– Det har gjorts vin i det här landet sedan långt före Jesus tid, säger Madees Khoury.

Hon är Palestinas första kvinnliga bryggmästare och driver Mellanösterns första mikro­bryggeri, Taybeh brewing company. Ordet ”Taybeh” betyder ”smakfull” eller ”delikat”.

Sedan starten 1994 har de med sina sju ölsorter blivit en exportsuccé från Palestina ut i världen. I dag finns ölet i såväl USA och Japan som stora delar av Europa, även Sverige där Systembolaget har det i sitt beställningssortiment

Flyttade hem från USA

Historien börjar efter fredsavtalet i Oslo 1993. Familjen Khoury, som länge hade bott i USA, fick hopp av fredsprocessen och bestämde sig för att flytta hem igen, till Palestina.

– De flesta palestinier har väldigt starka rötter i landet. Oavsett var vi befinner oss i världen vill vi alltid komma tillbaka, även om inte alla har möjligheten, säger Nadim Khoury, pappa till Madees, och grundare till det som nu snarast är ett mindre företagsimperium.

Vid sidan av öl driver släkten Khoury i dag även företag som gör vin, olivolja och glass, samt snart även egen whisky. Dessutom äger de ett stort fyrstjärnigt hotell mitt i den lilla stenstaden.

– Vi har massor av utländska gäster, pilgrimsvandrare och turister, berättar Nadim Khoury medan han visar runt bland vintunnor, tomflaskor och cisterner.

Med 15 anställda på bryggeriet, och ett 50-tal på det stora hotellet i byn, har familjen Khoury blivit en betydelsefull arbetsgivare i området. De tror på att bygga sitt land med hjälp av investeringar och jobb.

– Vi vill göra Palestina känt, säger Nadim Khoury.

25 år efter vad som skulle vara ett tillfälligt avtal i Oslo ockuperas Palestina fortfarande av Israel, med över 620 000 bosättare som – enligt internationell folkrätt – bor illegalt på palestinsk mark.

Den ständigt pågående konflikten påverkar också möjligheterna att bedriva företag med ambitioner att exportera ut i världen.

– Den största utmaningen är att vi är under ockupation. Att vi inte är ett självständigt land. Att vi måste ha tillstånd för allting vi gör från israeliska myndigheterna. Det känns som att israelerna inte vill att vi ska lyckas, de gör det hela tiden svårt för oss att bedriva affärer.

Allra störst problem är den begränsade tillgången till vatten. Fördelningen av vatten är extremt ojämlik mellan israeler och palestinier. I Gaza är läget katastrofalt, där bara en av tio har tillgång till rent dricksvatten, enligt Världsbanken.

Men även här på Västbanken är vattnet ett gigantiskt problem. Enligt statistik gör palestinier av med mellan 40 och 80 liter vatten per person och dag, att jämföra med 240 liter för israeler. WHO:s rekommenderade minimum är 100 liter.

Palestinierna har bara rätt till 17 procent av vattenkällorna och många tvingas köpa dyra vattentankar för att täcka de grundläggande behoven under de torra sommarmånaderna.

Under Dagens ETC:s besök i Taybeh är vattnet avstängt och produktionen har tvingats stanna av i två dagar. Normalt produceras runt 5 000 flaskor öl i timmen inne i det lilla bryggeriet. Det innebär en stor ekonomisk förlust varje gång de tvingas stänga produktionen på grund av vattenbrist.

– De ger inte palestinier tillgång till vatten. Eftersom öl görs till 95 procent av vatten så påverkar det vår produktion väldigt mycket. Det är ett jättestort problem. Under sommaren exporterar vi inget alls, eftersom vi inte har tillräckligt med vatten och måste fokusera på att leverera till närområdet, säger Madees Khoury.

Vägspärrar ett stort problem

Totalt producerar Taybeh-bryggeriet runt 600 000 liter öl om året. 15 procent exporteras, en tredjedel säljs i Israel och runt hälften i Palestina. De får inget ekonomiskt stöd eftersom både palestinska myndigheten och biståndsorganisationer enligt lag förbjuds att investera i alkohol.

– Den kristna minoriteten i Israel är mindre än en procent, men mer än hälften bor i Palestina. Det är ett av de mest öppna länderna i arabvärlden och vissa muslimer dricker alkohol. Annars har vi ju en alkoholfri öl också, säger Madees Khoury.

Ett annat återkommande problem är vägspärrarna mellan israeliskt och palestinskt kontrollerade områden. Madees Khoury berättar frustrerat hur de härom veckan tvingades tömma en hel lastbil för att ”vinflaskorna låg åt fel håll”. Den israeliska militären i vägspärren hänvisade till ”säkerhetsskäl”, som vanligt.

– Varje gång vi ska igenom vägspärrarna är det ett nytt problem. Det är väldigt frustrerande och kostsamt. Om det är något som händer, en demonstration eller en judisk helg, så stängs de och vi blir stående i timmar för att komma igenom med våra leveranser. Vi vet aldrig hur länge det tar för varorna att komma fram, och ölet skadas av att stå ute i solen för länge. Det är inte dem image vi vill visa. Vi jobbar med öl av hög kvalitet och det är viktigt för oss att kunna leverera i tid.

Under andra intifadan år 2000 sägs det att pappa Nadim Khoury lastade 50-kiloslådor med öl på åsnor för att gå igenom vägspärrarna.

– Ja, min pappa gjorde det, berättar Madees Khoury. Han har alltid varit fast beslutsam att göra affärer. Palestinier är kreativa, vi kan hitta en lösning på varje situation.

Hon hoppas att någon gång få ett slut på ockupationen.

– Vi hoppas på fred, att få en självständig stat och en ­självständig ekonomi, med en politisk lösning. Vi drömmer om att få leva ett normalt liv, precis som vem som helst i  världen.