I flera närbelägna städer har syriska rebeller redan angripit regimens styrkor. Men några strider vill kurderna inte se i Kobane och de ber därför regimens representanter att ge sig av. Vilket också är vad som händer. Regimen retirerar utan strid och en kurdisk rörelse under ledning av PYD tar över den politiska administrationen i staden. Under de följande dagarna upprepas detta i alla tre syriska områden med kurdisk majoritetsbefolkning. Det blir den första byggstenen till vad som ska komma att bli ett eget kurdiskt självstyre vid namn Rojava.

Revolutionen ger hopp

Under de tio år som gått sedan detta första steg mot frihet har självstyret upplevt både framgångar och motgångar. Vid sidan av Kurdistanregionen i norra Irak är Rojavaprojektet det som överlevt längst tid jämfört med andra initiativ för kurdisk autonomi för världens största statslösa folk.

– Revolutionen i Rojava har gett hopp för resten av Kurdistan. Genom revolutionen har resten av världen också fått mer kunskap om oss kurder, säger självstyrets utrikesminister Abdulkarim Omar.

Dagens ETC träffar honom i Stockholm vid ett privat arrangemang där tioårsdagen firas. Abdulkarim Omar befinner sig på Europaturné och har nyligen besökt Tyskland och Belgien. Nästa stopp är Schweiz.

Självstyrets representanter har, för att presentera sin politiska modell för andra länders regeringar, politiker och civilsamhällen, genomfört liknande turnéer sedan nästan första stund. Kurderna i Syrien har i många år varit diskriminerade av arabnationalistiska regimer som förbjudit deras språk och kulturella identitet. Självstyret har etablerat ett system med kulturell frihet där hemspråket nu lärs ut i skolorna. Men man har också gjort en poäng av att inkludera andra folkgrupper i systemet.

– Vi har både kurdiska, arabiska och nyarameiska som officiella språk. Vi har också 50 procent kvinnor i alla styrelseposter och alltid ett delat ordförandeskap med en man och en kvinna. Det här är ett helt nytt politiskt system i Mellanöstern, säger Abdulkarim Omar.

Besegrade IS

Det kurdiska självstyret fick dock inte någon större internationell uppmärksamhet under sina första år. Omvärldens fokus låg mest på den västra delen av Syrien, där striderna huvudsakligen ägde rum och där Assadregimen begick de största övergreppen. Allt detta förändrades när jihadiströrelsen Islamiska staten utropade ett eget kalifat i juni 2014 och inom kort nådde stora, militära framgångar.

På hösten samma år drabbades IS av sitt första stora nederlag när de ställdes mot kurdernas försvarsstyrkor YPG, uppbackade av den USA-ledda koalitionen mot IS. I Kobane föddes också det kurdisk-västerländska militära samarbete som i mars 2019 lyckades besegra IS på slagfältet.

Men hotbilden mot kurderna har inte försvunnit för det. Självstyret har från första dag utmanat de rådande systemen i andra länder i regionen som också de utsatt kurderna för långvarig, rasistisk diskriminering.

– De här länderna är inte överens i mycket, men så fort det kommer till kurdernas rättigheter så har de en gemensam syn, säger Abdulkarim Omar.

– Turkiet är det största hotet. De har attackerat oss från första dagen. Först med hjälp av al-Qaida, sedan genom att släppa fram vapen till IS krigare i Syrien. När detta inte lyckats stoppa självstyret har de själva börjat ockupera områden.

Hotet från Turkiet

Turkiet har genomfört flera invasioner av Syrien och ockuperat mark, huvudsakligen i syfte att slå tillbaka kurderna. Staden Afrin med omgivning erövrades i början av 2018. Ett större område som innefattar städerna Tal Abyad och Serekaniye erövrades på hösten 2019.

I slutet av maj i år meddelade president Recep Tayyip Erdogan att Turkiet planerar att genomföra ännu en militär framryckning. Nu är det de kurdiskkontrollerade städerna Tell Rifaat, Manbij och Kobane som står på spel.

– Vi ser allvarligt på hotet från Erdogan. En invasion skulle skapa hundratusentals flyktingar och en humanitär kris. Vi har också fått information om att Turkiet tänker attackera lägret Al-Hol där det finns 60 000 familjemedlemmar till IS. IS är fortfarande ett stort hot och de kommer att återuppstå om de släpps fria, säger Abdulkarim Omar.

Enligt honom står världen i tacksamhetsskuld till kurderna, som offrat 11 000 soldaters liv för att omintetgöra IS, och att alla bör protestera nu när Turkiet fortsätter hota självstyret.

Därför har Sveriges och Finlands nya Natoavtal med Turkiet i slutet av juni kommit som en synnerligen ovälkommen nyhet. I avtalet står det att de båda västländerna ska upphöra med sitt stöd till maktpartiet PYD och YPG-styrkorna.

– Det är en sorg för oss att YPG finns med i avtalet, för YPG bidrog till hela omvärldens säkerhet. Vi förstår att Rysslands krig i Ukraina har påverkat Sveriges säkerhet. Men vi vill inte att något beslut ska ske på kurdernas bekostnad, eller att Turkiet som är en diktatur ska lyckas påverka Sverige, istället för tvärtom.

Känsliga möten

Abdulkarim Omar kan inte svara på om han har träffat några representanter för Sveriges regering under sitt besök. Det är en känslig sak att prata om. Svaret skulle kunna ge Turkiet vatten på sin kvarn och leda till fler attacker mot Sverige och kurderna.

Det här är numera ännu en del av berättelsen om det kurdiska självstyret. Från att ha varit marginaliserat under sina första år har självstyret hamnat i centrum för storpolitik och internationella konflikter. Men Abdulkarim Omars intryck är att varken kurderna själva eller Socialdemokraterna vill vara en del av sådana politiska spel.

– Jag har varit här i några dagar nu och träffat politiker och riksdagsledamöter. Inom Socialdemokraterna har jag träffat kvinnor, unga och kurdiska personer. Min uppfattning är att de är emot avtalet med Turkiet. Jag hoppas att avtalet inte stoppar våra relationer med Sverige, för vi vill att samarbetet ska fortsätta.