I Handels rapport kartläggs hur mycket handelsanställda verkligen tjänar. Resultatet visar att 50 000 anställda i detaljhandeln tjänar under gränsen för en fattigpension.
– Framförallt beror det på att man inte får jobba så mycket som man behöver. Allt för många erbjuder deltid på fem timmar i veckan, det går inte att leva på. Inte ens 20 timmar i veckan går att leva på. Våra medlemmar blir beroende av att jaga fler timmar, de säger till oss att de aldrig är helt lediga eftersom de hela tiden gör sig tillgängliga för att hoppa in så att de ska kunna tjäna tillräckligt för att leva, säger Susanna Gideonsson till Dagens ETC.
Hur mycket av den här deltiden är ofrivillig?
– När vi frågar våra medlemmar är det uppemot 80 procent som säger att de vill jobba mer. Arbetsgivarna brukar hävda att många inte vill jobba heltid, och visst har många som jobbar deltid väldigt tunga arbetsuppgifter. De skulle inte kunna göra samma sak i samma takt i 40 timmar i veckan, men de som faktiskt jobbar heltid får mer ansvar, kompetensutveckling och möjligheter till att kombinera olika arbetsuppgifter.
Susanna Gideonsson ser en skillnad mellan normerna i mansdominerade branscher och den mer kvinnodominerade detaljhandeln.
– Ingen går in på SSAB i Borlänge eller LKAB i Luleå och blir erbjuden att jobba 63 procent, där antas det att man jobbar heltid om inga andra överenskommelser görs. I de kvinnodominerade branscherna är det vanligt att man börjar på väldigt få timmar och hoppas bli erbjuden fler. Fackligt är det väldigt problematiskt – många vågar inte ta strid eftersom de är så beroende av att arbetsgivaren ger dem extra timmar.
Vad kan politikerna göra för att förbättra handelsanställdas situation?
– För oss är det viktigt att man politiskt uttalar att heltid är en rättighet, allt annat är undantag. Alla våra samhällssystem är uppbyggda utifrån att du har en tillsvidaretjänst på heltid, har man inte det blir man beroende antingen av en partner eller av andra samhällsstrukturer. Hur ska man kunna köpa lägenhet? Hur ska man få det att gå runt? Hur kan man ordna barnomsorg om man hela tiden måste vara tillgänglig för att jobba extra timmar? Sedan blir de till slut också fattigpensionärer. Det är inte värdigt svensk arbetsmarknad.