Äntligen.
Ja, äntligen, som vi väntat.
”Klimathandlingsplanen” presenteras. Den är ett totalt fiasko. Sverige blir 2024 det land i EU som ökar sina klimatrelaterade utsläpp mest per capita. Det lär bli böter att betala till EU. Skamligt.
Men säga vad man vill, det följer en linje. Sveriges regering är bromskloss när det gäller EU-krav för biologisk mångfald. Vår regering har dessutom satt sig på skammens bänk när det gäller havspolitik – kan inte ens kan erkänna att industritrålarnas överfiske är ett problem.
Men regeringen känner ingen skam. Den är skamlös. Som princip. Rättssystemet monteras ner på ett sätt som för bara några år sedan var fullständigt uteslutet eftersom det inte ryms inom det som kallas rättssamhälle. Man – läs: sådana som har utländsk härkomst – ska kunna dömas utan att rättsligt vara dömd.
Smaka på det. Sådant som alla anständiga politiker för bara några år sedan anklagade auktoritära despoter att ägna sig åt. Nu genomdrivs det av en liten, i mental mening, svensk borgerlig statsminister på uppdrag av partiet med nazistiska rötter.
Sverige blir 2024 ett land som medvetet gör rättslöshet till princip.
Den regering som nu sitter har också andra principer. Slå sönder folkbildning, slå sönder systemkritiska medier, slå sönder fredsrörelsen.
Studieförbund och folkhögskolor – två av de viktigaste delarna i den folkbildning som folkrörelserna drev fram – ska brandskattas hårt. Tidningar som inte passar regimen ska slås ut. Och organisationer som Svenska Freds ska svältas ut.
Det är Sverige jag talar om.
Inte Ungern, inte Polen, inte Turkiet.
Sverige. Landet som byggdes av folkrörelser.
Nu är det alltså kultur och rättssystem som ska krossas. Det räckte inte med att ekonomiska grundbultar slagits sönder i kampen för nyliberala värderingar. Med sprudlande glädje har politiker sett på utförsäljning av svenska företag till inte minst Kina – dit gick bland annat Volvo, hej och hå. Fortsatte lite lakoniskt med så kallad "privatisering" av offentligt ägda företag till andra staters offentliga ägande. Allt pimpat med att låta riskkapitalbolag och globalt verkande skolbolag äta sig in i det svenska skolsystemet, dra ut vinster och småskratta bakom ryggen på naiva svenska politiker.
Hej och hå.
Och så var det då infrastrukturen som började säljas ut, sålunda är storägare av elnätet en internationell jätte i branschen. Som om dess ledning skulle bry sig om svensk landsbygd. På rälsen rullar kinesiska statens tåg.
Och så, minsann: fler gruvor och lagring av atomsopor. Plus storskalig import av sopor. Gamla traditionella verksamheter i kolonier.
Kopplat till detta steg infördes specialregler för stora globala nätföretag så de slipper svensk elskatt - löftet var mängder med arbetstillfällen. Som inte blev av. Så lades skattebördan på svenska småföretag och hushåll istället.
Vi var så glada över att världens rikaste såg det lilla landet i norr och näringsministrar, ofta tillhörande det gamla bondepartiet som bytt namn till Centerpartiet, strålade mest av alla.
Och nu: projektet att ge USA:s militär, förmodligen snart underställd Donald Trump, fri tillgång till militärbaser och låta amerikanska militär på svensk mark slippa svensk lagstiftning.
Krigsretorik och krigskultur har blivit en princip för regimen.
Hur i helvete kunde det bli så här?
En bild har etsat sig fast: bilden av den lille blyge, lätt handfallne, svenske försvarsministern som sken upp som ett litet barn där han satt vid bordet i Vita huset när den store amerikanske försvarsministern sa att det var fint att ha Sverige som undersåt... förlåt: allierad.
Bilden har etsat sig fast lika mycket som den där bilden av statsministern som tittar med full beundran på Kinnunen under pressmötet om klimathandlingsplanen.
Sverige 2024.
Hur i helvete kunde det bli så här?
