Vattenfalls elkunder får numera en propagandaskrift för kärnkraft med sina fakturor. Man meddelar att kärnkraften är effektiv och driftsäker. Och att Vattenfall avser att driva 80-talsreaktorerna Ringhals 3 och 4 samt Forsmark 1, 2 och 3 in på 2040-talet. Något beslut om att stänga dessa reaktorer i förtid finns inte, meddelas stolt. Förtid? Beslutet i folkomröstningen 1980 var att all kärnkraft skulle vara avvecklad 2010. Hur har man då mage att tala om förtid, det är ju redan nu eftertid?
Och det där med driftsäker… Var har Vattenfalls PR-avdelning fått det ifrån? Vintrar där åtskilliga kärnkraftreaktorer stått stilla av säkerhetsskäl har förekommit. Det var dessutom inte länge sedan man meddelade att Ringhals inte kunde användas när temperaturen i havet överstiger 25 grader. Kylningen fungerar inte då. Kärnkraftens kylvatten hjälper dessutom till att höja havens temperatur. Rent patetiskt blir det när ”driftsäkerheten” lyfts upp av borgerliga politiker som samtidigt nästan euforiskt hävdar att vi snart kan stå inför krigsrisk. Vad ska stängas av vid krigsrisk? Jo, kärnkraftverk.
För övrigt är det inte för inte som kärnkraftsbolagen oroar sig för terrorister. Redan i början av 1970-talet beskrev Nobelpristagaren Hannes Alfvén – han var fysiker som bygge fot i frågan kärnkraft – scenarier där enskilda terrorister i framtiden så pinsamt lätt skulle kunna ställa till enorm skada. För att inte tala om hur sambandet mellan kärnkraft och kärnvapen ser ut.
Och så har vi det där med effektivitet som Vattenfall talar så fint om. Ringhals 1 står stilla eftersom inte ens driftkostnaderna kan tas hem.
Kort och gott: kärnkraft är inte rekommendabelt.
Eftersom konsumentverket redan 2010 förbjöd lobbyorganisationer och elbolag att marknadsföra kärnkraft som koldioxidfri lanserar nu Vattenfall sig som producent av fossilfri el. Och tycks ge sken av att det är helt i sin ordning att brassa på med ”fossilfri el” och samtidigt minska de klimatrelaterade utsläppen. Plötsligt glömmer Vattenfall helt att man i andra sammanhang stoltserar med att svensk fossilfri ”överskottsel” exporteras till länder där den ersätter brunkol. Den dag vi själva gör slut på ”överskottselen” genom ökad elanvändning minskar möjligheten till sådan export. Sker detta inom den tidsram där Tyskland inte blivit av med sin brunkol så medför varje ny terawattimme som vi själva använder att användning av brunkol i Tyskland riskerar att öka. Det är en tanke vi också måste ha i huvudet. Dilemman står som spön i backen.
Till Konsumentverket har det kommit in en anmälan. Anmälan är gjord Björn Karlsson, professor emeritus vid Linköpings universitet och välkänd energiforskare och stridbar debattör. Vi har, när det begav sig, kommit ihop oss några gånger i den offentliga debatten. Björn Karlssons anmälan handlar om felaktig marknadsföring, riktar sig mot Vattenfalls reklam i TV4 och lyder kort och gott:
”Merförsäljning av el i Sverige innebär mindre elexport som ger större koldioxidutsläpp i Tyskland. 1kWh el i Sverige blir 3kWh kol i Tyskland. Man kan inte påstå att mera el i Sverige är koldioxidfri.”
Så enkelt kan man tydliggöra ett dilemma som vi gärna vill bortse från.
Det vi behöver mer av är decentraliserad kraft som är mindre sårbar och som inte utgör högriskprojekt. Litet kan vara vackert. Decentraliserat kan vara robust genom att skapa mindre beroende av sådant vi inte har kontroll över och dessutom ge självtillit för såväl hushåll som samhällen. Men för elanvändning gäller fortfarande att negawatt är smartare än megawatt. Den solel jag inte använder kan användas för att fasa ur allt från brunkol till kärnkraft. Det gäller inte bara att välja rätt el utan också att vara sparsam. Svårare än så är det inte. Inte lättare heller.
