I många av de pågående konflikterna är olika makter från vad som brukar kallas den civiliserade världen inblandade, framför allt genom stöd eller bojkotter av stridande parter.

Även Sverige har varit och är direkt inblandad i flera konflikter, antingen med trupper eller genom en omfattande vapenexport.

Mer än 85 procent av världens flyktingar finns i utvecklingsländerna – inte i den rika världen. Förutom flyktingar finns det dessutom flera miljoner statslösa människor som nekas en nationalitet och grundläggande rättigheter som utbildning, hälso- och sjukvård, rätt till arbete och möjligheten att röra sig fritt.

Mer än två tredjedelar, 68 procent, av världens flyktingar kommer enligt FN från fem länder: Syrien 6,7 miljoner, Venezuela 4 miljoner, Afghanistan 2,6 miljoner, Sydsudan 2,2 miljoner och Myanmar 1,1 miljoner. I alla dessa länder är situationen fortfarande mycket oviss, ingenting tyder på att stora grupper flyktingar kan återvända till sina hem.

Afrika

Marocko-Västsahara

Marocko har ockuperat en stora delar av Västsahara sedan Spanien lämnade sin gamla koloni 1976. Västsahara är rikt på naturtillgångar; fosfat, järn, koppar, uran och har troligen också stora oljetillgångar. Dessutom är fisket av stor betydelse. Sedan ockupationen lever cirka 180 000 av ursprungsbefolkningen i flyktingläger och Marocko har rest en mur som innesluter de ekonomiskt viktiga delarna av landet, tillsammans ungefär två tredjedelar av gamla Västsahara. Internationella domstolar och FN har slagit fast att Marocko inte har någon rätt till landet, trots det pågår en organiserad och mycket stor inflyttning av marockaner till Västsahara. Genom ekonomiska avtal stöder EU i praktiken den marockanska ockupationen. Marocko använder också flyktingar som påtryckning mot EU och Spanien.

Nigeria

Nigeria, Afrikas befolkningsmässigt största land, hotas inte bara av jihadister och framför allt den IS-anknutna organisationen Boko Haram. Stora delar av landet är utsatt för olika minoritetsgruppers kamp för dominans och stora gangsterligor, ofta med en etnisk bakgrund. Under de senaste åren har tiotusentals barn kidnappats av olika grupper för att sedan släppas mot stora summor pengar. Många av kidnapparna tillhör folkgruppen fulangis, av tradition en boskapsdrivande grupp som marginaliserats på grund av klimatförändringarna och genom konflikter med bofasta jordbrukare. Fulangis anses ligga bakom fler skol­kidnappningar än Boko Haram eller någon annan grupp.

Centralafrikanska republiken

Sedan 2013 då olika väpnade milisgrupper gick till angrepp mot centralregimen i Centralafrikanska Republiken, CAR, har hundratusentals civila drabbats av våldet och antingen dödats eller tvingats lämna sina hem. Under hela tiden efter 2013 har landet drabbats av väpnade uppror och ingen varaktig fred har uppnåtts. Idag beräknar FN att fler än 620 000 CAR-medborgare tvingats fly till de närliggande länderna Kamerun, Tchad och till de två staterna med namnet Kongo. Samtidigt beräknar FN:s flyktingorganisation UNHCR att antalet internflyktingar inom landet är lika stort.

Sahel

Sahel består av länderna i södra Sahara från Atlanten till Röda Havet och inkluderar Senegal, Mauretanien, Mali, Burkina Faso, södra Niger, nordöstra Nigeria, Tchad och Sudan. Stora delar av området är en krigszon med regeringsstyrkor som slåss mot jihadister och etniska minoriteter. Det finns också en stor närvaro av utländska trupper, framför allt från den gamla kolonialmakten Frankrike, men även Sverige har stridande förband i området, framför allt i Mali. Det finns ungefär en miljon flyktingar i området och ett av skälen till den europeiska närvaron är att stoppa flyktingströmmar som kan nå Europa. Kriget trappas fortfarande upp och många gånger är regeringsstyrkorna ett lika stort hot mot civilbefolkningen som jihadister, rebeller och olika väpnade ligor.

Sydsudan

För tio år sedan bildades världens nyaste nation Sydsudan. Efter ett blodigt inbördeskrig lyckades man få självständighet från Sudan. Sedan dess har den ena katastrofen följt på den andra. Idag lever 2,2 miljoner sydsudaneser på flykt i framför grannländer medan lika många lever som flyktingar i sitt eget land. Efter ett nytt inbördeskrig mellan de två största etniska grupperna, dinkas och nuer, som bröt ut strax efter självständigheten, har cirka 400 000 människor dödats. Sydsudan är ett mycket bördigt land och har alltid haft stora skördar och man har också kunnat exportera livsmedel. Idag hotas stora områden av akut hungerkris och humanitär katastrof. Striderna har för tillfället avtagit och ett nytt fredsfördrag har slutits, men få tror att det kommer att vara beständigt.

Etiopien

Kriget mellan federala etiopiska styrkor och lokala styrkor i den norra delstaten Tigray hotar att leda till en av Afrikas, och väldens största, flyktingkatastrofer. Över två miljoner människor befinner sig på flykt i landet och tio­tusentals har tagit sig över gränsen till Sudan. Striderna har också lett till att över en miljon människor hotas akut av svält och tiotusentals har dödats. Kriget inleddes den 7 november då etiopiska styrkor slog till mot tigrayska rebeller organiserade i TPLF, som tidigare styrde Etiopien i en hård diktatur under decennier. Eritreanska styrkor tog sig också in i Etiopien och mördade stora mängder tigrayaner och eritreanska flyktingar som tagit sin tillflykt till Tigray. Även miliser från den närliggande delstaten Amahra som har territoriella krav på Tigray misstänks ligga bakom massakrer på civila. Många kräver nu att FN sätter in fredsbevarande trupper och organiserar hjälpinsatser.

Kongo

Framför allt östra delen av Demokratiska republiken Kongo, även kallat Kongo-Kinshasa, är hårt drabbat av väpnade konflikter och stora flyktingströmmar. Dessutom finns läger som hyser minst 500 000 hutu-flyktingar som tog sig in i Kongo efter folkmordet i Rwanda. En stor del av konflikterna är skapade av etniska minoriteter som slåss för sina rättigheter, men de är ofta också finansierade av stora ekonomiska intressen inom framför allt gruvindustrin. Enligt FN:s flyktingorganisation UNHCR har minst fem miljoner människor tvingats till att leva som flyktingar i sitt eget land och minst en miljon kongoleser är nu flyktingar i andra länder, främst i grannländerna. Just nu pågår ett tiotal väpnade konflikter inom landet.

Burundi

Efter att Burundis president Pierre Nkurunziza i strid mot konstitutionen beslöt sig för att ställa upp för ytterligare en mandatperiod som president bröt allvarliga oroligheter ut i april 2015. Det finns en risk för att ett folkmord liknande det i Rwanda skulle kunna bryta ut. Burundisk militär och polis ingrep mot minoriteten tutsis och minst en halv miljon människor flydde till närliggande Rwanda och Tanzania. Fortfarande bor den stora majoriteten av flyktingar i läger i de två grannländerna under stora uppoffringar. Det finns fortfarande stor risk för inbördeskrig i landet, förtrycket är starkt och resten av världen har i hög grad glömt flyktingarna från Burundi.

Eswatini, tidigare Swaziland

Det lilla kungadömet, inneslutet av Sydafrika, skakas av uppror och protester mot den allsmäktige kung Mswati. Kungen har sedan avkolonialiseringen 1968 styrt landet som Afrikas ende absolute monark i en kolonial konstruktion upprättad av Storbritannien. Upptakten till upproret var att en ung juridikstudent dödades av polisen efter en protest mot kungen den 1 juli i år. Tillsammans med en leverans av ett antal nya Rolls Royce som kungen beställt exploderade det fattiga landet. Polis och militär öppnade eld mot demonstranter och många blev skjutna. Eswatini har cirka en miljon invånare och många av dem försöker nu fly till Sydafrika.

Moçambique

En lokal gren av IS har startat ett krig mot myndigheter och civilbefolkning i norra Moçambique. Islamisternas syfte är att göra norra delen av landet till en oberoende islamistisk stat. Detta sker samtidigt som en rad banker och företag enats om att genomföra ett av Afrikas största ekonomiska privatfinansierade projekt; att exploatera enorma naturgastillgångar under havet utanför kusten. Den sammanlagda investeringen beräknas till drygt 1000 miljarder svenska kronor.  Nära 3 000 människor har hittills dödats under striderna och 700 000 har tvingats lämna sina hem. IS-avdelningen kallar sig själv Al Shabaab men har inga band till somaliska jihadiströrelsen. Den består av fattiga marginaliserade unga män från norra Moçambique och en samling tillresta jihadister från Östafrika med stöd från IS.

Asien

Turkiet

Förutom att Turkiet påverkats av Syrienkriget finns sedan lång tid väpnade konflikter mellan framför allt kurder och den turkiska regeringen. I landet bor cirka 15 miljoner kurder som länge verkat för en kurdisk stat baserad på kurdiska områden i Turkiet, Irak, Iran och Syrien. I perioder har det kurdiska motståndet i Turkiet lett till inbördeskrigsliknande situationer eftersom den turkiska regimen samtidigt vägrat ge kurderna några rättigheter utan istället bedrivit en mycket hårdhänt assimilationspolitik. Under de senaste åren har Turkiet under president Erdogan genomfört en offensiv mot kurdiska intressen och krig mellan turkiska styrkor och kurder har ägt rum i Syrien. Det finns i Europa hundratusentals kurdiska ekonomiska och politiska flyktingar, främst i Tyskland, Frankrike och Sverige. Med Turkiets nuvarande politik kommer antalet flyktingar och dödsoffer att öka betydligt.

Syrien

Under det tio år långa inbördeskriget i Syrien har mer än 380 000 mist sina liv, 13 miljoner människor har tvingats lämna sina hem för en osäker framtid och syrier är den till antalet största grupp som FN:s flyktingorganisation UNHCR arbetar med. Kriget har varit förödande för det syriska samhället på alla tänkbara sätt och lett till en av Europas stora flyktingkriser. Kriget i Syrien har i olika faser varit exempel på de flesta krigsformer; ett klassiskt inbördeskrig, ett religiöst krig mellan olika inriktningar av islam och ett stormaktskrig där andra länder genomfört krigshandlingar i landet. Det har också påverkat närområdet och de olika grannländerna på ett våldsamt sätt, bland andra Libanon, Turkiet, Irak, Israel, Jordanien och Iran. Ryssland och USA har genomfört omfattande flygattacker i landet. Kriget är ännu inte över och antalet dödsoffer och flyktingar kommer fortsätta öka.

Jemen

Jemen betraktas av FN som platsen för världens svåraste humanitära katastrof. Det var 2014 som ett inbördeskrig mellan den förra regimen och houthi-­rebeller inleddes. Regeringssidan backas av en koalition ledd av Saudiarabien, Förenade Arab­emiraten och bland annat USA och Storbritannien som exporterar stora mängder av sofistikerade vapensystem som används av det saudiska flygvapnet i sina attacker i Jemen. Även Sverige exporterar vapensystem till Förenade Arabemiraten, det är dock osäkert om de har använts i kriget i Jemen. Minst 130 000 människor har dött i konflikten, många miljoner står inför akut svält och hunger och över 80 procent av befolkning på 30 miljoner behöver humanitär hjälp utifrån för att överleva. Enligt FN lider två miljoner barn under fem år av akut undernäring och behöver behandling.

Afghanistan

Talibanernas övertagande av makten i Afghanistan har ytterligare understrukit krisen i landet. Afghanistan närmar sig snabbt en total ekonomisk kollaps, ekonomin har under decennier varit helt beroende av utländskt bistånd inom alla områden och biståndet har bidragit till att skapa ett av världens mest korrupta samhällen. Afghanistan har inte heller någonsin varit i egentlig mening en självständig sammanhållen nation, utan uppdelad mellan olika regioner och etniska grupper. 1979 invaderades landet av dåvarande Sovjetunionen som tio år senare tvingades dra sig tillbaka och 1992 övertog talibanerna makten. Ytterligare nio år senare invaderade USA landet och möjliggjorde för krigsherrarna i den Norra Alliansen att ta över makten med USA:s militära stöd. USA har sedan 2001 fram till nu varit landets de facto makthavare. Under dessa perioder har antalet flyktingar ökat, 2018 uppskattades antalet flyktingar i Iran och Pakistan till cirka fem miljoner och 1,5 miljoner levde som flyktingar i sitt eget land. Antalet flyktingar i Europa är mycket lägre, de kan räknas i tiotusental. Folkbokföringen är mycket bristfällig och landets befolkning uppskattades 2019 till mellan 26 och 38 miljoner i olika mätningar.

Myanmar

Sedan statskuppen i februari i år har Myanmars krigsmakt gått till en offensiv mot framför allt en rad etniska grupper i landet och den politiska oppositionen. De mest omfattande brotten mot de mänskliga rättigheter ägde dock rum 2017 då Myanmars krigsmakt gick till angrepp mot folkgruppen rohingyerna och mördade, våldtog och fördrev cirka en och en halv miljon rohingyer. FN har definierat angreppen som folkmord och fortfarande lever många rohingyer i ökända flyktingläger i Bangladesh, bland annat i världens största flyktingläger Kotupalong som befolkas av 600 000 utarmade rohingyer. Under nuvarande den militärregimen finns inget som pekar på en förbättring av situationen för rohingyerna, som dessutom är en hatad muslimsk grupp i ett buddistiskt land.

Centralamerika

Nicaragua, Honduras, El Salvador

Situationen i de centralamerikanska länderna Honduras, Nicaragua och El Salvador är humanitärt katastrofal. Länderna är präglade av långvariga inbördeskrig, inkompetenta och korrupta regeringar och ett gangstervälde som gjort kriminella organisationer till de mäktigaste i landet. För den hårt prövade befolkningen är situationen ohållbar och stora mängder människor ger sig ut på flykt för att försöka ta sig genom Mexiko och in i USA. I Nicaragua har politisk förföljelse och våld drivit fram en stor flyktingström. Enligt ­UNHCR har cirka en halv miljon flyktingar och asylsökanden lämnat sina länder, cirka 320 000 från Honduras och El Salvador är flyktingar i sina egna länder och väl över 100 000 nicaraguaner har sökt skydd från sin regim. Antalet som ger sig ut på livsfarliga ­marscher för att lämna sitt armod ökar starkt – och ingen vill ta mot dem.

Sydamerika

Venezuela

Under de senaste åren har enligt FN:s flyktingorganisation UNHCR antalet flyktingar från Venezuela ökat lavinartat och idag slår organisationen fast att venezolaner är den näst största flyktinggruppen i världen och räknas till 4,2 miljoner människor. Siffrorna är sannolikt högre än så, enligt officiella siffror har 5,4 miljoner människor lämnat Venezuela. Bakgrunden är förtryck, politiska strider, bojkotter och till en stor del oljeprisets fall. Den ekonomiska situationen skapades av den förre presidenten Hugo Chavez som drev ett mycket ambitiöst program för att minska de sociala klyftorna i landet, men också att genom att subventionera landets olja för att skapa inflytande och stöd i andra länder. Vid olje­prisets fall minskade landets inkomster dramatiskt och ett korrupt system om fördelning av oljeinkomsterna blev tydligt. Chavez efterträdare Nicolas Maduro blev allt tydligare en hårdför och auktoritär ledare och segrade i en rad misstänkt uppgjorda val. Vanliga människor drabbades hårt av den ekonomiska krisen tillsammans med ett starkt gangstervälde och en djupgående politisk kris och en enorm exodus inleddes. Idag har möten mellan oppositionen och regeringen hållits i Mexiko, men något genombrott har inte uppnåtts.