– Vi har redan distribuerat fler än 100 sådana här sängar. Vi samarbetar med 16 vårdorganisationer. Den här lastbilen ska till ett sjukhus i Kharkivområdet. Och i morgon måste vi lasta en ny bil full med varma kläder och vårdutrustning som ska skickas till armén vid Kramatorsk, säger Anatoliy Akulov, den 37-åriga Kievbon som ansvarar för hela arbetet.

Anatoliy Akulov är född i Irkutsk i Sibirien till ryska föräldrar och flyttade till Ukraina som barn. Han säger att han saknar ukrainskt blod, vilket även hans fru gör, vars föräldrar kommer från Azerbajdzjan och även de flyttade hit när Ukraina ingick i Sovjetunionen.

– Jag tyckte inte det var viktigt att tala ukrainska innan kriget, men nu gör jag det. Innan kriget arbetade jag i åtta år som projektledare i ett byggföretag. Men nu arbetar jag bara med Ukraine in armor. 

”Västar för bara 100 euro”

Till det yttre är det här inte alls något ovanligt i dagens Ukraina. Sedan den ryska invasionen i februari i fjol kryllar det av berättelser om personer som Anatoliy Akulov, som övergett sina karriärer och arbetar med nystartade hjälpinitiativ, som också får internationellt stöd. Ukraine in armor får stöd av ­Rotary World Help och en handfull andra stiftelser i Kanada och USA. 

Men det stannar inte vid att man distribuerar vårdutrustning. 

– Vi bildades under krigets första vecka och det första vi började göra var att tillverka skottsäkra västar. Vi kikade först på att köpa färdiga västar på marknaden, men priserna, suck … De steg något alldeles enormt. En enda väst skulle kosta 900 euro. Istället började vi köpa in metall och corduratyg och nu tillverkar vi egna västar för bara 100 euro styck, säger Anatoliy Akulov.

Han öppnar bagageluckan till en bil i närheten och plockar fram ammunitionshölster, radio- och granathållare, samt skyddsplattorna av stål, gummi och pressad ull, som organisationen också tillverkar. 

– Vi säljer ingenting. Vi vill inte kommersialisera detta utan allting ges bort gratis till våra soldater, säger Anatoliy Akulov.

Underjordiskt initiativ

Ukraine in armor är något så ovanligt som ett privat, underjordiskt initiativ för att tillverka militärutrustning – i protest mot de höga marknadspriserna. Vanliga civila ukrainare har tagit saken i egna händer för att utrusta landets väpnade styrkor, som särskilt i början av kriget men även nu lider brist på utrustning. 

Några dagar senare får Dagens ETC åka med till en av organisationens hemliga lokaler där utrustningen tillverkas. Det är en fabrik en dryg timmes bilfärd bort från den ukrainska huvudstaden. Personen som ansvarar för arbetet här heter Oleksandr Golub. Innan invasionen förra vintern tillverkade han och hans anställda buss- och tågsäten för den ukrainska kollektivtrafiken.

Nu har man helt ställt om produktionen. På övervåningen i fabriken sitter ett antal kvinnor och syr uniformer av kamouflagemönstrat tyg. Där ligger högar av hölster och skyddsvästar. 

– Vi har designat ­västarna själva genom att studera några tysk- och amerikansk­tillverkade västar som getts till oss. Hittills har vi sytt upp 5 500 västar och tillverkat ­dubbelt så många skydds­plattor. Men vi har fått ordrar på 35 000 västar av olika förband. Vi skulle kunna tillverka allihop men det är en fråga om att få in mer resurser, säger Oleksandr Golub.

Produktionen här i fabriken har av allt att döma varit så framgångsrik, att man också fått möjlighet att ta arbetet ett steg längre. Vi går ner en trappa till markplan och där, vid ena kortsidan av lokalen står ett dussin män i smutsiga arbetskläder. Istället för att svetsa ihop bussäten har de ställt om till att konstruera snabbgående buggybilar åt den ukrainska armén. 

– Sju bilar är klara och vi har fått en första order om att tillverka tolv stycken åt en underrättelseenhet som använder drönare, säger Oleksandr Golub. Designen har tagits fram av ett team av ingenjörer och vi står hela tiden i dialog med soldaterna som använder bilarna.

Motorer från Lada

Motorerna och växel­lådorna kommer från gamla sovjetisktillverkade Ladabilar som står uppställda på hög på baksidan av fabriken. Det är inte en bilmodell som är känd för en utmärkt kvalitet, men fördelen är att det finns reservdelar tillgängliga överallt i Ukraina. Till skillnad från västtillverkade militärfordon, om de skulle gå sönder. 

– På det sättet är våra buggys bättre än amerikanska Hummers, säger Oleksandr Golub med glimten i ögat.

Man arbetar i detta nu också med att ta fram en ny modell som ska vara utrustad med fyra säten. Vi går till ett litet kontor i lokalen där en assistent sitter vid en dator. Han visar i flera filmklipp hur en prototyp redan är färdig och att den provkörs av olika ukrainska soldater och förband. 

”Kriget betyder business”

I några av klippen skymtar det också förbi en blågul flagga tillhörande Azovbataljonen, den före detta frivilligmilisen som numera är en del av det ukrainska nationalgardet. Förbandets tidigare högerradikala kopplingar har orsakat stor kontrovers och uppmärksamhet, även om gruppen särskilt i dag är av mycket begränsad storlek. Azovbataljonen finns med bland de grupper Ukraine in armor listar som samarbetspartners, tillsammans med den ukrainska polisen och olika delar av försvarsmakten. 

Tillbaka i Kiev förklarar Anatoliy Akulov att alla som bekämpar den ryska invasionen får ta emot Ukraine in Armos produkterna – oavsett flaggor och beteckning. Han svär sig fri från politiska kopplingar och säger att han bara vill bidra till att Ukraina vinner kriget – och det utan att bidra till någon korruption.

– Ukraina har precis som alla länder bra och dåliga personer. För vissa personer betyder kriget business, men vi vill ändra på det här. Därför ger vi bort allting vi tillverkar. Nästa steg är att vi också ska börja tillverka egna militära drönare.