Den där barometern publiceras årligen och i år – i undersökningen får tusentals unga människor svara på enkäter – gäller det attityderna 2023. Men jag märkte att undersökningen i år uppmärksammades väldigt mycket i media. Och överallt togs den för den sanna beskrivningen av nuläget.  

Jag tror att den också är det. Alla horisonter inom politiken och samhället i stort har mer eller mindre försvunnit och ersatts av krigsmoln och sämre ekonomi. Inte från något parti hörs idag några riktigt starka idépolitiska signaler, ingenstans dröms det om ett annat samhälle, samtidigt som de makthavande politikerna driver en entydig högerpolitik. De som idag står för en tydlig ideologi är i princip yttersta högern i form av Sverigedemokraterna. Och en ung människa idag möter allt mindre ofta någon som är engagerad i en folkrörelse av något slag. 

Ungdomsbarometern lägger ett karbonpapper på nuet, inget annat, och djupanalyser saknas helt. För det är ju så att en ung människa aldrig kliver in i ett ideologiskt neutralt samhälle. I själva verket föds vi alla in i ett borgerligt samhälle och det har blivit mer och mer så de senaste årtiondena när marknadstanken blivit allt mer dominerande. De som skaffar sig en annan uppfattning om saker och ting måste kämpa sig fram till den och idag utan mycket vägledning från exempelvis politiker, högljudda fackförbund eller vänsterdebattörer. Det vi alla automatiskt tenderar att bli är borgerliga människor. 

Det som snabbt kan ändra värderingar och attityder är genomgripande händelser i det egna livet och i samhället. Och sådana kommer alltid. I skrivande stund är det fullt möjligt att Israels brutala krig omformar världsbilden hos många unga. Framöver kan försämringarna av välfärden eller ökad arbetslöshet spela en sådan roll. En brännhet sommar kan slå rakt in i medvetandet. 

Så vad är det som plötsligt kan ändra värderingar och livshållning? En studie som analyserar ungdomars värderingar måste ha med sig någon form av dynamiska perspektiv. Men det har inte Ungdomsbarometern. Den är sociologiskt häpnadsväckande nollställd. 

Ungdomsbarometern är ett företag. Det ägs av ett holdingbolag och i styrelsen sitter olika näringslivsproffs.

Jag har alltid trott att Ungdomsbarometern är något slags offentligt driven verksamhet, knutet till ett universitet eller liknande. Det är den inte. Ungdomsbarometern är ett företag. Det ägs av ett holdingbolag och i styrelsen sitter olika näringslivsproffs, bland vd:n för en friskola. Och när jag läser den senaste Umgdomsbarometern – det är första gången jag läser ett alster därifrån – studsar jag faktiskt till över hur ytlig undersökningen verkar vara. 

Den liknar mer en färgrik broschyr från ett företag. På sökord som ”ojämlikhet”, ”klass” eller ”rättvisa” kommer ingenting upp. Går det ens att förstå ett samhälle utan sådana begrepp? När det grubblas över vilka yrkesval unga människor vill vara heter det att de flesta ungdomar har ”en alla dörrar öppna approach” inför frågan – och det uttrycket är ju konstigt nog hämtat från Natos politiska hållning (!). Men vilka yrkesdrömmar en ung människa hyser har väldigt mycket att göra med vad ens föräldrar jobbar med – läkare eller städare. 

Trevlig läsning, önskar Ungdomsbarometern i förordet, som om den hälsar från en mycket bekväm plats inifrån det bestående. 

Nej, jag tvivlar inte på att diagnosen på unga människor stämmer. Det senaste skolvalet gav prov på skrämmande resultat: I till exempel Vansbro kommun i Dalarna skrapade Vänsterpartiet och Socialdemokraterna ihop tio procent av rösterna – medan Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Moderaterna tog hem över 80 procent. 

Men det är ett extremt ”nu” Ungdomsbarometern stirrar ner i. 

Där härskar den borgerliga ordningen. 

Tillsvidare.