Men frukta ej. Till allas räddning kommer, som alltid, högern! Nej, men skämt åsido, det här med att borgerligheten alltid föreslår nya olika typer av jobb som ska rädda arbetsgivarna och fixa in olika grupper av människor på arbetsmarknaden är knappast nytt. Det har kommit de mest fantasifulla förslagen under årens gång. Vissa har, tack och lov, slagits ned. Andra har, tyvärr, blivit till verklighet. Och hade det inte handlat om så dåliga förslag hade jag varit beredd att applådera. Nu sätter jag mig på händerna istället.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

För grejen är att det alltid handlar om antingen tidsbegränsade eller i övrigt helt rättighetslösa jobb. Eller oftast en kombination av de båda. De är inte som ”vanliga” anställningar. De är avskalade på grundläggande rättigheter, de är lågavlönade och så är de alltid billigare också – för arbetsgivarna. Om de ens ska behöva betala något alls, då.

Vilken tur alla vi som finns på arbetsmarknaden, eller som är på väg in på den, att vänstern alltid har funnits där och motat bort de mest vansinniga idéerna. Värnat om den svenska modellen för att hålla uppe löner och villkor oavsett grupp eller individ. Socialdemokraterna brukar alltid vara väldigt noga med att hamra in att det ska konkurreras med kvalitet, inte med villkor på arbetsmarknaden, i alla fall.

Men så förra veckan presenterade Stefan Löfven regeringens planer på flera ”enkla jobb”. De ska få företagen att våga. De ska få in folk på arbetsmarknaden. På vilket sätt dessa enkla jobb ska se ut är något av en gåta. Men jobb som avfärdas som enkla jobb brukar verkligen inte alls vara enkla för de som måste ta dem. De innebär ofta, snarare, svåra svårigheter att överleva på lönen, organisera sig fackligt, säga ifrån, kräva bättre villkor eller ens ha ett någorlunda bra arbetsliv. Och så verkar det som att de också ska uppfylla vissa grundläggande krav: de ska vara otrygga, de ska vara lågavlönande eller åtminstone inte vara fullbetalda och de ska vara av hänga-löst-karaktär, det vill säga kunna avbrytas typ när som helst och hur som helst.

Behöver vi sådana jobb? Behövs det ens nya typer av jobblösningar?

Nej, det gör det inte.

Eller så här – det gör det bara om man inte vet att vi redan har hur många olika jobbvarianter som helst som arbetsgivarna kan använda sig av. Och det borde ju folk som styr veta, kan man tycka.

Här kommer en radikal idé för att lösa alla problem. Provanställningen!

Den finns redan och är till för att arbetsgivare och arbetstagare (fungerar åt båda hållen) ska kunna testa relationen till varandra med möjlighet att också avsluta den snabbt och enkelt om det skulle behövas. Är arbetsgivaren en idiot kan arbetstagaren dra med bara två veckors uppsägningstid (notering: är arbetsgivaren en riktig jubelidiot kan arbetstagaren faktiskt dra på dagen).

Är arbetstagaren inte passande för yrket, har ful frisyr, konstig dialekt, delar för många kattungebilder på Facebook eller något annat som arbetsgivaren kanske stör sig på kan arbetsgivaren välja att avbryta provanställningen med samma korta uppsägningstid.

Provanställningar är riktigt otrygga. Arbetsgivare behöver inte ens ange några skäl då en anställd ska sägas upp. Och de arbetsgivare som vill utnyttja detta gör det, hela tiden. Det är bara att anställa någon och under månader hela tiden pressa ut det mesta av arbetskraften, för att sedan när provanställningen snart ska övergå till en tillsvidareanställning, avsluta den. Och ta in en ny. Och sedan en till. Och en till och en till och en till.

En provanställning får vara max sex månader lång, men ingenting säger att den måste vara det. Den kan likaväl vara tre, två eller noll månader lång. Man kan skippa den helt. Men det är det knappast någon arbetsgivare som gör. Då missar man ju allt det roliga med provanställningen. Otryggheten. Och så vidare. Och i och med att inga skäl behöver anges när den avbryts kan arbetsgivarna räkna med tysta, lydiga och formbara arbetare.

Den gamla (o)hederliga provanställningen fyller alla krav för att vara precis en så dålig, otrygg och tidsbegränsad jobbvariant som högern alltid säger behövs och Socialdemokraterna nu också ropar efter, för att lösa alla problem med folk som inte får jobb.
Så istället för att dra igång en jättekarusell med nya varianter av otrygghet på arbetsmarknaden skulle arbetsgivarna bara kunna ta och skärpa till sig och göra vad de ska. Anställa.

Det finns en hel buffé med lösningar för det redan.

Däremot finns det inga enkla jobb. Det finns möjligtvis enkla lösningar, men sådana behövs uppenbarligen inte heller.