Flyktingar som riskerade livet i små gummiåtar skulle tvingas tillbaka till Turkiet. ”Det är viktigt att vi får stopp på de här farliga resorna och sätter stopp för människosmugglarna”, sa Löfven. Men flyktingströmmen tog bara en annan och farligare väg, till Italien. Ännu fler miste livet på Medelhavet, fler fastnade i helvetet i Libyen. Men färre kom till Grekland.
Nu kommer ett par hundra flyktingar om dagen till den grekiska ö-världen igen, fyra gånger fler än i våras. Om inte båtarna förliser på vägen. Drygt 3 000 människor har hittills drunknat på den livsfarliga resan.
Tusentals i tunna sommartält
Mohammadi Naiem arbetar sedan flera år för organisationen Refugee Support Aegean (RSA) på den grekiska ön Lesbos. Han tolkar från flera språk och ger stöd till människor som flytt och lyckats ta sig till ön som gränsar till Turkiet.
– I går besökte jag flyktinglägret i Moria. Där trängs 7 000 människor, tusentals av dem i små tunna sommartält, packade sex personer i tält för två. Gravida kvinnor bor i tält som inte ens går att sitta i. Det är kallt, det finns inget varmvatten, inga faciliteter, de tvingas köa i timmar för att få mat. De gravida kvinnorna är särskilt sårbara, men har inte flyttats till något bättre ställe, säger Mohammadi Naiem.
Många kvinnor är rädda och vågar inte röra sig ute kvällstid.
– En kvinna som jag stöder berättar att kvinnor inte vågar gå till de få toaletterna, de vittnar om dagliga bråk mellan människor och olika etniska grupper. De är rädda att bli slagna och trakasserade, den psykiska pressen är stor, säger han.
Bärgar drunknade
Nya flyktingar anländer hela tiden till ön och slussas till det redan överfulla Moria för att registreras. De flesta kommer från Syrien, Afghanistan och Irak.
– I går kväll kom en liten båt med 82 flyktingar. 82! Det brukar vara 50-60 människor ombord. En familj som förlorat sin son berättade hur smugglarna sagt att de skulle vara 30 i båten, men det kom bara fler och fler. Människor knuffades och trängdes för att få plats. Familjen förlorade varandra ur sikte ombord. När pappan letade efter sonen hittade han honom under benen på en annan flykting, och försökte få loss honom. Men det var för sent. Vi begravde honom, berättar Mohammadi Naiem.
RSA är en av få hjälporganisationer som också letar efter båtvraken och bärgar drunknade.
– Vi hittade bland annat en mamma och tre av hennes barn, det fjärde är inte återfunnet. Inte så många organisationer vill arbeta med de döda. De döda är de mest bortglömda i krisen. Men överlevare behöver veta vad som hänt deras nära och kära. Vi ordnar med dna-prov och hjälper till med begravningar, säger Mohammadi Naiem.
Vad säger du om flyktingsituationen här, och på andra ställen, de senaste åren?
– Jag säger att det är en skam för Europa, det är ingen semester dessa människor är ute på. Europa måste ge asylsökande en säker väg undan krigen och konflikterna, krig som västländerna själva många gånger skapat och är inblandade i. Du kan inte stänga gränserna och sedan säga ”Stanna i ditt hem – som vi har bombat sönder och samman”, säger han.
Inga vinterförberedelser i Moria
UNHCR kallar Medelhavet ”en massgrav för båtflyktingar”. Gränsen i Medelhavet är den dödligaste i världen. 2016 drunknade 5 096 människor.
– EU:s länder försöker hålla kvar flyktingarna här, eller skicka tillbaka dem till Turkiet. Europas politiker borde komma hit och se hur svårt människor har det. Det är EU som har skapat lägret, men ingen hjälper Grekland. Förra året dog sex människor av köld i Moria, knappt något har blivit bättre. Det pågår inga förberedelser inför vintern. Det är människor det handlar om, det går inte att leva här, säger han.
Mohammadi Naiem kom själv till Lesbos 2002, i en liten plastbåt som flykting från Afghanistan.
– Jag kunde ha drunknat. Jag har varit om de svårigheter de asylsökande genomlider här, och som människa måste jag försöka hjälpa. Vi som organisation försöker bistå människor så gott vi kan, säger Mohammadi Naiem.
