I en tvåa i Göteborgsförorten Angered bor 77-åriga Gloria Perdomo Varela. Hon är en ganska typisk pensionär: hon har många år av arbete bakom sig, framför allt inom vården, är pigg i tankarna men lite tröttare i kroppen. Och framför allt – hon har, som så många andra, svårt att få ekonomin att gå ihop. Inklusive bostadstillägg får hon ungefär 11 000 kronor varje månad. Hyran tar nästan hälften. Sedan tillkommer bland annat telefon, internet och hemtjänst.

– Det blir 1 700 kronor kvar. Jag kan inte köpa något annat än det jag måste. Det går inte att gå på bio eller teater eller ha någon tidning, fast jag gärna vill. Händer det något extra en månad blir det svårt, säger hon.

Samtidigt säger hon att många har det tuffare. Och så är det, i alla fall på pappret. Ungefär hälften av alla kvinnliga pensionärer får ut 8 000 kronor eller mindre varje månad. Därmed har de en inkomst som ligger under EU:s definition för fattigdom. Gloria tycker det är vansinne att det kan få vara så i Sverige.

– Människor kan ju inte leva på så lite! Men ändå händer ingenting. Det finns ingen som verkligen säger att så här kan vi inte ha det. Det är ofattbart och omänskligt.

Gloria tycker sig märka att många har fått det ännu svårare de senaste åren. Hon hör av bekanta hur tufft det kan vara, och ser pensionärer på torget som inte har ordentliga kläder på sig.

– De fattiga har fått det sämre. Jag ser äldre människor som inte ens har riktiga skor, fast det är vinter. Det är så det blir när den ekonomiska klyftan bara tillåts växa, säger hon.

Gloria är orolig att också hon själv kommer att få det tuffare de närmsta åren. Hon har problem med balansen och har opererat höften, och behöver därför hjälp av hemtjänsten. Egentligen mer hjälp än hon har råd med.

– Nu får jag besök på morgonen bara. Jag behöver mer hjälp, men det kostar för mycket. Hur det ska bli när jag verkligen måste ha fler besök vet jag inte, säger hon.

Att behöva oroa sig över en sådan sak, hur man ska ha råd med nödvändig hjälp, tycker Gloria säger mycket om hur pensionärer i Sverige har det i dag. Det handlar inte längre om en sorg över att inte ha råd att konsumera kultur eller prenumerera på tidningar – utan om en rädsla för att behöva sluta livet på ett sätt som är allt annat än värdigt.

– Vi sitter fångna i våra lägenheter och väntar på döden. Det är så det känns.

Hjälp oss att granska pensionerna!

De är många. Totalt drygt två miljoner. Ändå är det som att pensionärerna glöms bort. Men det är valår nu och pensionärernas röster spelar roll. Vad tänker de olika partierna till exempel göra åt det faktum att över hälften av alla kvinnliga pensionärer, över 600 000, är fattiga? Ska skillnaderna mellan de arbetandes löner och pensionärernas inkomster få fortsätta växa? Och hur drabbar de förändringar som regeringen vill genomföra alla dem som inte har möjlighet att arbeta tills de är 65?

Vi vill inte glömma bort två miljoner av Sveriges invånare. Vad tycker ni att vi ska granska? Hör av er med tips!

Skicka tips till: karin.anneback@etc.se.