Kvinnohatet är påtagligt, uppmaningarna till våld vanliga. Senaste decenniet har män som kan knytas till incel-forum och -föreställningar mördat 50 personer i Nordamerika. Men bortom det grova språket som används av männen finns även ensamhet och obefintligt självförtroende.
Vill se ut om Chads
I det senaste numret av New York Magazine skildras hur amerikanska incels väljer att plastikoperera sig i förhoppning om att kunna bryta sin situation och hitta en partner. Deras ideal är en manstyp som de kallar Chads. Attraktiva och muskulösa, framgångsrika och obekymrade. Eller som en användare skriver i ett forum för incels:
”Allt de behöver tänka på är deras nästa fotbollsmatch och att komma hem och ha en trekant med två supermodeller – supermodeller som skulle kräkas av bara tanken att röra dig.”
Incels föraktar Chads, men på ett dubbelt sätt. Incels vill samtidigt bli Chads. Reportaget visar hur de ensamma männen laborerar med sina ansikten. Till att börja med hudvård. Sedan viljan att stöpa om själva benstommen, kraniets form.
Tillsammans researchade incels sina alternativ. Det måste vara kirurgi, men vem skulle operera? Tusentals inlägg senare enades de runt ett namn: Barry Eppley, plastikkirurg i Indiana. ”En mästerlig konstnär, en överlägsen mänsklig varelse”, hyllas han i ett inlägg som jämför honom med Mandela, Shakespeare, Moder Teresa med flera.
Ute efter ”galna grejer”
New York Magazine träffar Eppley. Han har aldrig hört talas om incels. Men han vet vad de flesta av hans manliga klienter begär: utmejslade, hypermaskulina drag. Och det är kanske inte så konstigt att han inte noterat just incels, det är nämligen något av en rusning bland män generellt till plastikoperationer i USA, med en ökning på 325 procent mellan 1997 och 2015.
Eppley utför runt 450 operationer per år. Vissa är enkla, andra mer avancerade. Som att bräcka skulderblad för att sedan rekonstruera dem till en bredare ryggtavla. Eller som att implantera artificiella, svällande biceps.
Kort sagt, han erbjuder saker som andra inte vill befatta sig med. Dessutom är han inte så noga med att utreda om klienten lider av dysmorfofobisk störning eller andra psykiatriska besvär.
– Epply är den som gör alla galna grejer, säger en incel i reportaget.
En mötesplats för incels som drömmer om radikal utseendeförändring är Lookism, ett forum där användare skriver sådant som att det är självmord/mord eller kirurgi som gäller. Ja, här hyllas även Elliot Rodger, massmördaren som vissa incels betraktar som en ideolog och pionjär.
”Inget att förlora”
Fixeringen vid det egna utseendet är något som Dennis, 19, känner igen alltför väl. Han är en av de svenskar som Dagens ETC intervjuat för artiklar om incel-rörelsen. Nu tar han avstånd från hur den tänker kring sexualtet och kvinnor. Men för ett år sedan var han på väg att sjunka djupt ned i konspirationsteorierna.
– Jag är född förlorare, sa han då.
Han menade att han biologiskt inte kunde konkurrera med andra män, med Chads. Det handlade om sociala färdigheter men även om det yttre.
– Jag kunde knappt se mig i spegeln, minns Dennis.
– Jag tyckte att jag var så ful. Det fanns inget manligt i mig.
Dennis har koll på Lookism. Han noterade hur användare photoshoppade sig själva i före- och efterbilder, där de i efterbilder gjort sig stereotypt vackra, uppenbart inspirerade av manliga modellers dimensioner och symmetri.
– Många skrev att de sparade så att de skulle kunna operera sig. Tanken slog mig att göra likadant. Jag hade inget att förlora.
Det är en av de mest logiska slutsatser han drog under sin tid som incel, säger Dennis.
– Hade jag förvandlat mig från ful till snygg hade det kanske fungerat. Så är det ju. Om du är snygg har du bättre chans att hitta någon.
