Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Moderaterna sticker konsekvent ut i botten, medan två partier ligger bäst till i toppen: Miljöpartiet och Vänsterpartiet, med Feministiskt initiativ och Socialdemokraterna strax därefter.

Men vad skiljer egentligen MP och V i klimatpolitiken?

Båda partierna vill även fortsättningsvis höja kraven för klimatpolitiken. De vill bland annat förbjuda försäljningen av nya bensinbilar, stoppa subventionerna till kolkraften, satsa stort på tågen i Europa, införa koldioxidskatt och höja priset ordentligt för de som flyger mest.

– Den stora skillnaden är att vi bygger all vår politik på miljö och hållbarhet. Det är själva grunden i vår ideologi. Medan andra partier kanske pratar så gör vi, säger Pär Holmgren, tvåa på MP:s lista.

Trean på V:s lista, Deniz Butros, som har klimatpolitiken som sin profilfråga, betonar att hon egentligen, i en klimatkris, inte vill ”tjafsa så mycket om vilket som är det bästa alternativet”. Men V har ett perspektiv som Miljöpartiet saknar, menar hon.

– Vi har en social dimension som MP saknar. Utan den får vi en motreaktion som med Gula västarna i Frankrike. Även här hemma i Sverige finns det en frustration på landsbygden, när man höjer bensinpriset samtidigt som kollektivtrafiken dras in. Vi ser behovet av en rättvis klimatomställning. Det handlar om att alltid ha ett systemkritiskt tänk när man röstar. Vi måste utmana de ekonomiska systemen och fossillobbyn. Det ska inte handla om den enskilda individen, inte klimatskam, man måste skapa förutsättningar för enskilda.

Pär Holmgren tycker dock att Miljöpartiet lägger stor vikt vid att genomföra en rättvis ­omställning.

– Det är jätteviktigt. Den sociala aspekten är helt central i vårt paket med en Green New Deal som vi lade fram i gröna gruppen nyligen. Hälften av budgeten ska gå till en rättvis omställning.

Miljöpartiet har den senaste mandatperioden haft fyra ledamöter i Europaparlamentet, som har suttit med i flera av de utskott som behandlar frågor kring klimat och miljö. Vänsterpartiet har bara haft en ledamot i EP, Malin Björk, som inte har suttit i något av miljöutskotten.

– Det är ganska hårda förhandlingar om varje utskottsplats. Vi hade miljöutskottet som ett av våra prioriterade, men till slut förlorade vi striden för att det var väldigt många andra som ville sitta där. Men vi hoppas på att få ett eller två mandat till och då borde vi få en plats där. Det kommer vara vårt huvudfokus, säger Deniz Butros.

Partigrupp spelar roll

Vilken partigrupp ett parti tillhör spelar stor roll. Vänsterns grupp GUE/NGL är långtifrån alltid enig i klimatpolitiken. Medan Vänsterpartiet får ett 96-procentigt betyg i CAN:s stora granskning så tilldelas exempelvis tyska Die Linke, grekiska Syriza och irländska Sinn Fein bara runt 50 procent. Och det tjeckiska kommunistpartiet får blott 9,7 procent i CAN-granskningen.

– Vi värnar allas rätt att rösta fritt och jag önskar ingen partipiska inom gruppen, säger Deniz Butros.

– Det är ingen hemlighet att de tjeckiska kommunisterna och vi inte har så mycket gemensam grund. Det finns ett problem i Die Linke att olika ledamöter inte röstar rätt i klimatfrågor alltid, men jag vet att Malin Björk har drivit på för att få hela gruppen med sig och bli grönare.

Miljöpartiet, som får 77,2 procent i CAN-rankingen, sitter i den mer sammanhållna gröna gruppen. Men även där finns ett par partier som sticker ut lite negativt. De slovenska gröna har röstat emot klimatet en tredjedel av gångerna och Spaniens galiciska nationalistparti får bara 40 procent i CAN:s granskning.

– Vår grupp är trots allt mer enig än de andra grupperna. Och jag hoppas kunna tillföra den långa erfarenhet och kunskap jag har i klimatfrågan och driva den framåt, säger Pär Holmgren.

”Vågar inte ta stora besluten”

Nyligen kritiserade V:s toppnamn Malin Björk MP för att prata för mycket om elcyklar och inte lägga ribban tillräckligt högt i klimatpolitiken. Deniz Butros delar hennes syn.

– Ja, man har för mycket fokus på att försöka småskruva på saker inom transport och energiområdet, men man vågar inte ta de riktigt stora besluten. Exempelvis här hemma när det gäller frihandel och Vattenfalls kol. Så sätter man en liten premie på elcyklar och tror att det räcker med det.

Hon framhåller att MP måste bli bättre på att förstå vanliga människors vardag.

– För en hållbar omställning måste man lägga politiska förslag som lägger skulden där den hör hemma. Om man drar isär klyftorna i landet och drar isär människor så kommer det också påverka vilken typ av omställning man gör. Det kommer alltid att finnas en välbeställd medelklass i Stockholm som har råd att klimatkompensera och köpa elbil.

Pär Holmgren tycker att kritiken är absurd.

– Det är faktiskt rätt märkligt att V använder en sån gammal moderatklyscha. Vi driver på för klimaträttvisa och har varit med och fått igenom den kanske ­viktigaste klimatinsatsen i Europas historia, med utsläppshandeln. Det har drivit upp priserna på utsläppsrätterna med 400-500 procent och minskat utsläppen med 2,5 miljarder ton, 50 gånger Sveriges årliga utsläpp. Det är bättre att de lyfter fram de bra saker som de vill göra, än att de försöker förlöjliga oss.

”Fundamenten i vår politik”

Deniz Butros menar att Miljöpartiet överdriver sin egen betydelse i reformen för handeln med utsläppsrätter.

– De har ju inte varit ansvariga för reformen. I den gröna gruppen satt Bas Eickhout och för GUE (den socialistiska ­gruppen, där V sitter i EU-parlamentet) satt Katerina Konan. Ingen av oss kan ta åt oss äran. I så fall är det ju Jytte Guteland, som satt med i förhandlingarna för socialdemokratiska ­gruppen.

Enligt Miljöpartiet stämmer inte detta, då partiets parlamentariker Jakop Dalunde var med och förhandlade för den Gröna gruppen med motsvarande Jytte Gutelands roll. Dessutom poängterar MP att ett viktigt steg i förbättringen av EU:s utsläppshandel kom till genom en koalition i ministerrådet som leddes av klimatminister Isabella Lövin (MP), som internationellt brukar kallas ”the swedish proposal”.

Holmgren framhåller också att MP varit aktivt bidragande till att driva igenom mängder av viktiga reformer för miljön och klimatet i EU, vid sidan av utsläppshandeln.

– Vi har varit världsledande när det gäller fiskeripolitiken och gjort stora förbättringar för tågresandet i Europa. Andra partier kan prata om diverse olika saker, men det här ju fundamenten i vår politik.

EU:s klimatmål

Miljöpartiet: Utsläppen behöver minska minst 70 procent till år 2030 och nå nettonoll senast 2040.

Vänsterpartiet: EU måste anta skarpare klimatmål för att bryta beroendet av olja, gas och kol. Höjda klimat­ambitioner med bindande regler och mål där de rika får betala mest.

Bestraffning av länder som inte uppfyller klimatmålen

Miljöpartiet: Den som inte följer utsläppsbudgetens maxgräns ska få böter.

Vänsterpartiet: Rimligt att de som inte uppfyller ­målen straffas och får betala för konsek­venserna.

Europeisk flygskatt

Miljöpartiet: Flygbränslet kan inte fortsätta vara skattebefriat. Flyget bör ingå i EU:s utsläpps­handel, ETS.

Vänsterpartiet: Vill att det införs en progressiv flygskatt i alla EU-länder där de som flyger mest ska ­betala mest.

Engångsartiklar i plast

Miljöpartiet: Har drivit ­förslaget som nu ligger för beslut om att  förbjuda engångsplast.

Vänsterpartiet: Vill förbjuda alla engångs­artiklar av plast.

Källa: SVT:s valkompass.