Det är mestadels vapen som amerikansk militär lämnat efter sig i Irak från kriget 2003–2011. Att nu skicka in ännu mer vapen för att stoppa IS ses som ett historielöst misstag. De bombningar som USA nu utför över Syrien och Irak anses snarare späda på konflikten än stoppa den. Det är inte första gången USA hanterar en konfliktsituation i Mellanöstern med vapen. Mikael Blomdahl, forskare på Utrikespolitiska institutet, menar att den amerikanska strategin med luftangrepp på sin höjd kan slå tillbaka IS framryckningar och tillfälligt försvaga terror-organisationen.
– Att ta tillbaka territorier på marken är mer komplicerat eftersom IS finns i flera större städer där de är blandade med civilbefolkningen. Mer långtgående mål som stabilitet och demokrati – som i slutändan givetvis är nödvändigt – är mycket mer komplicerat eftersom IS är en del av ett större konfliktmönster. Om man leker med tanken att IS skulle krossas så är grundkonflikterna i Syrien och Irak fortfarande inte lösta, säger han.
Varför har USA inte lärt av tidigare erfarenheter att mäkla fred med vapen?
– Intressant att jämföra är Libyen-interventionen 2011 – Obamas första egna krig. Bortsett från uppenbara skillnader, som att Libyen är en stat vilket IS inte är, finns det likheter i strategiskt agerande. I Libyen, där Frankrike och Storbritannien var drivande, var det exempelvis också centralt att få stöd från allierade såsom Arabförbundet, vilket det är även här. När det gäller resultatet så ser situationen i Libyen i nuläget inte ljus ut. Landet saknar legitimt styre och är djupt politiskt splittrat med våldsamma politiska strider som följd.
Så varför används det som strategi?
– Det beror på vilket mål som åsyftas. Strategin från amerikanskt håll i nuläget handlar om direkt militär konfrontation tillsammans med bland annat beväpning och träning av ”moderata” rebeller. Vissa hävdar att detta är i linje med Obamas mer breda utrikespolitiska mål som handlar om att undvika markkrig, sätta press på allierade och använda militära medel som en sista utväg. Om målet är att slå ut IS krävs sannolikt ”boots on the ground”, något som framhållits av USA:s försvarschef Martin Dempsey.
Men än så länge verkar det inte aktuellt från amerikanskt håll att skicka in marktrupper i regionen. Markstriderna mot IS utkämpas i dagsläget främst av irakier, syrier och kurder. Mikael Blomdahl menar att luftangreppen även riskerar att öka rekryteringen till IS. Civila drabbas när militära medel används. Samtidigt är detta fallet även under IS framfart.
Vad har USA:s tidigare inblandning i området resulterat i?
– Det är en väldigt omfattande fråga. En grund till den nuvarande situationen är Bush-administrationens intervention i Irak 2003 och bristen på strategi när de militära målen hade uppnåtts. Där kan listan över kritik göras lång, som exempelvis att USA upplöste den irakiska armén och Baathpartiet. Inom IS led finns många före detta officerare ur den irakiska armén.
Finns det andra drivkrafter bakom än att skapa fred och stoppa terrorism?
– Detta är ett geopolitiskt centralt område där USA och västvärlden har många politiska och ekonomiska intressen och där man vill ha någon form av stabilitet. Men från ett amerikanskt perspektiv handlar luftangreppen i nuläget sannolikt först och främst om en initial underskattning och om att hejda IS framfart. President Obama har sagt att syftet är att utarma och till sist ”förstöra” IS. Man måste komma ihåg att Obama gick till val på att avsluta krigen i Afghanistan och Irak, så det är en motvillig president som intervenerar.
Vill du läsa mer om IS?
Vill du läsa mer om huruvida IS kommer kunna hålla sina territorier eller inte, varför så många unga värvas från Europa och hur minoriteterna i regionen drabbas?
Läs hela reportaget i ETC Helg. Den kan du beställa i pappersformat här.
Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.
Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.
