Så märkligt kan resultatet bli om den överenskommelse mellan S, MP, C och L som läckte ut på fredagen godkänns internt av de så kallade mittenpartierna.

Sakpolitiskt innebär förslaget på överenskommelse försämrad arbetsrätt, fortsatt offensiv mot facken, mobilförbud i klassrum, språkkrav för medborgarskap och så marknadshyror även om orden man använder kommer vara andra.

All borgerlig politik är förvisso inte usel. Vi kanske äntligen får höghastighetståg och en förstatligad skola samt att en liten flygskatt kan komma tillbaka vid nästa budget. Alla partier har någon symbolfråga som kan visas upp för de egna. Men inriktningen på politiken är ju höger. Det blir mer marknad, mindre offentligt ingripande och fortsatt ökade klassklyftor i landet.

Den stora frågan är varför Löfven vill administrera detta? Vad är det i statsministerposten som är viktigare än den politik han och hans parti faktiskt kan genomföra? Vad är det för vision om samhället som S nu ska driva? Hur ser reformismen ut när den ekonomiskt gjort sig omöjlig (inga satsningar i nya budgeten och inget utöver ”överskottet” i kommande). Hur ska det hållbara samhället med stora offentliga regleringar och investeringar i snabb omställning under skuggan av klimatkollapsen hanteras?

Risken är uppenbar att vi får en regering som är piskad att ständigt skryta över en finfin klimatpolitik men som i praktiken skjuter upp allt i fyra år. Argumentet för uppgörelsen är att SD inte ska ha något inflytande över politiken men i själva verket är det previs vad som hänt. Om man är företagare och röstar på SD (vilket var fjärde företagare i Sverige gör, större andel kommer från den gruppen än från LO-medlemmar) så ser man nu att rösten på SD lett till en ökad högervridning av politiken.

Fast med Löfven som administratör. Och med passivt stöd från V eftersom denna regering bara kan komma tillstånd om det partiet släpper igenom den. Det är mycket svårt att se hur vänsterkrafterna i Sverige ska kunna bygga upp en trovärdig radikal politik inför framtiden på denna plattform. Regeringsfrågan har blivit viktigare än politikens innehåll. Ja, vi får en regering (kanske).

Med en borgerlig klimatpolitik. En borgerlig arbetsmarknadspolitik. En borgerlig budgetpolitik. Och en borgerlig statsminister som är socialdemokrat.

Är detta verkligen vad den politiska kampen om framtiden ska handla om?