legitimitet att kunna ifrågasätta det vi ibland håller på med när vi går runt i vår bubbla och fjärmar oss från det verkliga livet. 

Kan du ge ett exempel på hur EU-parlamentariker tappar perspektivet? 

– Att göra det till sitt mål att bevaka EU:s yttre gräns. Det viktiga är ju att rädda människoliv när båtar kapsejsar på Medelhavet. Att Alan Kurdi skulle få leva ett gott liv i Europa.

Inte för rött läppstift

I juni är det val till Europaparlamentet. Valrörelsen riskerar att bli hätsk. Abir Al-Sahlani är säker på att Sverigedemokraterna kommer att skruva upp tonläget ytterligare.

– Och då vet jag inte vad som händer. Vissa saker som jag trodde var absolut tabu att tycka och tänka, som att alla muslimer är terrorister, det slänger man bara ur sig idag.

Centerpartisten längtar inte tillbaka till svensk politik. 

– Att sitta i riksdagen är att styras av en mall som har skapats av etniskt svenska riksdagsledamöter. Du ska tala på ett visst sätt. Du ska inte låta för mycket. Du ska inte ha för rött läppstift eller för höga klackar. Du ska inte vara för energisk utan lagom tråkig och lagom grå ska du vara. Jag är för gammal. Jag vägrar att sudda ut mina kanter. Mitt jobb är inte att passa in. Mitt jobb är att göra folk obekväma. 

Abir Al-Sahlani stoppar in en prilla under läppen och fortsätter:

– Särskilt eftersom den här svenska mallen ändå inte vill ha mig. Man tycker att jag är kriminell eller förtryckt, bara för att jag har en muslimsk bakgrund. 

Faktiskt en liten lort

I Europaparlamentet har hon varit ansvarig för ett förslag om laglig migration till unionen. Liberala gruppen utnämnde henne till sin förhandlare i fråga om människohandel och lika rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Men hon tycker att hon framför allt gör skillnad genom att vara ett gott exempel för de svenskar som ratificeras.

– Jag sitter inte hemma och klagar på systemet. Jag vaknar varje morgon,  lämnar mina barn för att ta fajten. Jag ger mig inte oavsett vad det kostar mig. Och tro mig, det kostar otroligt mycket. Man blir cancelled för minsta lilla. Men om jag inte står upp för det jag tror på och det som är rätt, då är jag faktiskt en liten lort. Hur kan jag då förvänta mig att människor i de mest utsatta situationerna ska kunna resa sig upp igen?

– Jag är så otroligt privilegierad. Jag bor i ett tryggt och fredligt land där jag har yttrandefrihet, tak över huvudet och bröd till mina barn. Jag är funkismamma och min yngsta får väldigt bra vård av samhället. Bland det som är jobbigt är Sverige också bra på många sätt. Och det är värt att stå upp för.