– De sa att de skulle straffa oss och började direkt med attacker mot oss och massarresteringar. Byar med rohingyas angreps, och bostadshus, moskéer och skolor brändes ned, berättar Brights Islam.

– Sedan den dagen har över 1 000 rohingyas mördats. Vi är fredliga och har inga vapen, så vi är ett enkelt byte för en tungt beväpnad militär. Armén försöker fördriva oss som inte dödats till Bangladesh, fortsätter han.

Rohingyas och deras organisationer har vädjat till Burmas ledare och Nobels fredspristagare Aung San Suu Kyi att stoppa förföljelsen men utan resultat.

– Vi har inte ens fått något svar av henne eller hennes parti NLD. Aung San Suu Kyi har inte gjort något för stoppa folkmordet. Nu måste FN och våra grannländer ingripa för att rädda våra liv, säger Brights Islam.

Cirka en miljon rohingyas bor sedan många generationer i delstaten Rakhine i norra Burma. Till skillnad från andra i både delstaten och i Burma är de muslimer, medan majoriteten är buddister.

Rohingyas har alltid diskriminerats i Burma, de får inte bli medborgare och har inga sociala rättigheter. Sedan 2012 – då lynchmobbar gick till angrepp mot dem i delstatens huvudstad Sittwe – sitter mer än 120 000 rohingyas inspärrade i fångläger utanför staden.

"Känner oss inte säkra"

Internationellt har reaktionerna mot den burmesiska regimen varit starka. FN:s generalsekreterare Ban Kii-moon har uppmanat den burmesiska regeringen att ge folkgruppen medborgarskap och samma rättigheter som andra i landet. Stora demonstrationer mot de burmesiska ambassaderna i Indonesien, Malaysia, Filippinerna, Pakistan och Thailand hålls dagligen.

En oberoende kommission under ledning av den tidigare FN-chefen Kofi Annan har också tillsatts med uppgift att undersöka situationen och komma med förslag till hur en hållbar lösning ska uppnås. När Kofi Annan besökte delstaten Rakhine möttes han av demonstrationer och de lokala ledarna vägrade träffa honom.

Brights Islam som sitter inspärrad i lägren utanför Sittwe är orolig över sin och de andra rohingyas situation:

– Vi känner oss inte säkra. När som helst kan våra läger stormas av lynchmobbar.