Det ryska folket, säger hon, har förlorat lika mycket som hon själv.

Sedan säger hon: Jag ska fortsätta.

Videon, där Julia Navalnaja deklarerar att hon tar över sin makes kamp, sändes tre dagar efter Aleksej Navalnyjs död. 

– Det var verkligen väldigt dramatiska dagar. När det officiella beskedet kom blev den ryska oberoende offentligheten nattsvart, säger Stefan Ingvarsson, analytiker vid Centrum för Östeuropastudier. 

Många tappade hoppet och kände att förlusten var så stor att de inte kunde föreställa sig hur de skulle kunna gå vidare.

– Det är viktigt att förstå den bakgrunden för att sedan förstå hoppet som knyts till henne när hon träder fram i det förtvivlade läget och säger att hon kommer axla sin mans roll.

Radikalare än Navalnyj

Julia Navalnaja är nationalekonom i grunden, men slutade jobba när hon gifte sig med Aleksej Navalnyj år 2000. På grund av att hon ofta hållit sig i bakgrunden är det många som tagit henne för en hemmafru, men sanningen är att hon varit högst involverad det politiska arbetet från första början.

Hon var hans främsta rådigare och hon var både strateg och talskrivare.

– Hon var hans främsta rådigare och hon var både strateg och talskrivare, säger Stefan Ingvarsson.

Julia Navalnaja är alltså ingen nykomling inom rysk politik, och hon har sina egna åsikter:

– Navalnyj nämnde i en intervju en gång att Julias syn på rysk politik och vad som pågår ofta är mer radikal och mer definitiv än hans egen, berättar Rysslandsexperten Margarita Zavadskaya vid utrikespolitiska institutet i Helsingfors.

Den ryska oppositionen är dock inte en enad grupp utan består av många olika delar med många olika visioner för ett framtida Ryssland. Men hittills verkar det som att Julia Navalnaja, om någon, kan vara en enande kraft. När hon gick ut och sa att hon skulle ta Aleksej Navalnyjs roll ställde sig väldigt många av de andra oppositionella bakom henne, säger Stefan Ingvarsson.  

Utsatt för smutskastning

Men sedan dagen hon sa att hon skulle fortsätta kampen har Kreml arbetat för att smutskasta henne. I rysk propaganda kallas hon för en gold digger som drar fördelar av att hennes man har dött.

– Jag tänkte länge på om jag skulle komma hit eller flyga direkt hem till mina barn. Men sedan tänkte jag på vad Aleksej skulle ha gjort i min ställe. Och jag är säker på att han hade varit här, han hade stått på den här scenen.

Så sa Julia Navalnaja när hon höll tal på säkerhetskonferensen i München, samma dag som nyheten om hennes mans död kommit. I videoklippet kan man se hur känslosamt det är. Men enligt rysk propaganda är det inte tårar Julia Navalnaja håller tillbaka, utan ett leende. 

– De bad till och med en professionell psykolog titta på videomaterialet och avgöra om hon var genuint glad eller genuint ledsen, säger Margarita Zavadskaya. 

Det här påverkar troligen inte de som redan har en åsikt, menar hon. De som är för Julia Navalnaja fortsätter att vara för, de som är emot fortsätter att vara emot. 

– Men de som inte har bestämt sig, eller de som generellt håller sig borta från politik, de kan påverkas.

Den största utmaningen

Vad den hårda propagandan dock signalerar är att den ryska regimen faktiskt är rädd för vad Julia Navalnaja kan åstadkomma, menar Margarita Zavadskaya.

Hon tror också att det just nu finns många i Ryssland, särskilt kvinnor, som kan känna solidaritet med Julia Navalnajas situation. 

– Julia har en speciell moralisk ställning som nybliven änka. Det kan nog många kvinnor som har förlorat sina söner, män och pappor i kriget sympatisera med. 

Huruvida Julia Navalnaja kommer lyckas i rollen som rysk oppositionsledare beror på flera saker. 

För det första, berättar Margarita Zavadskaya, är den ryska regimen just nu mycket stark, och visar inga tecken på svaghet. Hur detta utvecklas framöver kommer att påverka. 

Dessutom kommer omvärldens reaktioner att spela stor roll, särskilt vad gäller EU och USA. För den ryska oppositionen behöver internationellt stöd. Men den allra största utmaningen handlar om att Julia Navalnaja inte befinner sig i landet. Att Alexej Navalnyj gång på gång återvände till Ryssland var givetvis ingen slump. 

– De som talar från utsidan uppfattas sällan som trovärdiga av ryssar inne i Ryssland. De kan bli uppmålade som att de är betalade av väst, att de sålde sitt hemland. De blir enklare mål för den ryska propagandan, säger Margarita Zavadskaya.

En av Aleksej Navalnyjs största styrkor var just att han såg som en patriark, menar hon. 

– Han prioriterade inte ryssar utanför Ryssland, utan försökte nå dem inne i landet.

”Extremt svår uppgift”

Att Julia Navalnaja befinner sig i exil underminerar hennes position. Men Margarita Zavadskaya tror inte att hon kommer att åka tillbaka till Ryssland, eftersom hon då troligen skulle möta samma öde som sin man. 

För att ändå lyckas bli en trovärdig oppositionsledare handlar det nu om strategisk kommunikation, och därefter vilket narrativ hon väljer att berätta. Det gäller att hitta kommunikationskanaler, och sedan att leverera budskapet, menar Margarita Zavadskaya 

– Detta är en extremt svårt uppgift. Hon måste återetablera kopplingar till ryssar inne i landet medan hon själv befinner sig utomlands. Det är troligen den svåraste pusselbiten. 

Tror du att hon kommer att lyckas?

– Kanske. Jag är lite försiktig. Jag har viss skepticism här, men jag vill inte säga att det är omöjligt. Men de måste vara smarta. 

Nya ansikten tar över

I vår är det val i Ryssland. För Julia Navalnaja blir nästa steg att förhålla sig till det, och få med sig sina sympatisörer inne i landet.

Margarita Zavadskaya sätter stort hopp till att Julia Navalnaja kommer att klara att leda den ryska oppositionen och menar att hon är den bästa personen att göra det.

Finns en ny generation av väldigt kompetenta människor inom den ryska oppositionen.

Hur länge hon är det, är däremot en annan fråga. Kanske kommer hon att anpassa sig till de nya utmaningarna, eller så passar hon bäst för att leda nu, under en övergångsperiod.

– Julia är inte vårt sista hopp. Det finns en ny generation av väldigt kompetenta människor inom den ryska oppositionen. Så jag förväntar mig fler nya ansikten. Kanske redan nu i vår eller i sommar.

Tänker du på någon speciell?

– Jag skulle vilja säga det, men jag vet inte. Eller, jag vet några som enligt min åsikt skulle vara bra, men det är lite för tidigt att berätta för allmänheten. Det skulle bli för mycket press på dem.