Meloni anklagade de internationella människohjälpsorganisationer som bemannat båtar för att rädda migranter i sjönöd för att ”organisera taxiservice till flyktingarna”, vilket väckte en storm av kritik. Samtidigt förklarade hennes inrikesminister ­Matteo Piantedosi att Italien skulle vägra ta mot de räddningsbåtar som väntade utanför italienska hamnar med medtagna migranter i behov av sjukhusvård.

Piantedose slog fast att båtarna inte var Italiens problem:

– De är tvärtom ett ansvar för de länder under vilkas flaggor båtarna opererar, i de här fallen Tyskland och Norge, sa han fast i ett uttalande.

Inte bara Tyskland och Norge vänder sig mot Piantedosis kreativa tolkning av lagen. Han och Italien anklagas för att bryta mot mot FN:s konventioner som kräver att alla länders fartyg har skyldighet att ge assistans till varje människa som riskerar allvarliga skador till havs. Detta har också lett fram till en diplomatisk kris mellan Frankrike och Italien, sedan Frankrike av humanitära skäl tillåtit räddningsbåtar att angöra franska hamnar sedan de stoppats att lägga till i Italien.

Tonar ner kritiken

Eftersom Italien är helt beroende av bidrag från EU för att inte kastas ut i en djup ekonomisk kris har Meloni och hennes regering tonat sin EU-skeptiska politik och retorik. Samtidigt har hon inte anvisat någon lösning på de strukturella problem som den italienska ekonomin brottas med.

Italien har den tredje största statsskulden av OECD:s 38 länder. Skulden uppgår nu till cirka 150 procent av landets bruttonationalprodukt, samtidigt som medelinkomsten gröps ur för landets invånare.

Dessutom är andelen kvinnor på arbetsmarknaden en av de lägsta i Europa och födelsetalen mycket låga, 1,2 barn per kvinna. Det är den näst lägsta i Europa och Italiens befolkning har minskat sedan 2015, vilket minskar möjligheterna till förändringar inom överskådlig framtid. Att Meloni utsett en djupt religiös och konservativ katolik, Eugenia Maria Rocella, till familjeminister tyder inte på någon ny inriktning på politiken. Inte heller att familjedepartementet numera också fått ansvar för födelsetalen. Ingen tror att en hårdare anti-abortpolitik kommer att öka antalet arbetande i Italien.

Roccella har liksom Meloni betonat familjens betydelse i samhällsbygget och inget tyder på att barnomsorgen kommer att byggas ut eller att de höga avgifterna för denna kommer att sänkas.

Kan vara lösning 

Ekonomer både inom EU och Italien slår fast att Italien måste få fler i arbete för att ekonomin ska kunna utvecklas och att immigration är den enda kortsiktiga möjligheten. Istället har regeringen, både Melonis parti Italiens Bröder och samarbetspartnerna Lega och Forza Italien i valen lovat en minskad invandring. Regeringen håller fast vid principen ”jus sanguinis”, blodets rätt, vilket innebär att även invandrarbarn som fötts i Italien kan nekas medborgarskap.

Ett sätt att underlätta invandring och integration är en ny möjlighet som introducerats utan regeringens stöd. För att öka tillgängliga bostäder för nytillkomna har många lokala myndigheter infört initiativet ”casa1euro”, vilket betyder att kommunen tar över gamla fastigheter mot att man efterskänker skatter och de kommunala skulder som finns på huset. Sedan säljer kommunen fastigheten för en euro till den som är intresserad. Den som köper måste sedan renovera huset.

På många ställen har det blivit en succé. I en mindre ort, Mussomeli på Sicilien med drygt 10 000 invånare, berättar borgmästaren för tidskriften Economist att man på det sättet sålt 330 hem i den historiska delen av staden. Köparna är från 18 olika länder – ingen av dem är italienare. Nu är staden levande igen.