– Det vi kräver är att Stockholms universitet ska avsluta de samarbeten som finns med fyra israeliska universitet. Det pågår ett folkmord i Gaza, och de här universiteten har uttryckt sitt stöd för folkmordet och på olika sätt aktivt bidragit till att göra attackerna i Gaza möjliga.

Det säger Emma Bastås, som på morgonen när protesterna inleds är talesperson för gruppen vid Stockholms universitet, SU. Varje protest är fristående, men koordinerad i samarbete med de andra tältprotesterna.

– Det är också viktigt att komma ihåg att när Ryssland ockuperade Ukraina så avslutades samarbetena med de ryska universiteten med just argumentet att de hade så starka kopplingar till regimen.

En lektor vid universitetet, Anna Vogel, har kommit ut för att höra vad studenterna har att säga.

– Det här är inte en enkel fråga. Men det måste börja med samtal, säger hon.

Hon berättar att hon själv har ett pågående samarbete med en forskare vid ett israeliskt universitet.

– Jag har ju de här samtalen även med honom, och han är också emot de här attackerna. Det känns helt bakvänt att jag ska tvingas bryta kontakten med honom. Institutioner är uppbyggda av människor och om man ska bryta banden mellan institutioner, då bryter man banden mellan människor, säger hon.

”Inte neutralt”

I skuggan av en banderoll sitter några studenter som just anslutit och pratar. Matilde, som studerar lingvistik vid universitetet berättar att hon varit aktiv i protesterna tidigare, men att det här är ytterligare en möjlighet att påverka.

– Vi måste ta de chanser vi får. Det pågår ett folkmord och vi borde agera. Vi vet vad som händer, vem som mördar och är ansvarig, säger hon.

– Det känns som ett viktigt ställningstagande att göra, framförallt som samtalet ser ut just nu. Som att det skulle vara opolitiskt att samarbeta med universitet som möjliggör ett pågående folkmord. Det är inte neutralt. Jag tror att vi måste prata finansiering. SU är medfinansiärer till folkmordet, säger Natanael som också studerar på SU.

En kvinna på cykel stannar till vid dem.

– Jag vill bara säga hej, heja er!

Hon heter Gunilla Eriksson och är lektor och forskare vid institutionen för arkeologi. Hon säger att stödet för studenterna är stort inne på universitetet, även om alla inte pratar lika högt om det, och även hon tar upp Rysslands invasion av Ukraina.

– Då gick det fort och allt skulle läggas ner. Och nu görs ingenting. Det blir så tydligt när det ligger så nära vilken dubbelmoral som finns.

Tog fart i USA

Protesterna i USA tar fart efter att rektorn på New York-universitetet Columbia, Nemat Shafik, uttalat sig inför kongressen om skolans svar gällande antisemitismen i samband med demonstrationer mot Israels attacker mot Gaza. Den 17 april slås tält upp utanför campus. Dagen efter försöker polisen rensa området. Det blir oroligt och över 100 personer arresteras.

Därefter sprids protesterna till andra amerikanska universitet, och konfrontationerna med såväl motdemonstranter som med polisen intensifieras. I slutet av april stormar polisen en byggnad som studenter ockuperat vid Columbia, och några timmar senare kallas kravallutrustad polis in till University of California efter att en stor grupp maskerade motdemonstranter kommit till universitetet för att riva lägret, och sammandrabbningarna blir våldsamma.

Universiteten i USA kallar tältaktionerna för olagliga, och över tusen personer har gripits i samband med protesterna.

I början av maj sprider sig protesterna till universitet runt om i världen. I Frankrike går polisen in hårt under de första dagarna, och den 2 maj förs studenter bort från totalt 23 lärosäten i landet. I Paris, på universitetet Sciences Po barrikaderar ett 70-tal studenter en byggnad. Natten till den 3 maj bryter sig polisen in och för bort studenterna som stod bakom ockupationen.

Irländska universitetsstudenter bötfälls på totalt över 2,4 miljoner kronor vid toppuniversitetet Trinity college Dublin sedan de protesterat mot skolans hållning i attackerna mot Gaza.

I Storbritannien sätts tält upp utanför flera stora universitet, och byggnader ockuperas. Högsta domstolen i Quebec, Kanada, avslår en begäran om att tvinga bort fredliga protesterande, och även i Australien förs protester med tältläger som går lugnt till.

Sprider sig till Europa

En vecka in i maj finns tältläger i flera europeiska storstäder och från Nederländerna, Italien, Tyskland och Spanien kommer rapporter om veckolånga protester och polisingripanden. Den sjunde maj bildas tältläger i Helsingfors och Köpenhamn. I Finland kräver studenterna att att alla finländska universitet inleder en bojkott mot alla israeliska institutioner, särskilt universitet, och i Danmark uppger gruppen Studenter mot ockupation att de i flera år försökt föra dialog med skolan om att inte investera i företag med koppling till israeliska bosättare. ”Vi nöjer oss inte längre med en försiktig dialog som inte leder till konkreta åtgärder”, skriver de på sociala medier.

I Sverige dröjer det en vecka till, men den 14 maj finns tält utanför universiten i Uppsala, Göteborg, Lund och Stockholm. Vid Kungliga tekniska högskolan, KTH, i Stockholm står tälten inne på borggården. Här är Simone Zambrin talesperson, och han berättar att samtalen med KTH pågått sedan november utan att några förändringar gjorts.

– Den här protesten kommer inte ur det blå, utan efter månader av försök till dialog med skolan. Det här är vår sista möjlighet att protestera. Och vi kommer att stanna så länge som det krävs.

Han är student vid KTH, och säger att han hoppas att skolan inte ska ta till metoder liknande dem i USA, utan acceptera protesten och att de har rätt att använda sin yttrandefrihet och tälta utanför skolan. Kravet vid KTH är att alla samarbeten med israeliska lärosäten ska avslutas, liksom alla samarbeten med företag inom vapenindustrin.

– Vi är här av två anledningar, den främsta är av medmänsklighet. Jag kan inte föreställa mig hur det är för den palestinska befolkningen och det de utsätts för just nu. Så som människa är jag här av solidaritet med dem. Den andra är som student vid den här institutionen. Det är en ledande institution på sitt område i världen, men för tillfället bidrar de till Israels folkmord av palestinier genom sina samarbeten. Det vill inte jag associeras med eller på något sätt veta att mina studier här är en del av, säger Simone Zambrin.

Banderoller målas, informationsfoldrar klipps och det delas ut mat och vatten.

Sker koordinerat

Vid universitetet i Stockholm har studenterna börjat fixa lunch till alla som deltar. Det finns redan halvvägs in på den första dagen en struktur och form för möten och beslutsfattanden, och många som deltar berättar att de har tidigare erfarenhet av politiskt engagemang. En till talesperson har valts, Oruba Abu-Hammam.

– Vi vill se handling nu. Vi vill se sanktioner mot Israel nu och att SU avbryter alla avtal som universitetet har med israeliska universitet, säger hon.

Oruba Abu-Hammam vid tälten i Stockholm.

Även här har studenterna försökt föra dialog med skolans ledning.

– Vi har försökt i sju månader, utan att få gehör. Sju månader av folkmord. Sju månader av bomber. Palestinska akademiker är måltavlor för den israeliska militären, det syns tydligt på vilka byggnader man bombar och hur man bombar dem. Det är inte bara ett folkmord utan man försöker radera hela samhället. Man förstör infrastrukturen men också de allra viktigaste delarna i ett samhälle, och därmed möjligheterna för att kunna återhämta sig och utvecklas. Våra universitet och forskningscenter är pelare i civilisationen. Här lär de ut folkrätten, de mänskliga rättigheterna och internationell lag. Ändå agerar inte svenska lärosäten när palestinska universitet bombas.

Protesterna i Sverige kommer plötsligt och får stor medial uppmärksamhet. En anledning är att det sker så koordinerat mellan städerna. Samtalen mellan studenterna i landet har pågått länge. Det finns en gemensam bild av problemen, samarbetena och om universitetens uttalanden om läget, som studenterna lyfter förvränger folkmordet. Det finns också både en vilja att förändra som vuxit sig starkare under vintern och ett nätverk redo när det är dags.

– Det började kraftfullt. Vi lyckades visa enighet mellan studenter men också med akademiker och anställda på universiteten. Det är tack vare ett arbete som började långt innan tältlägrena tillkom, säger Oruba Abu-Hammam.

Vittnesmål om att polisen blir mer våldsamma ökar i slutet av maj och början av juni.

Eskalering

Under veckorna som följer hålls olika aktioner. Först hålls walk-outs, då studenter koordinerat reser sig upp och går ut ur föreläsningssalar. Sedan trappas det upp med sit-ins. Studenterna går in på institutioner med samarbeten eller som de tycker har ett särskilt ansvar och sätter sig ner i korridorerna med plakat och slagord.

Vid KTH uppger studenterna att de blir utelåsta från toaletterna och att väktare går med hundar som de hetsar att skälla runt tältlägret på nätterna.

– Stämningen var aldrig särskilt trevlig från ledningens sida, inte ens innan vi satte upp tälten. Men det har absolut blivit värre, säger Simone Zambrin.

Situationen eskalerar ytterligare den 29 maj, när Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch besöker KTH. Polisen går in med hundar i folkmassan och flera personer frihetsberövas och misstänks för brottet ohörsamhet mot ordningsmakt. På sociala medier sprids videoklipp på hur en polis tycks tappa kopplet till sin hund, vilket resulterar i att den springer fritt mot demonstranter. Polisen springer efter och får tag i kopplet.

– Allt känns väldigt aggressivt, de höll demonstranterna i ett hörn, och har hundar och hästar. Det är onödigt, allt vi vill är att ha ett samtal, säger Nada, som är en av demonstranterna på plats.

Demonstranter förs bort utanför KTH, 29 maj.

Polisen uppger att demonstranterna skrikit och stört mötet.

Protest mot ny rektor

Den fjärde juni ska en ny rektor presenteras vid SU, Hans Adolfsson. När han kliver upp på scenen ställer sig en person i publiken upp.

– Kommer du som ny rektor att stå på barnen i Gazas sida, och avbryta samarbeten med lärosäten i Israel så som man gjort med ryska? frågar hon.

Från scenen kommer svaret: ”Frågan kan utmärkt väl ställas så snart Hans har fått presentera sig, så ska vi ge utrymme för den frågan”.

Fler personer i publiken ställer sig upp, med liknande frågor och budskap. Efter några minuter avbryts presentationen för en paus. Scenen töms, åhörare går ut i foajén. Lamporna släcks, och hög musik sätts på i högtalarna som för att överrösta protesterna. Ett tiotal studenter går till scenen med händerna knutna i luften. ”Student intifada” och ”16 000 mördade barn” ropar de genom musiken och sätter sig på scenen. När polisen går fram till dem håller en av dem fram en kamera och filmar var och en av studenterna och informerar dem om att de har en kort stund på sig att lämna scenen, annars kommer de att gripas misstänkta för brott. Därefter tar polisen tid. Bara en av studenterna reser sig och går frivilligt, de andra bärs ut en i taget och sätts i polisbilar utanför.

Utanför aulan pågår en protest där studenter sitter på golvet med banderoller, och tal hålls genom megafon. Efter en liten stund återupptas mötet i aulan och Hans Adolfsson presenterar sig. När det är dags för frågor ställer sig Victor Nygren upp. Han är doktorand i socialantropologi och har ett brev med sig, undertecknat av 400 anställda vid universitetet. Han läser brevet, och Hans Adolfsson svarar att han inte kan agera i frågan, utan det är i så fall upp till regeringen. Samtidigt säger han att han är för en större frihet för svenska lärosäten från regeringen.

Ockuperar kårhuset

Terminen närmar sig sitt slut, och aktionerna tätnar. Den sjunde juni ockuperar ett 20-tal studenter kårhuset på KTH. De barrikaderar dörrarna in till våningen de intar och låser sedan in sig i ett rum. 

Polisen anländer till platsen efter ungefär en halvtimme.

Utanför hålls en protest till stöd. Simone Zambrin är talesperson.

– Vi ockuperar eftersom studentkåren inte funnits där för oss, vilket vi anser är deras uppgift att göra våra röster hörda, säger han och fortsätter:

– Det kanske ser extremt ut, men jämfört med situationen i Gaza är det här ingenting.

Ockupanterna och demonstranterna på gatan kommunicerar med varandra. ”Om vi börjar sjunga så betyder det att polisen tagit sig in” lyder meddelandet inifrån från kårhuset.

Polisen begränsar området där de som protesterar utanför får röra sig med hästar och hundar.

Situationen beskrivs efteråt av polisen som att det hela gått lugnt till, men protesterna på framsidan möts av hästar, poliser som knuffar undan dem som står på fel sida av gatan med nackgrepp och polishundar som med långt koppel släpps mot demonstranterna. Ingen kommer till skada.

Det dröjer nästan tre timmar innan polisen tagit sig in i rummet, och de som ockuperat grips. En stund senare körs de till häktena på Norrmalm och Södermalm. Protesterna utanför avtar.

Vid Stockholms universitet flyter dagarna med olika tempo. Morgonen den 13 juni står Tilde och dukar fram frukost.

Blir bättre av frukost

Frukost dukas fram varje dag, berättar Tilde.

– Vi blir helt enkelt bättre aktivister när vi äter frukost, och det märks, säger hon.

Tilde är nyexaminerad, och den här morgonen förbereder hon sig för att åka till Spanien där hon ska presentera sitt examensarbete på en konferens för miljö och hållbarhet.

Den här morgonen är stillsam. En kille spelar på ett stort vitt piano i mitten av lägret för den som vill lyssna, folk sitter i fåtöljer och soffor och småpratar. Flera personer säger att de bara hade räknat med att tälta på universitetet i några dagar, nu har det gått en månad.

– Och nu är det oklart vad som händer framöver. Vi tar det dag för dag, säger en student.

Dagen efter har studenter från SU och andra demonstranter på plats på Strömparterren framför riksdagen klockan 07 på morgonen. De fyller två gräsmattor med tält, spelar musik och håller tal om situationen i Gaza och om sina krav.

– Universiteten skyller på makthavarna, så nu tar vi det vidare, säger Tesfaye Woubshet Ayele som är talesperson.

Universitetet har inte svarat på studenternas krav, berättar han, och de hänvisar hela tiden till regeringen. De kan inte agera i utrikespolitiska frågor.

– Då får ta vår aktion vidare hit, säger han.

Att universiteten inte kan agera självständigt, är ett tecken på att regeringen lägger sig i universitetets frihet, säger Tesfaye Woubshet Ayele.

– Om det är så, så är det olagligt. Så vi vill även belysa det och hoppas att det utreds.

Aktionen vid SU har alltid varit öppen för alla, säger Tesfaya Woubshet Ayele, men med den här aktionen hoppas de nå ut till ännu fler så att rörelsen kan växa ännu mer.

– Vi behöver alla som vill vara med, alla är välkomna.

Låser ihop sig

En timme efter att tälten sätts upp vid riksdagen ska KTH utrymmas. I en cirkel med flera ringar sitter studenter som markerar tydligt att de inte kommer att lämna frivilligt.

Ytterst, sitter dem som kommer att gå när de riskerar bli misstänkta för brott. Innanför, sitter de som tänker stanna. De har låst ihop sina ben med cykellås. Några har limmat ihop sina händer.

Polisen kommer med bultsax och metallsåg, men konstaterar att sågen kan bli farlig. De klipper två lås försiktigt med bultsax.

Efter en liten stund upptäcker en av poliserna att det räcker med att ta bort studenternas skor, så kan låsen avlägsnas över fötterna.

Vid tiotiden har alla studenter avlägsnats från borggården och alla tält, madrasser och banderoller som finns kvar bärs in i en lastbil och körs bort. Ett 40-tal personer fortsätter protesten utanför borggården.

Framför riksdagen är stämningen festlig. Polisen väntar hela förmiddagen, och de som slagit läger dansar, sjunger och lyssnar på tal.

Fler och fler sätter sig i tälten. Några binder ihop sina armar för att bli svårare att dra ut ur tälten.

När polisen väl kommer ner för att ta bort tälten är det i stor skala. De bär ut dem som sitter i tälten och knölar ihop tälten på några minuter.

Polisen avlägsnar tälten.

Ingen grips just då, men lite senare frihetsberövas två personer. När polisen återvänder upp till Norrbro följer demonstranterna efter. Någon försöker slå upp ett tält uppe vid vägen, och poliserna gör ett försök att ta tältet men misslyckas.

En liten stund senare går polisen mot gruppen igen. Nu knuffas folk omkull. De får tag i tältet, men flera personer sitter kvar på marken när polisen går tillbaka, några håller sig för huvudet.

En person kräks kraftigt, och det blir värre när han försöker ställa sig upp. Ambulans tillkallas och han förs till sjukhus med hjärnskakning.

En läkare och en sjuksköterska som är på plats för att se till att alla får tillgång till vård om de behöver, berättar att de såg en tydlig eskalering.

– Man märkte att polisen hade tröttnat, de var betydligt mer irriterade. Killen som fick hjärnskakning fick ett hårt slag mot huvudet, säger sjuksköterskan.

– Han tappade medvetandet, säger läkaren.

De vill båda vara anonyma, främst för att de är oroliga för påhopp från extremhögern. Det är provocerande att polisen inte är mer varsamma, säger de. De har sett vid flera tidigare tillfällen att polisen kan deeskalera situationerna med studenterna.

– Men nu gjorde de motsatsen, trots att de är utbildade att just deeskalera. Det där hade definitivt kunnat undvikas, säger läkaren.

– De är många, det fanns ingen anledning för dem att gå fram så hetsigt, lägger sjuksköterskan till.

Protesten övergår till en spontan demonstration som går till Mynttorget, och sedan tillbaka till riksdagen. Så småningom avslutas den.

”Har kört bort oss”

Lägret vid KTH är borta. Bland studenterna som protesterat här är frustrationen påtaglig.

– Vi spenderade månader på det här, och de har kört bort oss. Det mest provocerande är att de konsekvent vägrat lyssna på oss. Det är en sak att inte vilja förändra, men att inte ens lyssna på sina studenter. Det har jag svårt att förstå, säger Simone Zambrin.

Vid SU firas månaden ut med en fest och mer pianomusik. Någon sätter eld på pianot sent in på natten. Lägret lämnas, men protesterna fortsätter.

– Det vi lärt oss här och den gemenskapen som skapats kommer inte bara försvinna. Vi vet inte hur aktionerna kommer att se ut framåt, det kommer att bestämmas eftersom. Men det slutar inte här, säger en av studenterna.

När Oruba Abu-Hammam ser tillbaka på tältaktionen i efterhand konstaterar hon att det på många sätt var lyckat, men att det finns saker att ta med sig framåt. Bland annat vill hon se en starkare bas i studenternas organisering så att de inte behöver förlita sig på andra grupper, ett arbete som pågår just nu. Det andra handlar om att få in fler palestinska röster. Hon har själv kommit till Sverige från Palestina tillsammans med sina föräldrar, och ser det som både självklart och nödvändigt att fortsätta ge fler palestinier utrymme.

– Det arbetet måste ske mer aktivt. Dels handlar det här om Palestina och då måste palestinier få höras. Jag tror dessutom att vi kommer få ett starkare genomslag om vi lyckas inkorporera palestinska röster i studentrörelsen.

På sociala medier skriver en grupp ”Kolla hur studenterna skakade liv i Mediesverige med denna briljanta aktion” och ”Den här rörelsen går inte att stoppa, de kan röja hur många tältläger de vill, vi kommer igen och de vet inte när, var eller hur. Länge leve motståndet – vi ska befria Palestina”.

Israels attacker mot palestinier i Gaza fortsätter. Dödssiffran närmar sig 40 000, och minst 80 000 skadade sedan den 7 oktober, enligt qatariska tv-kanalen Al Jazeera.

Under juni fortsätter protesterna mot Israels ockupation och pågående folkmord med demonstrationer genom städerna, tältprotester i köpcentrum, aktioner vid tal i Almedalen och en båtprotest utanför Djurgården i Stockholm.

Oruba Abu-Hammam låter hoppfull när hon konstaterar att rörelsen lever och utvecklas fortfarande.

– Vi tar inte sommarlov eller något. Folkmordet fortsätter, ockupationen av Palestina fortsätter. Läget där blir grymmare varje dag. Tältlägrena var inte början, och att de är borta är inte slutet. Vi kommer fortsätta eskalera vårt motstånd så länge det krävs, säger hon.