– Egentligen hade jag tänkt att boken skulle heta ”Från Bullerbyn till Last Night in Sweden”. Men förlaget tyckte att det var för långt. Framför allt tysk media har beskrivit Sverige som ett Bullerbyn där vi håller samman och allt fungerar. Och vi har varit stolta över det även om det aldrig har varit helt sant. När Donald Trump sedan står och säger ”look at what’s happening last night in Sweden” (titta på vad som hände i går kväll i Sverige) då fick det i alla fall mig att tänka: Vad har hänt med bilden av Sverige? säger Åsa Eriksson.

”Ska vi lägga ut madrasser?”

Nu vill hon att hennes parti ska våga prata om vad det var som hände. Hon vill vara självkritisk. Hade hon, Socialdemokraterna och Sverige kunnat göra på ett annat sätt.

Åsa Eriksson kom till Karbenning i Norbergs kommun från Stockholm för tjugo år sedan efter att ha blivit kär i en bonde. Tio år senare var hon kommunens kommunalråd under flyktingkrisen och blev rikskänd när hon grät i radion. Norberg, med sina drygt 5000 invånare, tog emot nästan tusen nyanlända flyktingar.

– I Norberg fanns det många tomma hus. Ägarna fick avtal med Migrationsverket och kommunen hade inget att säga till om. Oftast fick vi inte ens någon information. Ibland kunde det komma ett mejl om att det imorgon skulle komma en buss eller två med nyanlända. Tillslut gick det inte längre. Som i skolan. Vi hade inte stolar så att det räckte för alla. Vi fick använda biblioteket, personalrummet, aulan och källaren och ändå fick inte inte alla plats. Eller som med de ensamkommande barnen. Vi fick ett fax på fredagen: Det dyker upp ett ensamkommande barn på måndag. Varsågoda. Nu tar vi helg. En gång ringde socialchefen och frågade: Vad ska vi göra, ska vi lägga ut madrasser i köket på soc?

Efter tårarna i riksradion fick Åsa Eriksson numret till migrationsminister Morgan Johansson (S). Politiken lades om och ligger nu på EU:s miniminivå. Enligt Migrationsverkets siffror har Norberg tagit emot två nyanlända hittills i år. Åsa Eriksson sitter i riksdagen och kan titta tillbaka på det som hände. Och då tycker hon att Socialdemokraterna måste göra mer. Hon drar en rak linje från situationen i Norberg 2015 och hur kommunens insatser inte räckte, till dagens utsatta områden med hög andel utrikes födda, segregerade skolor och skjutningar bland gängkriminella. Den gemensamma nämnaren är en integration som inte fungerar.

Inga stora refomer längre

I sin bok träffar Åsa Eriksson poliser, socialarbetare och flera politiker som gått före henne i Socialdemokraterna. Anna-Greta Leijon, Ulrika Messing, Mona Sahlin, Lars Engqvist. Frågan hon har med sig är om S har varit för naiva.

– Jag tror att vi socialdemokrater har levt i föreställningen att vi fortfarande är ett 45 procents-parti som kan genomföra jättestora samhällsreformer. Hade vi rannsakat oss själva hade vi insett att vi inte kommer att kunna lägga om hela skattesystemet till exempel. Då hade vi också insett tidigare att vi behövde lägga om migrationspolitiken för att klara integrationen. Även om opinionsläget var sånt att vi skulle vara solidariska och ställa upp.

Den 6 september var det åtta år sedan dåvarande statsminister Stefan Löfven stod på Medborgarplatsen och sa ”mitt Europa bygger inte murar”. Bara några dagar tidigare hade världen skakats av bilden på treåriga Alan Kurdi som låg död på stranden i Turkiet efter att ha flytt över Medelhavet med sin familj. Stefan Löfven talade om allas ansvar. Två månader senare kom beskedet om åtstramningen av den svenska migrationspolitiken. Åsa Romson (MP) grät under presskonferensen när de nya reglerna, som skulle ge Sverige ett ”andrum”, presenterades. Och sedan dess har migrationspolitiken fortsatt att hårdna.

Tycker du att det fortfarande finns en opinion för att vara solidarisk och generös?

– I mitt parti, absolut. Men den allmänna bilden har hårdnat. Även hos allmänheten. Därför att många har sett vad som hände med samhället när vi inte kunde få in människor på ett bra sätt. Men egentligen är det inte människorna i sig som man inte vill ha hit, utan problemen.

Vilka problem menar du?

– Barn som inte får lära sig svenska, skola och socialtjänst som inte hinner ge det stöd som alla barn egentligen behöver, människor som måste bo i områden där det skjuts och sprängs, som tvingas se blod och som tvingas se sina vänner och släktingar dödas innan de ens har blivit myndiga.

Hur mycket av de problemen har orsakats av just migrationen?

– Det krävs en hel uppsättning av forskare och professorer för att svara på den frågan. Vi har en ekonomisk politik i Sverige, en nyliberalism, som har gjort att människor i Sverige, inte bara utrikes födda, har kommit i kläm. Migrationen är absolut inte den enda orsaken. Men en starkt bidragande. Migrationen har varit större än vad integrationen klarat av.

Du nämner det ofta, vad betyder det? Behöver vi ett ännu lägre flyktingmottagande idag?

– Jag tillhör dem som tycker att det är klokt att vi har en migrationspolitik som anpassats till EU-nivån. Och jag skulle vilja strama åt den oseriösa arbetskraftsinvandringen där människor från andra sidan jorden utnyttjas under ibland slavliknande förhållanden. Men jag tycker att vi ska ta emot fler kvotflyktingar. Det är människor som vi vet har asylskäl, det är de som har de största behoven.

”Jäkligt stolt över vår by”

Norberg är nu undantaget och finns inte med på Migrationsverkets lista över de kommuner som måste ta emot nyanlända i år. Men några av lägenheterna i området Bolagshagen i Kärrgruvan används fortfarande som asylboende. I trevåningslängor med flagande balkonger väntar människor på besked om sin framtid i Sverige. Övervakade av kameror.

– De kanske är 300 idag. Jag tror inte att det är särskilt många i Norberg som upplever det som ett problem idag. Inte som då. När man bor i en liten kommun är man van vid att känna igen de flesta man möter. Det finns en känsla av att här har vi våra rutiner och så här funkar det här. Det blev en väldigt upprörd stämning när norbergarna inte kände igen sin bygd längre.

Du skriver en hel del om att vi behöver gemensamma värderingar och normer för att integrationen ska fungera. Vilka är de?

– De påverkas och förändras förstås över tid. Men de viktiga är att att alla människor vet vad som är majoritetssamhället och förhåller sig till det. Det upplevde jag när jag flyttade hit från Stockholm. Att det var liksom; du är välkommen men bara så du vet, här är vi så här.

Fanns det tydliga sådana förhållningsregler?

– Inte nedskrivna så klart. Men sublima saker som; kom inte hit och tro att du är förmer för att du kommer från Stockholm och har en fin utbildning. Men däremot om någon kommer utifrån så är vi jäkligt stolt över vår by och låter ingen prata ner den.

Hur ska sånt kunna förmedlas till nyanlända när det är så abstrakt som du säger?

– Det offentliga kan göra det rent praktiska. Så här funkar det på apoteket och banken. Så här står vi i kö, här kastar vi skräpet och så vidare. Men också berätta om bakgrunden till svenska lagar, som yttrandefriheten och religionsfriheten som är så aktuella idag. Du får gärna ha din religion vilken den än är, men du får också vara beredd på att den kritiseras. Jag tror vi har lagt för lite tid på den här guidningen och samhällsintroduktionen.

”Riskerar kleta ner mig”

Åsa Eriksson har varit rädd för hur boken ska tas emot. Hur hon ska uppfattas. I ett kapitel skriver hon om det som poliserna i Skäggetorp i Västerås säger. Att det är en högre andel av somalierna i området än av andra folkgrupper som rör sig i kriminella kretsar. Åsa Eriksson skriver: ”Det känns fel att ens sätta fingrarna på tangenterna och skriva ner den här dialogen. Att peka ut en folkgrupp på det här sättet är så laddat, så farligt. Att peka ut en etnisk grupp som mer problemtyngd än andra kan missuppfattas som rasism.”

– Jag har funderat så många gånger på om jag skulle ha med det. Jag har tagit bort det och lagt till det igen. Till sist landade jag i att det måste vara viktigare att uppmärksamma ett problem och försöka vidta åtgärder så att ingen ska behöva lockas in i gängen. Det är viktigare än att jag och mitt parti undviker att uppfattas som rasistiskt. Förstår du vad jag menar? Jag inser att det här riskerar att kleta ner mig. Men jag tror också att den rädslan är en av anledningarna till att vi inte har gjort mer. Trots att Invandrarverket redan på 90-talet tog fram en rapport där man säger att man riskerar att ha större problem att integrera människor från Somalia än en del andra länder. Hade vi tagit det på allvar, hade kanske några pojkar med somalisk bakgrund överlevt istället för att ha skjutits i gängkrigen.

Tror du att det krävs andra saker än de som Socialdemokraterna använt hittills för att bygga integration för att rädda pojkar med somalisk bakgrund från gängen? Något annat än en jämlik skola, höga skatter för de rika som fördelas till de fattiga, allmännytta och blandande bostadsområden?

– Det kan jag inte svara på. De saker jag tar upp som förslag i boken är precis det du nämner. Ganska klassisk socialdemokratisk ingenjörskonst. Och jag vill ju tro att det skulle hjälpa för alla.

I vår grannkommun Fagersta, som har haft en stor somalisk invandring, där har kommunalrådet fått pröva pröva sig fram i hur man blir lyssnad på i en kultur som är van vid ett klansamhälle.

Jag vet inte om man kanske behöver använda andra kontaktvägar. Jag vet bara att vi som samhälle måste ta vårt förbaskade ansvar och hjälpa människor. Så att man inte känner sig utestängd, utelämnad och hänvisad till gängkriminalitet.

Det verkar som att du tycker att S inte riktigt går i takt med väljarna i de här frågorna. Du säger till exempel att partiets företrädare inte ska vara radikala sossar. Vad menar du?

– Jag tar Storbritannien och Jeremy Corbyn som ett exempel. Av partiet uppfattades han om som jättebra och fantastiskt. En god retoriker och ideolog och så vidare. Men han gick uppenbarligen inte alls takt med väljarna eftersom Labour gjorde ett katastrofval. Där vill inte jag att vi socialdemokrater ska hamna. Ibland så upplever jag att när vi diskuterar internt, när vi pratar om samhällsproblemen, så finns det de som tycker att bara vi öser in mer pengar i välfärden så löser sig allt. Det är en, jag kan inte säga snuttefilt för det låter… Men ett tryggt hörn för socialdemokrater. Men vi kan inte stanna i det trygga hörnet. Vi behöver göra mer. Till exempel ställa mer krav på människor, bygga den här gemenskapskänslan.

Samtidigt rankande väljare sjukvården och inte migrationen högst i mätningar inför valet förra året. När man sedan mätte vad politiker och media pratat om i valrörelsen så hamnade migration och hårda tag ändå högst. Kan det vara så att partierna inte lyssnar på vad väljarna vill ha?

– När jag knackade dörr i valrörelsen, och vi knackade högst andel dörrar av alla kommuner i hela Sverige i Norberg, var otrygghet och skjutningar den absolut största frågan för de allra flesta. Och det där måste vi förhålla oss till. Om vi bara pratar om hur vi vill förbättra sjukvården då tror jag inte att människor lyssnar på oss.

Idag är migration en förklaring till alla samhällsproblem i den allmänna debatten. Speciellt Tidöpartierna tävlar nästan om hur snabbt de kan lägga fram migrationen som en förklaring till olika samhällsproblem. Måste S också prata migration då?

– Jag känner att jag behöver prata om vad Socialdemokraterna kunde ha gjort och vad vi behöver göra för att bygga ihop samhället igen. Och då är bristande integration en viktig del i det. För mig är inte målet att få migrationen så låg som möjligt. Det är det andra lagets politik. Jag vill någonting annat. Jag vill ha ett dynamiskt blandat samhälle. Men jag kan baske mig inte acceptera att vi har det som vi har idag. Där en halv miljon människor bor i utsatta områden som präglas av arbetslöshet, fattigdom, drogförsäljning, kriminalitet, utanförskap.

2015 sa du: ”Vi socialdemokrater står alltid upp för en human och solidarisk asylpolitik och vi gör det med stolthet. Det är en självklarhet att människor som flyr för sina liv ska kunna söka skydd i vårt land.”Skulle du säga samma sak idag?

– Jag skulle säga det med andra ord. Ja, vi ska vara solidariska och hjälpa. Det finns så många människor i världen som har det överjävligt på olika sätt. Vi måste göra allt vi kan för att hjälpa. Men vi måste göra det på ett sätt så det blir bra för dem som kommer hit och för dem som redan bor här.