Nej, han har aldrig varit en sansad politiker.
”Notoriska plankare borde få skaka galler”, sa han för några år sedan, efter att ha drabbats av snilleblixten att den som inte löser biljett borde bli föremål för brottsbalkens lag om bedrägligt beteende.
”Fängelse skulle vara det mest avskräckande”, tyckte Kristoffer Tamsons i Svenska Dagbladet.
Han skulle nog vilja förpassa hela Naturskyddsföreningen till närmaste cellblock också. För hans senaste utspel handlar om att det inte bara är ”dumt” och ”själviskt” att överklaga motorvägsprojektet Tvärförbindelse Södertörn, utan det är odemokratiskt och att jämställa med att limma fast sig på asfalten.
”Naturskyddsföreningen agerar därmed som den byråkratiska grenen till vägterroristerna”, hävdar Kristoffer Tamsons, som även hinner låtsas som om den nya förbindelsen skulle vara en utopisk lösning för framtidens kollektivtrafik.
Den givna lösningen är då, enligt Kristoffer Tamsons, att skrota klimatlagen.
Men… vägterrorism?
Kristoffer Tamsons upplever tydligen att miljö- och klimataktivister som blockerar trafiken utövar urskillningslöst våld i politiskt syfte, vilket är den gängse definitionen av terrorism.
Problemet är dels att han har fel, dels att han inte är ensam om att ha fel.
Förra året ansåg riksdagsledamoten Edward Riedl (M) att Extinction rebellions aktioner mot svenska flygplatser skulle bedömas som terrorhandlingar.
”Staten måste markera hårt mot denna typ av hänsynslösa aktioner”, menade Göteborgs-Posten i höstas, agiterade av den falska nyheten om att en patient dött efter att ambulansens blivit stående. ”Är man beredd att offra oskyldiga människors liv i sin politiska kamp, oavsett vad kampen syftar till, är man inte aktivist. Då är man terrorist.”
Sedan finns Sverigdemokraterna som tar det till en egen nivå. Som vill att Naturskyddsföreningen ska offentliggöra vem som ger dem pengar. Som styr sin trollarmé mot att håna unga klimataktvister, som – liksom Tamsons – menar att det är ett slags övergrepp att använda svensk lagstiftning för att på juridisk väg försöka stoppa utsläppsintensiva, miljödestruktiva projekt. Nej, ”extremister” och ”Gretas fotsoldater” ska hålla käften. Citaten kommer direkt från partiets talesperson för klimat- och miljöfrågor.
Det här är löjligt.
Det här är en väderkvarn som tyvärr också public service jagar efter, när man hör av sig till aktivister med den tendentiösa premissen: ”Skulle vilja prata med dig om hotet från klimataktivister/terrorister med anledning av klimattoppmötet.”
Civil olydnad är inte terrorism.
Men detta kan läggas till alla tidigare angrepp mot den gröna rörelsen. Vi börjar kunna melodin. För vänster. För konfrontativ. För ointresserad av nya tekniska lösningar. För auktoritär.
”Vad händer om den globala despotin, i sin upplysthet, börjar skjuta av klimattyngande människor?” skrev Johan Hakelius då han fantiserade om den kommande klimatdiktaturens oerhörda fasor.
Bara ett exempel.
Fokus på terror känns i alla fall som ett nytt grepp.
Jättelöjligt, som sagt.
Men även ett perfekt verktyg för politiker som vill förlama oppositionen mot ett fossilt system.
I land efter land ökar repressionen mot fredliga klimataktivister. Tunga domar mot amerikanska och australiska och brittiska aktivister. Insatserna höjs, straffen skärps.
”Det är straff som vi vanligtvis ger till farliga brottslingar. Vi är på god väg att förvandlas till en polisstat i Storbritannien. Det är skrämmande”, sa författaren George Monbiot nyligen till Dagens ETC.
Politiker i Tyskland varnar för ”Klimat-RAF”, plötsligt är det nästan rumsrent att direkt koppla samman en rörelse som blockerar vägar med en rörelse som mördade fler än 30 personer.
Och att svenska aktivister nu uppgraderats till sabotörer så att de kan klämmas åt extra hårt.
”Att inte förstå dessa manifestationer i ljuset av demonstrationsrätten leder fel, i en potentiellt farlig och antidemokratisk riktning där konstitutionella rättigheter står på spel. Demonstrationsrätten är en central byggsten i varje demokratiskt samhälle”, kommenterade Amnesty, Civil rights defenders och Greenpeace tidigare i år.
Kristoffers Tamssons vill, precis som sitt parti, precis som bromsande krafter världen över, bli kvitt klimataktivister. Han ser det uppenbarligen som en bonus att samtidigt angripa en miljögrupp med 200 000 medlemmar, samma grupp som redan är ansatt av regeringkontrollören SD.
Klart att det är en farlig utveckling.
Men bakom alla dessa uppblåsta bröstkorgar och upplösta tolkningar av vad som är terror, finns något annat. Rädsla. De är ju vettskrämda. En grön rörelse hotar på allvar den fossila ordningen. Den ekonomiska makten, den politiska makten. Privilegierna.
Deras rädsla är ett erkännande.
Ja, en seger.
Fortsätt, bara fortsätt.
