Med hjälp av surrogatförmedlingar erbjuds ”ofrivilligt barnlösa” svenskar möjligheten att runda lagar och system genom att vända sig till andra, mindre nogräknade, länder.

I SVT-dokumentären ”Vi ska ha barn” av Negra Efendic får vi följa just en sådan förmedling. Nordic Surrogacy beskriver sig själva som störst och bäst i Norden med en årlig omsättning på 20 miljoner kronor. För 700 000 kronor och uppåt kan vem som helst bli förälder.

Bland många betalande kunder finns ett par i 70-årsåldern vars treåriga tvillingar blivit tvångsomhändertagna efter upprepade besök från socialtjänsten.

Historien, och pensionärsparets hopplösa kamp för att återfå vårdnaden om barnen, är såklart hjärtskärande på många sätt, men sätter också fingret på en rad problem.

Dels hur extremt oreglerad en marknad – där 70-åringar kan bli småbarnsföräldrar mot betalning – är. Dels att allt till syvende och sist handlar om just pengar.

Den internationella surrogatmarknaden värderas till 150 miljarder kronor. Produktionen – för det är precis vad det är, oavsett hur cyniskt det låter – koncentreras till fattiga länder med billig arbetskraft, där kvinnorna sällan har ett val. Barnfabrikerna i Georgien och Ukraina är särskilt populära.

Efter Rysslands fullskaliga invasion 2022 skrevs långa, okritiska reportage om hur förtvivlade svenskar tvingades vända vid stängda gränser. Desto färre reportage skrevs om de faktiska mammorna: de som blev kvar.

Surrogatindustrins försvarare intalar sig gärna att det inte bara handlar om pengar, utan att kvinnorna också gör det för den inre tillfredsställelsen att hjälpa en barnlös främling.

Det är såklart bara en slump att det alltid råkar vara de allra fattigaste och mest utsatta som gör det fria och osjälviska valet att bli surrogat.

I P1-dokumentären ”Surrogatmamman i Tbilisi” från 2017 förklarar bland annat en svensk kvinna hur vissa ”mår så bra av att vara gravida”, och att hon förvisso ”köper en tjänst”, men att surrogatmamman ändå ”haft ett val”.

”Hade man inte velat det så hade man väl inte ställt upp, eller?” frågar hon sig villrådigt.

Enligt den georgiska surrogatförmedlaren New Life Georgia har blott en till två procent av deras surrogatmammor ett arbete. ”Om de hade jobb skulle de ju inte välja att bli surrogatmamma” förklarade en talesperson till SVT:s Uppdrag Granskning 2018.

Idén om det altruistiska surrogatarrangemanget, det vill säga surrogat utan ersättning, lever även hos dem som driver frågan politiskt i Sverige. 

Moderaternas HBTQ-förbund Öppna moderater drev till exempel kampanjen ”Jag kan bära ditt barn” i vilken Filippa Reinfeldt och 35 andra M-kvinnor påstod sig vara beredda att vara gravida för ”din” skull. Tänkvärt.

Men i verkligheten, utanför den marknadsliberala filterbubblan, lever inte ukrainska kvinnor för att stilla förmögna främlingars barnlängtan. 

Där handlar det om att köpa sig rätten till en kvinnas kropp, och då är inte ”ofrivilligt barnlös” en mycket bättre ursäkt för människohandel än att ”läka ett hål i hjärtat” som en viss svensk-italiensk tv-kock uttryckte det efter att ha ertappats på en lägenhetsbordell på Östermalm.

I Sverige har alla rätt till abort enligt abortlagen. Detsamma gäller tyvärr inte surrogatmammorna, som tvingas avsäga sig rätten att göra abort. Dessutom får den betalande kunden rätt att kontrollera surrogatmammans sätt att leva under graviditeten. En ”opassande livsstil” kan leda till dryga böter.

Nordic Surrogacy skriver själva på sin hemsida att en avbruten graviditet, alltså en abort, är ett kontraktsbrott som kan leda till att surrogatmamman tvingas betala skadestånd.

Förstå mig rätt: det är oerhört synd om alla dem som vill ha barn och inte kan få det. Men barn är ingen mänsklig rättighet. 

Hur tungt det än kan tänkas vara att behöva gå genom livet barnlös, är människors längtan efter barn och familjeliv underordnat kvinnors – och barns – grundläggande rättigheter. 

Minsta lilla uppluckring är ett reellt hot mot dessa rättigheter. 

Därför behöver vi en politik som tydligt tar avstånd från, och aktivt förbjuder, all form av surrogatarrangemang – såväl kommersiellt som altruistiskt. 

En politik som skyddar kvinnor och barn från exploatering. En politik fri från köttmarknadsliberaler som vill bära ditt barn.