Idag återstår bara en ruin med trasig fasad och inte en enda fönsterruta. Det tidigare så stolta landmärket har blivit en välkänd symbol över Moldaviens enorma behov av upprustning. 

Efter Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 ansökte regeringarna i både Chisinau och Kiev om medlemskap i EU. Man beviljades status som kandidatländer samma år och i december 2023 beslutade Bryssel att påbörja de formella förhandlingarna. 

Bland ländernas EU-vänliga invånarna finns det en stor förhoppning om att ett medlemskap kommer bidra till skydd, men också till en efterlängtad modernisering av Moldavien och Ukraina, som är Europas fattigaste länder. 

Kräver lagar mot korruption

Men medlemskapet villkoras även med en annan form av modernisering. EU kräver att länderna först måste genomföra en rad viktiga reformer för att bekämpa utmaningar som är ibland är mindre synliga, men betydligt viktigare än förfallna byggnader. 

EU kommer inte blunda för problemen vi dras med.

– Vi ser väldigt optimistiskt på att Moldavien kommer lyckas få ett fullvärdigt medlemskap. Men vi är också medvetna om att det mesta beror på hur vi sköter oss. EU kommer inte blunda för problemen vi dras med, lika lite som man kommer göra det i Ukrainas fall, säger Adrian Ermurachi vid Ipre, Institute for european politics and reforms, en av de ledande civila organisationerna i Moldavien som arbetar med att sprida information om EU. 

EU-kommissionen har bland annat begärt att Moldavien stiftar nya lagar, vidtar åtgärder mot korruption, genomför reformer av rättsväsendet och stärker rättsstaten. 

Kraven är märkbart tuffare idag än de var för de östeuropeiska länder som anslöt till EU för 20 år sedan. Även om det finns en vilja hos EU att ta in länder som utsätts för Rysslands aggressioner, så finns det nämligen också en debatt om att nya medlemmar verkligen måste anses vara hållbara och leva upp till demokratiska kriterier. 

”Måste göra hemläxa först”

Nya länder som släpps in måste ha system som är så starka och skyddade som möjligt, för att minimera risken för de auktoritära utvecklingar man kunnat se i länder som Ungern och Polen, och numera också i Slovakien.

– Vi förstår att vi måste göra hemläxa först, säger Adrian Ermurachi. Den största prövningen är att stärka rättsstaten. Samtliga domare och juridiska experter kommer genomgå en slags utvärdering för att kunna städa apparaten. Men det tar tid, eftersom det måste hittas ersättare till varje enskild domare som kanske inte ska jobba kvar.

Moldaviens EU-förhandlare har sagt att landet kommer inleda sin reformprocess med att ta sig an rättsstatsfrågor, och avsluta med att ta sig an precis samma frågor. Trots det har organisationer som Ipre kunnat se ett motstånd inifrån systemet, från både tjänstemän och politiker. De är ibland påverkade av prorysk propaganda och desinformation om EU, precis som vanliga medborgare kan vara. 

Enligt propagandan förlorar alla länder som blir medlemmar i EU sin självbestämmanderätt, eller så tvingas man ha militär Nato-personal stationerad i sitt land. 

– Men trots det här kan vi se ett skifte, att väldigt många slutat se på Ryssland som en partner och vill närma sig EU. Skälet är kriget mot Ukraina, som förstås är hemskt, men som också öppnat dörren både för många moldaver att kunnat tänka annorlunda, och för Moldavien som land, säger Adrian Ermurachi.

Rysslands hot förändrar attityder

I Ukraina kan man på motsvarade sätt se hur det ryska anfallskriget haft en positiv sida, på så vis att det hjälpt många fler människor att börja tänka på helt nya sätt. Till och med i de mest oväntade frågor där Ukraina tidigare såg ut att ha en lång väg kvar att gå.

Dagens ETC har talat med Tetiana Kasian som leder organisationen Fulcrum i Kiev, en NGO som arbetar med att stärka hbtq-rättigheter i Ukraina. För några år sedan tog man fram en kort informationsfilm om hbtq-personer i de ukrainska väpnade styrkorna – och överöstes av homofobiska kommentarer på Youtube.

Allt det Ryssland har gjort mot oss har skapat ett mer stöttande samhälle.

– När jag gick tillbaka och kollade på den nyligen kunde jag se att folk nu istället har skrivit tack, tack, tack, för att ni försvarar vårt land. Ukrainska soldater är de som står nästan högst i kurs i hela landet nu och det har skapat helt nya möjligheter att prata om rättigheter för de som är hbtq. Så, allt det Ryssland har gjort mot oss har skapat ett mer stöttande samhälle, säger Tetiana Kasian. 

Dussintals personer i armén har kommit ut som hbtq sedan kriget började, helt öppet i sociala medier och artiklar. Att de riskerar livet och till och med har stupat utan att ha fullständiga rättigheter, har även det sakta men säkert utvecklat debatten. 

Utökade hbtq-rättigheter ingår inte i de nödvändiga reformer som EU-kommissionen presenterat för varken Moldavien eller Ukraina. Men flera högerauktoritära EU-regeringar har under de senaste åren gjort hbtq-rättigheter till en måltavla. Polens förra regeringsparti utropade ”hbtq-fria områden”, Ungerns regering har lagstiftat mot hbtq-inslag i samhället. Därmed har per automatik gjort sådana rättigheter och frågan om värderingar och tolerans till en symboliskt viktig demokratiklausul.

– Jag var i Bryssel i december 2023 och hade möten med EU-kommissionen om ett framtida ukrainskt medlemskap. Alla sa att hbtq-rättigheter inte ingår i kraven på Ukraina, men enskilda länder kan ändå trycka på det. Och i kommissionens utvidgningsrapport om Ukraina nämnde man vårt lagförslag om att tillåta samkönade att registrera partnerskap.

Vill undvika bångstyrig medlem

Den ukrainska konstitutionen säger idag att äktenskapet är något mellan bara en man och en kvinna. Tetiana Kasians organisation har lobbar för könsneutrala partnerskap och tog 2015 fram ett lagförslag till parlamentet. Det vann länge inte något gehör, men mycket har som sagt förändrats. Numera har man stöd av flera parlamentariker, men lagförslaget måste passera hela 13 kommittéer i parlamentet och sitter för närvarande fast i byråkratin.

I början av året gjordes en opinionsundersökning som visade att 72 procent av ukrainarna är positiva till hbtq-rättigheter, att jämföra med bara 30 procent vid en undersökning år 2016. Det är siffror som Fulcrum i sina möten med ukrainska politiker, och allt oftare blir svaret att de måste börja ta större hänsyn till sådana frågor.

Zelenskyj har också sagt att han stöttar oss i frågan, men inte ännu att han stöttar vårt lagförslag.

– I oktober 2023 ändrade även försvarsministern och justitieministern sina positioner och stöttar nu förslaget om samkönade partnerskap. Men många andra parlamentariker har inte ändrat sin syn och vi har fortfarande ingen aning om detta kan gå igenom i parlamentet. President Zelenskyjs parti har flest stolar där och med deras stöd är allt möjligt. Zelenskyj har också sagt att han stöttar oss i frågan, men inte ännu att han stöttar vårt lagförslag, säger Tetiana Kasian.

Att Ukraina steg för steg närmar sig EU är bara det ett tillräckligt skäl för att göra slag i saken, menar hon. Men allt beror på om politikerna lyckas visa goodwill eller inte. 

Precis som med den övriga auktoritära politiken har de europeiska regeringar som gått till angrepp mot hbtq-personer gjort så efter att länderna sedan länge varit medlemmar i EU. Desto större anledning att bygga starka rättigheter redan innan ett EU-inträde.

– Jag tror inte att EU vill ha ännu ett Ungern, ett problematiskt land, på halsen. Och vi tror att EU kan åstadkomma ganska mycket om man bara sätter lite mer press på Ukraina. Det funkade till exempel när det kom till Istanbulkonventionen. 

Förändring kan gå snabbt

Istanbulkonventionen, Europarådets dokument som syftar till att bekämpa kvinnovåld, undertecknades av Ukraina redan 2011 men ratificerades inte förrän på sommaren 2022 – i samma veva som Ukraina ansökte om EU-medlemskapet.

 Tetiana Kasian tror det främst handlade om att den ortodoxa kyrkan tidigare lyckades påverka ledamöter i parlamentet, det var därför man inte undertecknade tidigare. 

– Men sedan när vi skulle närma oss EU så var det hela över på typ två dagar, eftersom det var viktigt för Bryssel. Så vi tror att om EU och europeiska länder skulle ställa fler krav på Ukraina om reformer så skulle vårt parlament rösta igenom det. Vi vill verkligen se demokratiska förändringar här, och svaret vi alltid får är att det just nu inte är rätt tid. Men när kommer den tiden?