Presidenten är en högerpopulist, perfekt anpassad för att verka inom den amerikanska politikens glättighet och sensationslystnad, där seriositet och avancerad debatt aldrig befinner sig långt borta från ett slags underhållningsvärld där person helt ersatt policy.

Han har i månader upprepat att han fruktar att etablissemanget ska stjäla valet, att onda vänsterkonspiratörer kommer att manipulera poströster, att marxister står redo att ta över städerna. Han gör vad som helst. Exakt vad som helst.

Olagligt, farligt och auktoritärt.

Så beskriver kongressledamoten Alexandria Ocasio-Cortez det utspel som Trump gjorde på onsdagens morgon. Hon har rätt. Det är även med banala grepp en demokrati kan falla eller förskjutas tillräckligt mycket för att vem som nu kommer efter Trump – den kandidaten kan bli värre, givet hur Republikanerna förvandlats till en nästan rakt igenom förstörande kraft – kan utnyttja situationen.

Donald Trump vet vad han gör. Han slår första slaget, som har gjort genom sin brokiga karriär. Frågan är vem som ska dämpa det slaget. Institutionerna som han försvagat? Högsta domstolen där en majoritet delar en ultrakonservativ agenda? Polisen som han skrämt slag på med sina fantasier om att antifascister vill införa kommunism eller i alla fall anarki?

Demokraterna har mobiliserat för detta läge. Diverse organisationer har också gjort det. De har för avsikt att hålla emot. Varje röst ska räknas. Sedan vet vi vem som blir president.

Men risken är nu uppenbar att den här konflikten flyttar ut på gatorna. Beväpnade miliser som bara väntar på presidentens order. Aktivister som är beredda att försvara demokratin, som vägrar låta presidenten usurpera sig kvar i Vita huset.

Donald Trump kan komma att få blod på sina händer.

Det är viktigt att förstå att han inte bryr sig det minsta om sådana konsekvenser – bara fortsatt makt finns bland dem.