Klockan var strax efter sex på kvällen söndagen den 24 september och 74-årige Alexander Gauland tog emot jublet och applåderna från sina partimedlemmar.

Det var valvaka för Alternativ för Tyskland och valresultatet hade just bekräftats. Med 12,6 procent blev AFD, precis som många förutspått, tredje största parti i Tyskland.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

”För första gången sedan slutet av andra världskriget kommer vi att ha äkta nazister i den tyska riksdagen.”

Den förre utrikesministern, socialdemokraten Sigmar Gabriel, skrädde inte orden när han en dryg vecka innan valet intervjuades av Der Spiegel.

Vi måste kanske börja där. Hur ska Alternativ för Tyskland, AFD, egentligen definieras?

Det ansedda amerikanska magasinet Foreign Affairs beskriver dem så här:

”AFD är inte ett nynazistiskt parti. De använder inte nazistiska symboler, förnekar inte Förintelsen och, trots att det är hem åt ett antal antisemiter, presenterar de sig som Israel-försvarare. Men det är rasistiskt, xenofobiskt och islamofobiskt, och de gör anspråk på att vara de enda sanna representanterna för folkets vilja.”

I valrörelsen hade de en hård retorik mot flyktingar och muslimer. Flera av partiets högsta företrädare har gång på gång gjort grova uttalanden, som när Alexander Gauland sa att ”vi ska vara stolta över soldaterna som deltog i andra världskriget” eller att miljöpartisten Aydan Özoğuz borde ”dumpas i Anatolien”.

Stort motstånd

Omedelbart efter valresultatet presenterades samlades ett gäng demonstranter på Alexanderplatz i östra Berlin, för att visa avsky för partiets framgångar.

– AFD, rasistpack!, ropade de och slängde flaskor mot huset där valvakan hölls.

Motståndet mot AFD är stort i den liberala storstaden Berlin, och syns tydligt på gatorna under de septemberveckor som ETC besöker staden i samband med valet. Ett stort antal demonstrationer mot rasism i allmänhet och Alternativ för Tyskland specifikt ordnas under perioden före valet.

Oavsett om det är AFA-aktivister som tågar i Charlottenburg eller vanliga medelålders grannar som lyssnar på antinazistiskt joddel på ett torg i Mitte så är rädslan inför de högerextremas framväxt stor. I ett land som Tyskland, med dess historia så nära inpå att de flesta människor har nazismens fasor i sitt eget medvetande, så tar många hotet på högsta allvar.  

Håller Merkel ansvarig

Men hur kunde AFD ändå bli så stora? Och hur ser strategierna ut för att den högerextrema och populistiska vågen inte ska växa sig ännu större nu?

ETC fick en intervju med Katja Kipping, partiledare för vänsterpartiet Die Linke, som fick 9,2 procent i valet.

– Vi gjorde ett bra resultat och det finns anledningar att glädjas över det. Men å andra sidan är vi, naturligtvis, på ett dämpat humör eftersom vi för första gången på 60 år har högerextremister som flyttar in i parlamentet. Vi ska skapa en stark motpart i parlamentet och kommer att kämpa för andra samarbeten inom till exempel sociala rörelser i det tyska samhället, säger Katja Kipping tll ETC.

Hennes analys av varför AFD lyckats bli så stora är glasklar.

– Jag tycker att Merkel och storkoalitionen mellan CDU och SDP måste ta ansvar för den högerextrema uppgången i Tyskland, säger hon och fortsätter:

– De sociala skillnaderna i Tyskland har växt de senaste tolv åren. 40 procent har lägre inkomst i dag än 1999 och hela regioner är underutvecklade. I storstäderna, dit folk flyttar för att få kvalificerade jobb, går det inte att hitta bostäder för rimliga priser. Under flyktingkrisen 2015 misslyckades regeringen med att presentera en plan för hur både medborgarna och de som vill bli medborgare i vårt land ska integreras och kunna leva här tillsammans. AFD har utnyttjat det misstroendet, gjort flyktingarna till syndabockar och skapat irrationella och oansvariga rädslor hos folket.  

”Rädsla för social nedrustning”

Susann Rüthrich är riksdagsledamot för socialdemokratiska SPD och partiets talesperson för strategier mot högerextremism. Hon är delvis självkritisk i sin analys om varför AFD blev så framgångsrika.

– AFD har lyckats med att få nationalistiska röster från folk som tidigare inte haft något parti. Men andra har valt AFD av rädsla för social nedrustning och eftersom de känner sig bortkopplade från samhället. Och att det fanns så lite polarisering i storkoalitionen mellan CDU och SPD är också en viktig faktor, säger Susann Rütrich till ETC.

Trots att det gått 27 år sedan Tyskland enades är skillnaderna mellan öst och väst fortfarande oerhört tydliga. I statistik kring sociala och ekonomiska förutsättningar ligger östra Tyskland fortfarande långt efter väst.

Lika tydligt är att det är just i de östra delarna som högerextremistiska AFD nått störst framgångar. I tre valkretsar i delstaten Sachsen-Anhalt blev AFD största parti, med över 30 procent av väljarna.

Uppdelat på kön är AFD populäraste partiet bland alla män i östra Tyskland, med 26 procent, medan endast åtta procent av kvinnorna i väst röstade på dem.

Många är missnöjda

Långt ut i nordöstra Berlin ligger stadsdelen Marzahn-Hellersdorf, Tysklands största bostadsområde från efterkigstiden, med storskaliga och prefabricerade hus, inte olikt våra svenska miljonprogramsområden.
Här blev Die Linke största parti i valet, tätt följda av Alternative für Deutschland. De båda ytterkantspartierna fick tillsammans nära hälften av rösterna bland höghusen här.

När ETC går runt i området en eftermiddag några dagar efter valet sitter valaffischerna fortfarande kvar. AFD dominerar, med sin aggressiva retorik mot islam. På sina håll syns även nazistiska NPD:s affischer härute.  

Men ingen av det dussintal personer ETC pratar med i Marzahn vill uppge att de röstat på AFD. En medelålders kvinna i rosa täckjacka som står och röker utanför en lågprisbutik svarar misstänksamt att det är hennes valhemlighet vilka hon röstat på, och att hon tycker att det finns många som är ”dumma i huvudet här i Marzahn”.

Vänsterväljarna är det lättare att få kommentarer av.

– Jag röstade på Die Linke, säger fru Baar, en kvinna i 60-årsåldern som har arbetat som socialsekreterare och under många år mött familjer som lever i utsatthet här i området. Nu är hon sjukskriven, efter att ha drabbats av cancer.

– Det är många som är uppväxta i Östberlin som fortfarande bor här. Det är väldigt splittrat och jag tror att SPD och CDU har glömt bort hur vanligt folk har det. Därför röstar många på Vänstern, men också på AFD, säger hon.

Fru Vogel, en kvinna i 40-årsåldern som arbetar som lärare, stannar till vid en spårvagnshållplats i Marzahn.

– Det är definitivt inte bra att så många röstar på AFD. Men jag förstår varför de gör det. Det bor ju många arbetslösa här och de är missnöjda med de andra partierna, säger hon.

Andre, en 34-årig it-konsult, är ute och går med barnvagnen i en park mellan höghusen.

– Jag tycker mycket om det här området. Det är ett av de grönaste områdena i hela Berlin. Och det gör mig ledsen att så många väljer att rösta på AFD här. Men det är väl för att det är många som har det dåligt socialt och ekonomiskt. De högerextrema har varit aktiva här och haft flera stora demonstrationer de senaste åren. Men jag tror egentligen att det handlar mer om folkligt missnöje än ideologi, säger han.

Proteströster

AFD tog över stora väljargrupper från samtliga andra partier, liksom en stor andel från tidigare soffliggare. 400 000 personer som i valet 2013 röstade på Die Linke gav i september sin röst till AFD.

Vänsterledaren Katja Kipping menar att det är proteströster.  

– Jag tycker att Die Linke misslyckades med att kommunicera på ett bra sätt att AFD inte har någon politik för problemen med ojämlikheten. Vi måste skifta välståndet från toppen till botten, inte kriminalisera dem som inte har någonting alls.

Socialdemokraterna tappade nära en halv miljon väljare till det högerextrema partiet, något som de ska analysera noga, menar Susann Rütrich, SPD.

– AFD har nått väljarna genom att driva en kampanj fylld av rädsla för förändring och vrede. Vi måste titta på det nu och hitta svar.

En valundersökning från analysföretaget Infratest visar att 60 procent av AFD:s väljare röstade främst av missnöje och besvikelse med de andra partierna, och bara 31 procent sa sig rösta på AFD av övertygelse för deras politik.

– Det finns ett antal medborgare som inte längre hörs och uppfattas ordentligt. Det påverkar alla demokratiska partier och det är något vi måste bekämpa genom aktiv dialog och deltagande. Men missnöje får inte vara en enkel ursäkt till att välja AFD. Det är ett högerextremt parti, vilket de har bevisat genom många offentliga uttalanden. Det visste alla som gav dem sin röst, menar Susann Rütrich från SPD.

Socialdemokraterna gick omedelbart under valkvällen ut med beskedet att de lämnar regeringskoalitionen med Angela Merkels CDU och går i opposition.

Tyskland kommer nu av allt att döma att regeras av den så kallade Jamaica-koalitionen (efter partifärgerna som är desamma som Jamaicas flagga) med CDU, liberala FDP och miljöpartiet De Gröna.

Susann Rütrich menar att det är viktigt att skapa tydligare alternativ.

– Vi måste ta faran från den yttersta högern väldigt seriöst. Men rädsla är ingen bra rådgivare, i stället behöver vi erbjuda egna politiska alternativ, visa att vi skiljer oss från konservativa och liberaler. I opposition har vi möjlighet att förnya vår profil och slipa på vårt program, med sociala framsteg och deltagande för alla. Och jag förväntar mig att den nya regeringen kommer att stödja dem som är engagerade för ett öppet och demokratiskt samhälle, säger hon.

”Undvika kopiera AFD:s ämnen”

Katja Kipping från Die Linke menar att det viktigaste för framtiden nu blir att inte ge sig in på AFD:s planhalva.

– Vi måste under alla omständigheter undvika att kopiera AFD:s ämnen och retorik för att försöka vinna deras väljare tillbaka. Vad Tyskland behöver är ett program för att återställa välfärden och den sociala jämlikheten. Vi måste visa de här regionerna som genomgår stagnation att vi är intresserade av att skapa riktiga alternativ genom förändring i politiken. Och jag tvivlar på att den så kallade Jamaica­koalitionen kommer att leverera detta. Vi ska göra vårt bästa för att bygga en stark opposition i parlamentet och vara del av en bred social rörelse, för att stoppa stagnationen i vårt land och stoppa tillväxten för de högerextrema, säger hon.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.