Sveriges utrikesminister Margot Wallström vill undvika militär upptrappning i Syrien, men vill sätta diplomatisk press på Ryssland. Samtidigt måste världens medborgare protestera mot det som sker.

– För att visa att vi inte har tappat hoppet.

Havererade fredsförhandlingar, vapenvila som bröts efter bara några dagar, och ett Ryssland och USA som står allt längre ifrån varandra – vad behöver hända för att det ska bli fred?

– Den som visste det. Men ett första steg är att man lever upp till överenskommelsen om vapenvila, och tillåter humanitärt stöd att komma fram. Fyra gånger har överenskommelsen brutits nu och våldsamheterna återupptagits. Givetvis måste vi också få parterna att sätta sig vid förhandlingsbordet igen för att ta fram ett fredsavtal.

Vad krävs för att nå dit?

– Framför allt behöver Ryssland inse att det är den vägen de måste gå. Förhoppningsvis känner de att det har uppnått det de vill, alltså att bli betraktad som en stormakt, att de har fått och sina egna intressen tillgodosedda, att de har stärkt Bashar al-Assads ställning. Sådant som jag tror är viktiga frågor för dem. Vi kan hoppas att de nöjer sig nu, att de har uppnått tillräckligt och inser att terroristerna måste bekämpas, kriget få ett slut, och att de därmed kan hjälpa till att uppmana al-Assad-regimen och de övriga parterna att upphöra med sina stridigheter, så att människor inte ska behöva dö i Aleppo.

Är det FN:s säkerhetsråd som behöver sätta press på Ryssland för att få dem vilja förhandla igen, eller vad krävs annars?

– Hittills har de blockerat alla möjligheter i säkerhetsrådet. Det som är viktigt nu är att man försöker hitta fredliga vägar framåt, och sätter press på Ryssland politiskt och diplomatiskt, inte genom en militär upptrappning i Syrien.

Så hur sätta politisk och diplomatisk press?

– Via alla kontakter vi har med Ryssland. Kontakter EU-ländernas utrikesministrar har, diplomatiska kontakter. Genom samtal helt enkelt, där vi försöker övertyga dem om att byta strategi. Vissa länder tycker också att vi ska sätta press genom att använda sanktioner, men jag tror inte att utsikterna att lyckas med det är särskilt stora på EU-nivå.

USA, kan de agera annorlunda för att ett fredsavtal ska kunna bli till?

– Jag tror att det blir svårt, ju närmre presidentvalet vi kommer desto tydligare är det att Obama-regimen knappast vill ta fler risker. Utrikesminister John Kerry har gjort stora ansträngningar under lång tid, men den närmaste tiden tror jag inte de kommer vara lika aktiva.

Du har själv flera gånger uttryckt fasa över det som händer i Syrien och just nu särskilt i Aleppo, vad kan Sverige göra för att det ska bli ett slut på kriget?

– Vi arbetar på flera olika spår, både politiskt och humanitärt. Till exempel hjälper vi FN:s sändebud Staffan de Mistura konkret genom att sända folk till hans team. Vi har också sett till att kvinnor fått en röst i fredsförhandlingarna, till exempel genom att vara med och finansiera en plattform FN har satt upp för att möjliggöra att kvinnor är med i anslutning till fredssamtalen. Att få med kvinnorna är viktigt i sig för att skapa långsiktig fred. Sverige är också en av de största humanitära bidragsgivarna.

Snart får Sverige en plats i FN:s säkerhetsråd. Hur kommer det att märkas?

– Säkerhetsrådet är en förhandlingsorganisation, så det handlar om att vara med och hitta lösningar på vägar framåt, och bedöma utifrån varje situation hur säkerhetsrådet bör användas på bästa sätt. Vårt agerande kommer att styras av våra värderingar av demokrati och mänskliga rättigheter.

Du menar också att det är viktigt med folklig mobilisering, på vilket sätt då?

– Ja, jag tror att det behövs en folklig mobilisering, att vanliga medborgare och inte bara politiker protesterar mot Rysslands agerande, mot Bashar al-Assad, att vi kräver att det här får ett slut. Medborgare liksom parlament behöver ställa sig upp och demonstrera, både för att trycka på men också för att visa världen att det finns ett engagemang för Syriens folk, att vi inte har tappat hoppet.