500 000 kronor i rättegångskostnader – för tacorester
”Jag har känt mig ledsen i två år”, säger Heba, en av de kvinnor som 2021 fick sparken från en kommunal grundskola i norra Stockholm efter att ha anklagats för stöld. ”Jag har försökt säga att jag fick ett nytt jobb, för att jag har skämts. Men alla har ju läst om vad som egentligen hände i tidningen. Jag har gråtit mycket.”
Bild: David Johansson
Dagens ETC
Skolledningen satte upp övervakningskameror i smyg och anklagade kökspersonalen för stöld. Sex anställda blev av med jobbet. Nu har de friats i tingsrätten.
– Jag har känt mig ledsen i två år, säger ett av de avskedade köksbiträdena.
Heba är förkyld och rösten är raspig. Ändå mår hon bättre än på länge.
– Det känns bra nu. Vi har blivit friade och jag är så glad!
Heba är en av de kvinnor som i januari 2021 fick sparken från en kommunal grundskola i norra Stockholm efter att ha anklagats för stöld. Skolledningen hade i hemlighet monterat kameror i skolans kök och filmmaterialet visade hur de anställda – efter terminens sista dag – tog med sig överbliven mat hem.
Det handlade om några förpackningar smör, färdigskivad ost, frukt, tacobröd och en ketchupflaska. Varor vars bäst-före-datum redan passerat eller som skulle komma att göra det under jullovet.
Heba och två andra fastanställda kollegor anklagades för stöld och fick sparken under förnedrande former. Nyhetsbyrån Järva rapporterade hur kvinnorna leddes ut genom skolan framför ögonen på elever och kollegor. Ytterligare tre anställda fick sina vikariat avslutade.
I förra månaden så kom upprättelsen, då tingsrätten slog fast att det inte alls har rört sig om stöld. De anställda har visserligen tagit med sig mat hem – men maten skulle ändå ha slängts, och hade inget värde. Arbetsgivaren har därmed inte lidit någon ekonomisk skada.
– Jag har känt mig ledsen i två år. Jag har bott här i området i 22 år och jobbat på skolan i 15. Alla föräldrar och elever känner mig och de brukar komma fram och fråga varför jag slutade på skolan. Jag har försökt säga att jag fick ett nytt jobb, för att jag har skämts. Men alla har ju läst om vad som egentligen hände i tidningen. Jag har gråtit mycket, säger Heba.
Sedan händelsen har hon tvingats gå på a-kassa. Att hitta nytt jobb har visat sig svårt – i anställningsintervjuer har det varit svårare att förklara varför hon slutade på sitt förra jobb. Nu vågar hon ändå känna lite hopp inför framtiden. Nu kanske det blir lättare att hitta ett jobb, säger hon.
– Ändå kan jag inte sluta tänka på varför de gjorde så här mot oss, säger Heba.
Hebas tidigare kollega, skolsekreteraren Faiza bär på samma känslor. Hon hade arbetat på skolan i 16 år när hon fick sparken. Å ena sidan känner hon glädje över att ha blivit rentvådd. Å andra sidan kommer hon ändå inte riktigt ifrån den där känslan av bitterhet.
– Jag är glad, men det gör fortfarande ont i mig att vi har hamnat i den här situationen. Hela processen har varit felaktig. Vi har fortfarande inte fått någon ursäkt från någon. Trots allt det vi har behövt gå igenom, säger hon.
”En väldigt tråkig process”
Hon kan fortfarande vakna om nätterna och bara känna sig arg. Arg på skolledningen, arg på utbildningsförvaltningen och arg på sig själv för att hon inte sa ifrån ännu mer när hon fick sparken.
– Jag brukar tänka på hur jag borde ha gjort. Jag önskar att jag hade skrikit “Varför gör ni såhär mot era anställda?” Men jag var chockad och visste inte vad jag skulle säga, jag är inte en bråkig person, säger Faiza.
Trots den friande domen står kommunen fast vid sitt agerande. Kvinnorna avskedades på arbetsrättsliga grunder – att ta mat från arbetsplatsen bryter mot anställningsavtalet, säger Petra Nergårdh, personalchef på Stockholms utbildningsförvaltning.
– Det här har varit en väldigt tråkig process. Allra främst för de anställda, men också för utbildningsförvaltningen. Men det är lite olika saker. Det här med att man har agerat i strid med sitt anställningsavtal genom att olovligen tagit hem mat, och att man har blivit friad i ett brottsmål, säger Petra Nergårdh och lägger till:
– Vi menar att de har felat och vi står fast vid de här uppsägningarna. Deras agerande var i strid med anställningsavtalet. Därför menar jag att arbetsgivaren inte ska be om ursäkt, säger Petra Nergårdh.
Att de anställda skulle ha varit medvetna om att det inte är tillåtet att ta hem mat menar Petra Nergårdh är en självklarhet.
– Tingsrätten slår också fast att det är uteslutet att de här tidigare medarbetarna inte har känt till det. Det är ju det vi som arbetsgivare har reagerat på och det är därför som vi har avslutat anställningarna.
Skolans riktlinjer för vad som skulle göras med överbliven mat ska ha funnits i en pärm i skolköket. Samtidigt framkommer det i domen att inte ens skolans ledning läst riktlinjerna.
Processen mot de tidigare skolanställda har kostat staten hundratusentals kronor. Bara advokatkostnaderna uppgår till en bit över 100 000 kronor – för vardera av de fyra åtalade kvinnorna. Parterna har tidigare dessutom nått en förlikning i den arbetsrättsliga tvisten, som resulterade i att Stockholm stad betalade ut 45 000 kronor till var och en av kvinnorna.
Hade det inte varit enklare – och billigare – att först varna de anställda?
– Vi har talat med de här kvinnorna och vi har ju väldigt noggrant utrett allting som har hänt innan de här avskeden slogs fast. Så det har vi gjort. Sen får man ju säga, det är ju en allmän rättsprincip att man inte får ta med sig något utan lov, säger Petra Nergårdh.
”Vill bli den gamla Faiza igen”
Kvinnorna menar å sin sida att några sådana samtal aldrig har ägt rum. Ingen har vare sig varnat eller informerat om att man inte får ta hem rester.
– De trodde nog inte att vi skulle göra något motstånd. Men vi har gjort allt vi har kunnat, vi har pratat med alla tidningar. Vi har kämpat för vår rätt, säger Faiza.
Nu hoppas Faiza på att få kunna lägga allting bakom sig. Hon har fått ett nytt jobb som kundtjänstmedarbetare. Lönen är visserligen sämre, men hon har haft tur med kollegorna. Det är bara några år fram till pensionen och det allra viktigaste är att trivas på jobbet, säger hon.
– Mina systrar säger att jag har förändrats. Jag har alltid försökt klä mig fint och ta hand om mig. Innan allt det här hände var jag ute och tränade minst fem gånger i veckan. Jag cyklade, simmade och tog promenader. Men det har jag inte orkat göra sedan jag allt det här hände. Jag har gått upp i vikt och känt mig sjuk, säger Faiza.
– Jag har tänkt på det, nu när det här är över och vi är friade, att jag vill bli den gamla Faiza igen.