Kring månadsskiftet september-oktober 2014 rapporterade jag inifrån en kurdisk stad i norra Syrien som då var omringad på tre sidor av jihadiströrelsen Islamiska statens krigare. Staden heter Kobane och IS-krigarna avancerade allt närmare, tungt beväpnade med stridsvagnar och artilleri. Kobanes lokala försvarsstyrka hade mest bara Kalasjnikovkarbiner till förfogande. Situationen var katastrofal och hundratusentals människor flydde staden och tog sig in i Turkiet.
Uppmanade till protester
Kobane ligger precis på gränsen till Turkiet. Där växte protesterna mot att den turkiska regeringen inte tillät kurdiska frivilliga att resa in i Kobane och hjälpa till i kampen mot IS. När jag illegalt korsade samma gräns och tog mig in i Syrien kastade frustrerade kurdiska ungdomar på plats redan sten mot turkisk militär.
Några dagar in i oktober 2014 uppmanade det prokurdiska oppositionspartiet HDP i Turkiet till protester på bred front mot regeringens agerande, och för att stödja Kobane. Vid det här laget hade även USA kommit till stadens hjälp i kampen mot IS. Demonstrationer arrangerades i många städer och slutade ofta våldsamt. Demonstranterna anfölls av turkiska säkerhetsstyrkor och av medlemmar i ett regimvänligt kurdiskt islamistparti. Kravaller utbröt, byggnader och bilar sattes i brand. 37 människor dödades.
108 personer står åtalade
Den 26 april i år inleddes de så kallade ”Kobanerättegångarna” i Turkiet mot 108 personer. Det 3 530 sidor långa förundersökningsmaterialet gör gällande att de åtalade personligen orsakade våldsamheterna och dödsfallen 2014, och att de begått det för kurder mycket vanliga brottet, att ha ”hotat den turkiska statens enighet och integritet”.
Rättegångarna har fått omfattande medial och politisk uppmärksamhet i världen, inte minst i EU. De åtalade är en brokig skara människor, bland annat bestående av den kurdiska PKK-gerillans högsta ledare. Men där finns även HDP:s presidentkandidat i de föregående två valen, Selahattin Demirtas.
Flera folkvalda parlamentsledamöter från HDP, flera före detta partiordföranden i det partiet och dess regionala systerparti DBP, samt kurdiska borgmästare och andra partiprofiler. 28 av de åtalade är häktade, somliga sedan fem år tillbaka.
Enligt HDP och dess medkritiker är rättegångarna politiskt motiverade och bara det senaste försöket från regeringen att underminera den demokratiska oppositionen i Turkiet. Det är
också svårt som utomstående betraktare att se det på något annat sätt. Parallellt med rättsprocessen söker turkiska åklagare även förbjuda hela HDP som oppositionsparti, samt belägga nära 700 framstående HDP-politiker med förbud att syssla med politik.
Flera av de politiker som nu sitter häktade och medverkar i rättegångarna har jag själv träffat och intervjuat under de senaste åren. De har talat om kampen för ett demokratiskt Turkiet. Nu riskerar de och de andra åtalade att dömas till löjligt många livstidsstraff på grund av händelserna 2014. Selahattin Demirtas riskerar på egen hand 15 000 år i fängelse.
Protest från försvarsadvokater
Rättegångarna fick en kaotisk början den 26 april, där flera åtalade medverkade över videolänk och klagade på att ljudet var tystat. Försvarsadvokaterna lämnade två gånger salen i protest. Rättegångarna sköts upp och återupptogs den 3 maj.
Utkomsten av den här farsen till rättsprocess angår alla som önskar se ett demokratiskt Turkiet. Kanske särskilt alla de oppositionella invånare i Turkiet som röstat på HDP, landets tredje största parti, liksom alla som gjort likadant i diasporan av turkiska medborgare. I Sverige röstade nästan hälften av alla turkiska medborgare på HDP i valet 2015.
