Attackerna har skrämt upp hela delstaten där Beni är huvudstad. Folk vågar inte bo kvar i sina byar utan tar sig in till Beni och andra tätorter för att söka skydd. Skolor och andra byggnader är fulla av flyktingar från landsorten.
Särskilt skrämmande har den oerhörda brutalitet som uppvisats i angreppen varit. Gravida kvinnor har fått sina foster utskurna ur sina livmödrar, våldtäkter har varit mycket vanliga och barn har mördats utan urskillning. Dessutom har ett antal personer, framförallt kvinnor och barn, kidnappats.
De överlevande har ofta fått armar och ben avhuggna och har ingen chans att återgå till brukande av jorden.
De vapen som används i attackerna är framförallt machetes och hammare, men grupperna har också varit utrustade med automatvapen.
”Helvetet på jorden”
Det är oklart hur många attacker som faktiskt genomförts och hur många som dödats. Siffran på de upp till 400 dödade som ofta nämns är ifrågasatt. En kongolesisk parlamentsledamot uppger att militären medvetet ljuger om antalet.
– De vill inte att vi ska få veta hur många som det faktiskt berör, säger han.
En administrativ tjänsteman som också vill vara anonym går ännu längre:
– Myndigheterna gör allt för att undertrycka publiceringen av de verkliga siffrorna, det skulle bara visa deras misslyckande och inkompetens.
Gerillagruppen ADF har slagit till såväl i dagsljus som på nätterna. Området har ingen elektricitet så på nätterna är det helt mörkt, med undantag för ett fåtal hus som upplyses med hjälp av dieselgeneratorer.
Besökare beskriver det som helvetet på jorden.
– Det finns inga vägar förutom några kostigar. Det gäller även i huvudstaden Beni som ändå har cirka 100 000 invånare. Eftersom vi inte har någon elektricitet så finns det naturligtvis ingen belysning på stigar och vägar. Det är få som vågar gå ut efter mörkrets inbrott som inträffar redan vid halv sju-tiden på kvällen, säger en FN-tjänsteman som nyligen varit i regionen.
I området omkring Beni bor cirka en miljon människor, av dem är mer än 100 000 på flykt.
Den kongolesiska armén har satts in för att bekämpa ADF, dock utan resultat. Trupperna anklagas för att vara passiva och ointresserade, enligt Humans Rights Watch som intervjuat utsatta i området.
Anställda berättar om hur armén spärrade av området kring en av de svårare attackerna i november förra året då mellan 50 och 100 beräknas ha mördats. Organisationen menar att Kongos armé hindrade både anhöriga och FN-personal att gå in på platsen för att se massgravarna.
Medverkat till mord
Enligt Humans Rights Watch är armén ofta är likgiltig. Ett exempel på det är när en kvinna och hennes barn försökte få några soldater att ingripa mot en pågående massaker alldeles i närheten. Soldaterna vägrade.
Det var i början av förra året som Kongos armé fick i uppdrag att ingripa mot ADF. Då inleddes en framgångsrik kampanj, men efter en kort tid blev den kongolesiska general som ledde uppdraget utsatt för ett bakhåll och sköts ihjäl.
Den general som ersatte honom dog en kort tid senare av en stroke efter att han, som det uppgavs, ätit något olämpligt.
En undersökning utfördes, och i november dömdes överstelöjtnanten och förre chefen för militära underrättelsetjänsten för att ha medverkat till mordet på den första generalen.
Utredningen tog dock inte upp eventuell inblandning av överstelöjtnantens överordnade, och en lokal rättighetsexpert slog fast att officeren bara fungerade som en syndabock. Sammanlagt 33 personer från den kongolesiska militären har arresterats.
Att en hög officer i Kongos armé dömdes för inblandning visar dock på hur korruptionen påverkar praktiskt taget allt i Kongo. ADF lever framför allt på att ha tagit över guld- och timmerproduktionen i området. Guldet skeppas sedan, enligt anklagelserna, via Uganda till Dubai och bedöms omsätta stora summor.
Enligt kritikerna styrs handeln av mäktiga män i Kongos armé och administration.
Vill störta regeringen
ADF, som står för Allied Democratic Forces, är en ugandisk muslimsk grupp som kämpat för att störta den ugandiska regeringen. Den har tidigare fritt kunnat röra sig över gränsen mellan Uganda och Kongo utan att upptäckas i det svårtillgängliga området.
På senare tid har dock den ugandiska militären inlett en kraftfull offensiv mot ADF som i allt högre grad tvingats verka från kongolesiskt territorium. De flesta bedömare menar dock att gruppen under alla år haft ett samarbete med kongolesisk militär.
En underrättelseexpert på FN:s mission i Kongo säger till Dagens ETC:
– Jag är förhindrad att gå in på våra misstankar konkret eftersom vi befinner oss som inbjudna av Kongos myndigheter här, men visst finns det samband som skulle vara intressanta att utreda.
I dag är det oklart om ADF verkligen har några klara politiska mål. Man har i praktiken givit upp kampen som handlar om att störta Ugandas regering och fungerar nu som ett gangsterband som plundrar och försöker skrämma människor till tystnad.
På FN:s underrättelsetjänst i Goma, JMAC, utreds de olika milisernas styrka, verksamheter och samarbeten men det mesta är hemligstämplat. Uppenbart är dock att det finns ett samarbete mellan Kongos militär och politiska elit och praktiskt taget alla milisgrupper.
Påminner om LRA
På många sätt påminner ADF:s terror i Kongo om den ökända gruppen Lords Resistance Army (LRA) som i många år terroriserade invånare i norra Uganda innan man efter en uppgörelse med myndigheterna flyttade sin blodiga verksamhet till Centralafrikanska republiken och delar av Kongo.
En film om LRA väckte stor uppmärksamhet på Youtube för ett par år sedan. Där skildrades liknande förhållanden som invånarna i Beni utsätts för.
Genom sin terror tvingade LRA på samma sätt människor att lämna sina hem och ta sin tillflykt till städerna för att få någon form av trygghet.
LRA finansierades från början av Sudan för att destabilisera sin fiende Uganda. Men det fanns också ekonomiska skäl bakom samarbetet – det är ofta bekvämt för regeringar och militären att använda en milis för sina hemliga aktioner.
LRA är fortfarande aktiva i Kongo och Centralafrikanska republiken.
