– Frankrike kommer aldrig godkänna någon förändring av något slag, sade den franska presidenten Francois Hollande några dagar före omröstningen i slutet av april.
En gång i månaden, år ut och år in, byter de 751 parlamentarikerna i Bryssel arbetsplats och reser femtiofem mil söderut till franska Strasbourg för att rösta.
Sammanlagt cirka 5 000 ledamöter och tjänstemän med drivor av papper, datorer, kläder och personliga tillhörigheter ingår i flytten. Femton lastbilar beräknas köra skytteltrafik mellan städerna bara för att transportera tjugo ton papper. Förutom parlamentets ledamöter hänger också lobbyister, assistenter och journalister med i flyttkarusellen.
Efter fyra dagars arbete i Strasbourg packar de igen och återvänder till Bryssel.
Så har det sett ut ända sedan Sverige gick med i EU. Systemet bygger i grunden på en uppgörelse mellan Frankrike och Tyskland, som 1992 drev igenom att EU:s huvud-säte formellt skulle ligga i Strasbourg, trots att det mesta av unionens arbete av praktiska skäl redan var förlagt i Bryssel. Strasbourgs symbolvärde för den tysk-franska försoningen efter andra världskriget och den maktfaktor huserandet av ett huvudsäte innebar vägde tyngre. Och varken Frankrike eller Tyskland har sedan dess visat sig särskilt tillmötesgående i fråga om förändring. Numera genererar mötena i Strasbourg dessutom en mängd arbetstillfällen och ökade intäkter för den franska staten.
I en rapport från 2007, beställd av Europaparlamentets gröna block, beräknas pendlandet till Strasbourg årligen släppa ut 19 000 ton koldioxid, motsvarande 14 000 tur- och returresor med flyg över Atlanten. Kostnaden för allt resande, extra boende och dubbla underhåll beräknas ligga på runt 2 miljarder kronor per år.
Flera svenska EU-parlamentariker har varit ledande i protesterna mot flyttkarusellen. Under sin tid som EU-parlamentariker lämnade Cecilia Malmström (FP) in över en miljon namnunderskrifter till kommissionen med krav om att frågan om Bryssel som permanent säte skulle utredas. Och förra året utsågs EU-parlamentarikern Anna Maria Corazza Bildt (M) till ordförande i en arbetsgrupp som ska ta fram nya förslag för att stoppa karusellen.
– Vi jobbar för ett mer effektivt parlament, som inte slösar med skattepengar och inte påverkar -miljön så negativt. Våra medborgare vill ha det och vi måste kämpa för det, sa hon till SVT i samband med utnämningen.
Men eftersom alla medlems-länder, inklusive Frankrike, måste vara överens för att fördraget ska ändras ser det fortsatt dystert ut, trots omröstningen i EU-parlamentet härom veckan.
Nej till granskning av utgifter
Vid omröstningstillfället lyckades parlamentarikerna däremot driva igenom ett nej till att ledamöterna ska behöva redovisa hur de spenderar sina ersättningar på motsvarande drygt 40 000 kronor, som är till för allmänna utgifter som exempelvis kontorsmaterial, telefonräkningar och resor inom det egna landet. Parlamentet röstade också för att stryka punkt 43 ur budgetkontrollutskottets resolution som tidigare löd: “Europaparlamentet är bekymrat över att ersättningen för allmänna utgifter inte granskas och att den betalas ut utan några ordentliga styrkande handlingar.” Av de svenska EU-parlamentarikerna röstade alla i allianspartierna och Sverigedemokraterna för ändringsförslaget.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
